Boktips!

Det boktips som jag ger idag är Andrea Grave-Müllers Runristaren.
Jag fick själv höra talas om boken på Facebook för några månader sedan och blev nyfiken. Nu har jag läst den och jag blev inte besviken!

Boken är en novellsamling som består av tolv noveller, utgivna på Catoblepas förlag. Fantasy är nog en genre som många förknippar med tjocka volymer och långa romanserier. Detta faktum är något som jag ibland har funnit lite egendomligt då fantasygenren på många sätt är den genre som ligger närmast folksagorna, sägnerna och legenderna; berättelser som för det mesta byggde på muntliga historier som inte var alltför långa eller för ingående i detaljer(för då skulle publiken lätt tröttna. Men naturligtvis fanns det undantag. Berättaren kan ju också brodera ut och på så sätt förlänga en kort historia.)
Men det har i mitt tycke varit lite dåligt med bra fantasynoveller, även om jag har stött på några tidigare, främst då på Kapitel 1. Så det går att skriva fantasyberättelser både kort och bra!
Runristaren är också ett bevis på det!

Andrea Grave-Müllers hanterar språket på ett mästerligt sätt och hon är ofta poetisk i sina formuleringar, utan att det blir ”för mycket”.
Många av novellerna utspelar sig i forntid, men det finns även de som utspelar sig i en tid och värld som är ganska lik vår egen (Tjänster och gentjänster).
Som läsare tas jag med på vandringar genom vintriga skogar, får följa med på jakt efter en sedan länge sjunken stad, blir inlåst i ett förvirrande rum, hamnar i en sönderfallande stad, åker hiss till Det Andra Folket med mera med mera.
Novellsamlingen börjar med den bara 1,5 sidor långa novellen Runristaren(som är en riktig liten pärla i mitt tycke!) och avslutas med den nästan trettio sidor långa Timglas. (Timglas kan den som är intresserad läsa ett stycke ur hos en del internetbokhandlare. Det var det smakprovet fick mig att bestämma mig! 🙂 .)
Dock känns novellsamlingen lite i spretigaste laget. Tider och platser blandas huller om buller med varandra. Medan Shegerja får mig att associera till H.P. Lovecraft så för Gyllene mina tankar till Tusen och en natt. Jag skulle ha föredragit att novellerna hade utspelat sig i samma värld och/eller tid. Kanske hade haft några återkommande karaktärer för det finns flera öden som jag gärna skulle möta fler gånger, i nya berättelser. Men det är bara min åsikt och novellerna är hur som helst mycket bra! 🙂

Mitt betyg blir:

YYYYy

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s