Kortnovell!

Den här novellen deltog i en tävling där man hade max 4000 tecken på sig att berätta en historia. Nej, den vann inte, om någon undrar. Kanske tyckte juryn den var för övertydlig, eller kanske ”new ageig”?
Jag lägger i alla fall upp den här för läsning! 🙂

Rymddräkten

Det var tungt att andas. Det var som om han rörde sig i slow-motion. Svetten rann. Bara hålla ut en liten stund till. Bara några steg till. Dräkten kändes tung, varm och otymplig, men den hade tjänat sitt syfte väl. Den hade skyddat honom mot solens strålar, vakuumets tomhet och universums kyla. Den hade blivit smutsig och var sliten här och var, men den hade hållit. Till nästa uppdrag skulle den bytas ut mot en nyare modell.
Hans blick mötte Olgas. Också hon verkade ha svårt att andas nu. Hon log trött mot honom, men gjorde tummen upp. Snart, mycket snart, skulle uppdraget vara slutfört och de skulle få återvända hem. Det skulle bli skönt att få vila upp sig, umgås med vänner och bara koppla av. Tills det var dags för nästa uppdrag. De hade blivit tillfrågade när de kunde tänka sig att göra en ny resa, men de hade inte givet något bestämt svar. Upptäcksfärder lockade inte lika mycket längre. Det var de överens om. Kanske berodde det på ålder och mognad, men han och Olga hade börjat se det stora i det lilla nu. Kanske skulle de göra en sista resa. Sedan kunde andra, yngre krafter få ta över.
Han sjönk ner bredvid Olga och tog hennes rynkiga hand. Det fanns mörka fläckar på den och hennes hår var alldeles vitt. Av hans eget fanns det bara kvar en tunn krans allra högst upp. Han förde hennes hand till sina läppar och kysste den.
”Du är allt bra tokig!”fnittrade hon. ”Så du gör!” Olgas lungor drog ihop sig i våldsam, skrällande hostattack. När den var över rann tårarna ur hennes ögon. Han såg med oro på henne.
”Jag tycker om den här planeten”,viskade hon, ”och jag har tyckt om att leva här …”
”Jag också”, svarade han.
De satt tysta några ögonblick och såg in i varandras ögon.
Olga strök honom över kinden.
”Jag kommer att sakna din rymddräkt. Den är så vacker.”
”Inte så vacker som din. Jag minns första gången jag såg dig i den.” I minnet såg han henne en solig sommardag, klädd i en vit bomullsklänning komma emot honom. Hon hade sprungit med utsträckta armar och han hade förundrats över att en vacker främmande kvinna var på väg att ta honom i sin famn. Men hon hade sprungit förbi och omfamnat mannen bakom honom. Han mindes besvikelsen som han känt.”
”Ja, men det blev vi i alla fall till sist. Jag förstår inte hur jag kunde missa dig den gången.”
”Du var kär i en annan. Du är förlåten för länge sedan.”
”Jag är i alla fall glad att jag såg dig nästa gång vi möttes. Jag minns fortfarande hur du försvann under vattenytan i ditt försök att fånga den där frisbeen.”
”Ja, jag drunknade nästan i mitt försök att imponera på dig.”Han log lite generat.
”Du gav mig i alla fall ett gott skratt, men jag tror inte att jag blev så imponerad av dig, om jag ska vara ärlig,” sa hon med en retsam glimt i ögat.
”Jaså, det blev du inte?” Han bestämde sig för att kittla henne, men avbröts av att hans hjärta började slå oregelbundet. Han hostade till. Det började göra ont i vänstra armen.
”Är det dags nu?”
”Jag tror det. Ska vi gå in och lägga oss?”
”Eller så kan vi sitta kvar här i hammocken. Mig spelar det ingen roll. Här ser vi den levande naturen istället för att stirra upp i ett vitt tak med en spricka i. Tror du barnen lagar taket? Vi borde ha gjort det.”
De lutade huvudena mot varandra. Han lade sin arm om henne och hon tog hans andra hand i båda sina. Varje andetag hade blivit till en rossling nu. Rymddräktens liv var över. Det var en fantastisk idé deras art hade fått; att ingå i en symbios med en djurart på den här planeten. Det gav dem möjligheten att uppleva saker som de aldrig skulle ha kunnat göra då deras kroppar bestod av en medveten, lätt energi.
Hjärtat i hans bröst slog ett sista slag och tystnade sedan. Han kände befrielsen när bojan som band honom till den här världen brast. Olga väntade redan på honom. Hennes ljus bländade honom nästan nu när hon stod helt naken framför honom utan de begränsningar livet här innebar.
”Nu åker vi hem”, viskade hon och sträckte ut sin hand mot honom.
© Ylwa Karlsson 2014

Annonser

Boktips!

Betvingade
av
Simona Ahrnstedt

Förra helgen läste jag Simona Ahrnstedts andra del i den romantiska och historiska bokserien om slottet Wadenstierna och dess invånare genom århundradena.
Första delen Överenskommelser utspelade sig på 1800-talet. I Betvingade färdas vi tillsammans med författaren bakåt i tiden, till år 1349.
Romanen handlar om Illiana Henriksdotter, en stormannadotter i Östergötland. Hon ses som ful och ointressant av familjen, hennes enda värde är om man lyckas gifta bort henne med en rik man. Problemet är att hon har varit trolovad två gånger och båda fästmännen har dött, vilket gör att hon har fått dåligt rykte, särskilt då hon vet mycket om örtmedicin. På kvällen av hennes tredje trolovning, med en ung bonde i trakten, blir hon dock förväxlad med en annan kvinna och kidnappad av misstag och förs till Markus Järv, kung Magnus Erikssons närmaste man. Markus inser misstaget och ska föra henne tillbaka när hennes tvillingbror missförstår situationen och går till attack. Striden blir kortvarig, och genom en olyckshändelse omkommer brodern. Övriga bröder dyker upp och tillfångatar och torterar Markus. Han blir dock räddad av kung Magnus och drottning Blanche och för att rädda Illianas heder så tvingas Markus att gifta sig med henne. Illiana vill bli älskad, men Markus anser sig inte ha den typen av känslor. Han är riddare och hans plats är på slagfältet. Hans plan är att lämna Illiana på den borg han fått av kungen och dra ut i krig igen…

Det är svårt att skriva om gångna tider och det är inget som jag riktigt har vågat mig på själv ännu. Jag tycker att författaren på det stora hela har lyckats väl med att levandegöra den medeltida världen , men några scener kunde hon ha gjort mycket mer av, som till exempel tornerspelet. Kanske beror det på en osäkerhet kring en tid som vi vet en del om, men långtifrån allt, och hon är rädd för att göra faktafel som hon kan få kritik för.
På ett ställe, när Markus tänker på henne, så beskrivs hon som ”sexig”. I mina öron låter ”sexig” för modernt och jag tror att jag skulle ha föredragit sensuell, upphetsande, kanske erotisk. Jag menar inte att man, som författare, ska försöka efterlikna språket för mycket på den tiden för det måste vara läsbart för nutida läsare. Och många så kallade ”runda ord” är mycket gamla, kanske äldre än 1300-talet till och med.
Den största behållningen får jag av hennes personporträtt och de erotiska scenerna som håller mycket hög klass som vanligt. Här finns några riktigt fräcka scener som jag gillar. Romanens roligaste scen är när Illiana får låna en klänning av drottning Blance till en fest på Stockholms slott!
Jag rekommenderar boken till alla som tycker om erotisk romantik och mitt betyg blir tre starka Y av fem möjliga!

YYY