Boktips!

Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru. Ur Stolthet och fördom, sidan 7. (Svensk översättning av Gun-Britt Sandström)

Boktipset idag är en fin klassiker från 1800-talets början nämligen Jane Austens Stolthet och fördom.
En skulle kanske kunna tro att jag har läst den tidigare, särskilt med tanke på att jag gillar satir, för det är ingen tvekan efter att jag nu har läst den, att Austens bok i första hand måste ses som en satir över hennes tid. Innan dess hade jag bara sett olika filmatiserade versioner av boken. Favoritfilmen är från 2005 med Keira Knightley och Matthew Macfadyen i huvudrollerna. Den starkaste scenen i den är när de grälar medan regnet forsar ner (i vad jag tror är en fåfänga alternativt ett lusthus av något slag). Scenen i filmen är oerhört erotiskt laddad. I boken finns scenen med, men sker då hemma hos Charlotte och Lizzys kusin, Mr Collins, när Lizzy är där på besök. Trots att det finns en viss laddning även där är den inte riktigt lika explosiv som i filmen.
Inför att jag skrev min erotiska novell Den rätte gjorde jag ett första försök att läsa boken, men hade inte tiden utan fick istället hoppa i den. Efter att jag nu har läst boken i sin helhet(även om det nu har gått några månader sedan dess)så kan jag konstatera att filmen i större utsträckning lägger tyngdpunkten på kärlekshistorien medan Austen lägger den mer på hur relationer i allmänhet såg ut vid den här tiden.

För er som varken har läst boken eller sett någon av de otaliga filmatiseringar eller TV-serier som har gjorts är handlingen som följer:

Familjen Bennet har välsignats med fem döttrar men ingen son. Gården kan bara ärvas av en manlig arvtagare. Mr Collins, en avlägsen släkting, är den som ska ärva gården vid Mr Bennets frånfälle. Han är präst till yrket och har ett pastorat i en annan del av England. Mrs Bennet jagar därför äkta män åt sina döttrar, desto rikare, desto bättre. Vid bokens början får man reda p att ett gods i trakten har blivit uthyrt till en Mr Bingley som har en hyfsad förmögenhet och är ogift. Naturligtvis anser Mrs Bennet att det är en av hennes döttrar ska bli hans fru. Det är på en lokal dans som Miss Elisabeth ”Lizzy” Bennet träffar Mr Bingleys bäste vän Fitzwilliam Darcy för första gången. Mr Darcy nobbar Lizzy när hon vill dansa och hon råkar få höra när han säger att han inte finner henne tillräckligt vacker för att vara i hans smak. Lizzy, hennes familj och vänner bestämmer sig för att tycka illa om Mr Darcy efter det, trots att hans förmögenhet är mycket större än vad Mr Bingleys är och att Mr Darcy äger ett stort gods. Mr Bingley och Lizzys äldre syster Mary blir förälskade, men båda är blyga så inget händer mellan dem först. Mr Darcy däremot börjar bli alltmer intresserad av den intelligenta och skarptungade Lizzy, men oroas av hennes låga börd och familjens, i hans ögon, olämpliga beteende, vilket är upprinnelsen till grälet. Sociala konventioner hotar kärlekslyckan för de olika paren som figurerar i berättelsen.

Austen har en lika vass penna som Lizzy har tunga och större delen av boken är skriven i en satirisk ton. Men det finns undantag och det är kring just ovan nämnda scen när Mr Darcy friar till Lizzy och hon nobbar honom; säger att han är den sista mannen på jorden hon kan tänka sig att gifta sig med. I boken försvinner under några kapitel den humoristiska tonen efter grälet innan den så småningom återvänder igen. Austen ska, som jag uppfattar det, ha skrivit på boken i flera omgångar och kanske är det förklaringen till det. Eller kan det vara baserat på en egen erfarenhet, som dock inte slutade lika lyckligt som för Lizzy och Mr Darcy? Det är givetvis bara en spekulation från min sida, men jag finner det lite underligt med detta allvar i ett hav av i övrigt satirisk humor. Många recensenter och biografer hävdar att det här är den minst personligt skrivna boken av Austen. Men tänk om det är tvärtom; att det är den mest personliga? I filmen från 2005 märks det inte så mycket då den mesta humorn kommer fram i replikerna, inte i personbeskrivningarna som i boken.

Om ni inte har hunnit läsa denna både humoristiska och romantiska klassiker så rekommenderar jag den varmt och mitt betyg blir:

YYYYY

3 reaktioner på ”Boktips!

  1. Visst är det självklart att den blivit en klassiker, eller hur? Har inte läst nyöversättningen dock. Fast eftersomjag gillar G-B Sundström så borde jag kanske göra det.
    Fin sida du har!

    • Ja, jag tycker också det! Den är båda skarpsynt, rolig och romantisk! Tack för att du gillar min sida! Bilden är standard för den här designen så det känns som om jag borde byta ut den, men jag har för tillfället inget bättre alternativ. Sedan tycker jag bilden också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s