Kortnovell

Den här novellen deltog i en kortnovelltävling med begränsningen max 4000 tecken. Temat var ”Se upp”. Novellen vann inte, men läggs nu upp som en bonus på den här bloggen för alla som inte läste den på min numera nedlagda hemsida.

Trevlig läsning!

Tjuvkikaren

Amanda nonchalerade som vanligt skylten där det stod: ”Förbjudet att beträda gräsmattan” och sneddade tvärs över gräsmattan. Det var en omväg att följa de linjalraka gång-och cykelvägar som tydligt visade att de en gång i tiden hade legat på någon stadsplanerares fantasilösa bord.
Det var höst och hennes fotbeklädnad hade tjocka sulor, men skillnaden mot den mjuka marken och den hårda asfalten kändes ändå i hennes knän.
Hon såg nu sitt höghus ligga framför sig lite högre upp på kullen. Plötsligt fick hon se en rörelse inne bland några buskar och låga träd. När lövverket hade varit som grönast och tätast skulle hon troligen inget märkt, men nu såg hon en skugga därinne bland gulnande löv. Under några sekunder tvekade hon hur hon skulle göra, men så smög hon sig närmare och kikade försiktigt in. Därinne bland växtligheten stod en man. Hon såg honom snett från sidan. Han var iklädd en lång mörk rock och sin hand höll han en kikare som han ivrigt spanade uppför husets fasad med.
Amanda hade inget minne av att ha sett honom tidigare, men hon hade så klart ingen möjlighet att hålla koll på alla de tusentals människor som bodde och rörde sig området.
”Vilken skönhet! Ja, kom till pappa! Visa mig hur vacker du är!”viskade mannen för sig själv. Amanda hoppade till. Hans röst var grötig och han smackade till med läpparna. Ofrivilligt böjde hon huvudet bakåt och såg själv uppåt, men kunde inte se något av intresse. Men hon hade bara sina egna ögon att se med.
”Oh yes, baby”, viskade mannen. ”Visa upp dig i all din prakt. Ja, skaka du på stjärten åt mig.”
Amanda drog sig försiktigt tillbaka och funderade på vad hon skulle göra. Skulle hon likt en gubbe i lådan hoppa fram och visa snuskpellen att han var avslöjad?
Men tänk om han blev arg och våldsam? Hon hade ingen lust att hamna på akuten, särskilt inte i kväll när hon äntligen skulle få se om Dr. Nonsens fick ihop det med Dr. Sötnos i favvosåpan. Nej, det var det inte värt.
Fast … tänk om det var en pedofil som just i detta nu iakttog ett litet barn? Blotta tanken äcklade henne. Då vore det moraliskt fel av henne att vända det lilla barnet ryggen.
Nästa tanke som poppade upp i hennes huvud var att det kanske kunde vara ett par som försökte krydda ett lite avslaget sexliv med en lek. Det var inget fel med det i såna fall, men hur skulle hon kunna avgöra om så var fallet?
Han kunde vara en stalker förstås. De kunde se ut som vem som helst. Kanske höll han på att planera hur han skulle kunna ta sig in till kvinnan och döda henne?
Amanda stoppade ner handen i väskan och fiskade tyst upp mobilen. Hon tvekade. Skulle hon ringa efter polisen? Räknades det här som akut eller inte? 112 eller 114 14? Hon bestämde sig för att filma mannen med mobilkameran. Det var bra att ha bevis.
Mannen stoppade ena handen i rockfickan och började att gräva runt åt skrevet till. Amanda stirrade chockerad. Kanske var han inte bara en ”Peeping Tom” utan även naken under? Skulle han börja blotta sig och runka mer eller mindre öppet mitt framför ögonen på henne?! Nu fick det vara nog!
”Ditt äckel!” hörde hon sig själv vråla när hon sprang fram mot honom. ”Titta! Jag har filmat allt! Det är ingen idé att du nekar. Nu ringer jag polisen!”
Mannen såg skrämd på henne och började sedan att skratta.
”Jag vet inte vad du tror, men jag är bara en enkel fågelskådare.” Han gjorde en paus.
”Är du intresserad av fåglar?”frågade han sedan.
”Nej. Inte direkt. Jag kan väl de vanligaste som skata och gråsparv.”
”Däruppe på en balkong sitter det en verklig raritet. En dront. Titta själv.”
Amanda tog tvekande emot kikaren, men kunde inte se någon fågel alls. Hon sa det till mannen och räckte tillbaka kikaren. Mannen såg upp mot fasaden igen.
”Nej, den verkar att ha flugit söderut nu. Det var tråkigt. Nu måste jag gå”, sa mannen och försvann hastigt ur sikte.
När hon hade kommit hem gick Amanda ut på nätet och sökte på ordet ”dront”. Hon bleknade när hon läste:
Dronten var en duvfågel utan flygförmåga på Mauritius. Utrotad på 1700-talet.

©Ylwa Karlsson 2013

Annonser

Tidsoptimism och sista-minuten-skrivande

I flera månader har jag känt till vilka skrivtävlingar som är aktuella och deras deadines. Ändå sitter jag här och försöker skriva klart flera noveller på bara några dagar.

Nu har det i och för sig varit fråga om både åska och värme, och naturligtvis även en del annat här i livet som man måste göra, men det är bara att konstatera att jag inte är någon skrivrobot och att planeringen inte har fungerat som det var tänkt.

Så en tävling får inget bidrag från mig till månadsskiftet, men den idén kan jag skicka till en annan tävling med senare deadline.

Men faktum är att jag är en tidsoptimist och tror att jag ska orka att hinna skriva mycket mer än vad jag gör, vilket kan bli problematiskt särskilt när det kommer till korrläsning och omskrivningar inför en deadline, där sedan lagt kort kommer att gälla.

Men sånt är livet, antar jag. Om jag ska tro andra författare och skribenter så verkar det vara ganska vanligt att man inte blir klar tills tävlingstider ibland går ut, oavsett skäl.
Samtidigt är det som så att inget man skriver är förgäves. Det mesta kan, eventuellt efter en del omskrivningar, visa sig vara användbart i något sammanhang.

Så var det dags att jobba vidare! Ha en skön måndag alla! 🙂

Kalla kårar i sommarvärmen!

Om någon undrar varför jag inte har skrivit så mycket här på bloggen den senaste tiden så beror det på följande:

1. Jag håller på och skriva bidrag till TRE novelltävlingar som har deadline det här månadsskiftet. Tiden och orken går främst till dessa alster.

2. Mitt rum där jag har datorn (finns ingen annanstans att ha den) vetter åt väster, vilket gör att rummet på eftermiddagen och kvällen är för varmt att jobba något nämnvärt i.

3. Jag har läst andra författares noveller och även några romaner.

I förra veckan läste jag ut följande två romaner: Frida Arwen Rosesund: Förvriden och Susan Hill: Kvinnan i svart. Förvriden är en mystisk och skrämmande historia som utspelas i gränslandet mellan människans värld och skogens. Vilka är väsendena och vad vill de människorna?
Kvinnan i svart är en mer klassisk spökhistoria som utspelas på ett gods, omgivet av våtmarker. Vilka mörka hemligheter ruvar huset och dess omgivningar på?

Båda romanerna är helt klart läsvärda för alla skräckälskare! Njut av kalla kårar i sommarvärmen!

 

Inom de närmaste veckorna kommer förhoppningsvis ännu en novell ut. Den har aldrig tidigare varit publicerad i någon form och har aldrig legat under min profil på Kapitel 1.

 

Ha en fortsatt underbar sommar! Nu måste jag knattra vidare på mina noveller! 🙂

Över en fika

Ariton förlag söker material till en tredje novellantologi som ska komma ut under hösten 2014.
Temat är ”Över en fika” och ska handla om vardagsbetraktelser. Vanliga människor ska  gestaltas med sina funderingar och handlingar kring livets utmaningar och glädjeämnen. Åtminstone en del av handlingen ska utspelas på ett café.

Man ska mejla sitt bidrag senast den 7 september 2014 till: info[at]ariton.se.

17 september meddelas vilka bidrag som kommer med.

Novellen ska vara på max 18000 tecken.

Max 1 bidrag.

Läs mer på:

 

http://www.aritonforlag.se/medverka-novellantologi-om-vardagsbetraktelser/

 

Ariton förlag ger ut böcker inom personlig utveckling och sund livsstil.

 

 

Att skapa en slogan

Jag skapade min wordpress-blogg för ett drygt år sedan, men hade aldrig riktigt tid att sätta mig in i hur den fungerade förrän i förra veckan (några gamla inlägg vittnar om det) .
Det var då som jag upptäckte att det stod att jag helst skulle skriva en slogan på bloggen som kortfattat, men träffande beskrev vad bloggen handlade om.
Min gamla slogan (även om jag nog såg det mer som ett namn eller en rubrik) var:
Fortunetelling and storytelling. När jag skapade bloggen hade jag från början en vision av att kombinera flera intressen här: spådomskonst och shamanism med skriftligt och muntligt berättande (jag hade strax innan jag skapade den haft en hemsida med mina egna paranormala erfarenheter), men efter att ha skrivit noveller (och har numera fått flera publicerade) de senaste åren så ska den mer bli författarhemsida.

Men vilken slogan skulle jag ha?
Författare? Novellist och storyteller? (Kan jag ens kalla mig storyteller då jag inte har berättat något muntligt inför en publik på över tre år, trots att jag har utbildning?)
Ett tag funderade jag på att behålla den gamla sloganen, med motiveringen: att spådomskonst och historieberättande har mycket gemensamt; att det handlar om att finna historierna (om än på lite olika sätt)som finns runtomkring oss och inom oss.
Efter ett visst funderande kom jag fram till att jag nog skulle byta i alla fall, men, som sagt, till vad?
Det gällde att finna något passande som inkorporerade allt det som jag tycker kännetecknar mig som berättare, både vad gäller muntligt likväl som skriftligt berättande. I huvudet stöttes och blöttes olika förslag, men inget kändes riktigt bra.
Till sist, i morse, efter att ha hört James Herriots boktitel: All Creatures great and small (Den svenska titeln var I Vår Herres hage) mala, gång på gång inne i huvudet, kom jag på en som kändes perfekt!
Den går så här: All Kinds of Stories -Short but Great!
Här fick jag plats med att jag föredrar att skriva noveller och muntligt berättande framför längre historier samt att jag inte har någon favoritgenre utan lika gärna skriver humor som science fiction, socialrealistiskt som skräck. En del historier som jag har skrivit har säkert varit cross-overs också.
Jag funderade på om jag skulle översätta den till svenska, men det lät inte riktigt lika bra, så den lär få förbli på engelska.

Naturligtvis kommer Jante att morra, och sloganen ger mig en hel del att leva upp till.
Men det får jag ta! 🙂

 

Boktips!

Bilden av sommaren är kanske mest bad, sol, vila, smultron och fika i bersån eller grillfest i goda vänners lag.
Men det är också en av de årstider då vi verkar läsa mest böcker, kanske den enda tiden på året många får verklig tid till det.

Igår var jag inne på den lokala secondhandbutiken och botaniserade bland deras böcker och gjorde tre finfina fynd!

För 5 kr/st köpte jag:

Alkemisten av Paulo Coelho

För mycket lycka av Alice Munro

Överenskommelser av Simona Ahrnstedt

 

Jag har redan kommit till sidan 152 i Överenskommelser som är en historisk kärleksroman där vi får följa Beatrice Löwenströms komplicerade förhållande till norrmannen Seth Hammerstaal. Hon har mot sin vilja blivit bortlovad till en mycket äldre greve Rosenschiöld. I och med genren hoppas jag på ett lyckligt slut (och konstaterar att om vi människor vore ärliga mot varandra, både i verkligheten och i fiktionen så skulle det inte bli en massa dramatik och komik), men där jag är just nu verkar det omöjligt. 😉

Boken finns även som e-bok: https://www.elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9173517356

Så min uppmaning till er alla är att ge er ut och fynda på antikvariat, loppisar och secondhandbutiker! Det kan finnas många glada överraskningar!

 

Jag önskar alla trevlig lästid i sommar!