Boktips!

Betvingade
av
Simona Ahrnstedt

Förra helgen läste jag Simona Ahrnstedts andra del i den romantiska och historiska bokserien om slottet Wadenstierna och dess invånare genom århundradena.
Första delen Överenskommelser utspelade sig på 1800-talet. I Betvingade färdas vi tillsammans med författaren bakåt i tiden, till år 1349.
Romanen handlar om Illiana Henriksdotter, en stormannadotter i Östergötland. Hon ses som ful och ointressant av familjen, hennes enda värde är om man lyckas gifta bort henne med en rik man. Problemet är att hon har varit trolovad två gånger och båda fästmännen har dött, vilket gör att hon har fått dåligt rykte, särskilt då hon vet mycket om örtmedicin. På kvällen av hennes tredje trolovning, med en ung bonde i trakten, blir hon dock förväxlad med en annan kvinna och kidnappad av misstag och förs till Markus Järv, kung Magnus Erikssons närmaste man. Markus inser misstaget och ska föra henne tillbaka när hennes tvillingbror missförstår situationen och går till attack. Striden blir kortvarig, och genom en olyckshändelse omkommer brodern. Övriga bröder dyker upp och tillfångatar och torterar Markus. Han blir dock räddad av kung Magnus och drottning Blanche och för att rädda Illianas heder så tvingas Markus att gifta sig med henne. Illiana vill bli älskad, men Markus anser sig inte ha den typen av känslor. Han är riddare och hans plats är på slagfältet. Hans plan är att lämna Illiana på den borg han fått av kungen och dra ut i krig igen…

Det är svårt att skriva om gångna tider och det är inget som jag riktigt har vågat mig på själv ännu. Jag tycker att författaren på det stora hela har lyckats väl med att levandegöra den medeltida världen , men några scener kunde hon ha gjort mycket mer av, som till exempel tornerspelet. Kanske beror det på en osäkerhet kring en tid som vi vet en del om, men långtifrån allt, och hon är rädd för att göra faktafel som hon kan få kritik för.
På ett ställe, när Markus tänker på henne, så beskrivs hon som ”sexig”. I mina öron låter ”sexig” för modernt och jag tror att jag skulle ha föredragit sensuell, upphetsande, kanske erotisk. Jag menar inte att man, som författare, ska försöka efterlikna språket för mycket på den tiden för det måste vara läsbart för nutida läsare. Och många så kallade ”runda ord” är mycket gamla, kanske äldre än 1300-talet till och med.
Den största behållningen får jag av hennes personporträtt och de erotiska scenerna som håller mycket hög klass som vanligt. Här finns några riktigt fräcka scener som jag gillar. Romanens roligaste scen är när Illiana får låna en klänning av drottning Blance till en fest på Stockholms slott!
Jag rekommenderar boken till alla som tycker om erotisk romantik och mitt betyg blir tre starka Y av fem möjliga!

YYY

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s