Boktips!

Jag tänkte skriva lite om Malin K. Erikssons roman Fisken i snön med hälsning från hospitalet. Bokens handling utspelar sig i 1860-talets Småland, i trakterna kring Växjö. Där har man byggt ett nytt hospital och dit kommer Elin tillsammans med prosten. Hon blir inskriven och förd till en avdelning där det redan finns tre andra kvinnor som genomgår behandling för olika psykiska tillstånd. De kommer alla från bättre bemedlade hem, vilket inte Elin gör, men tack vare prostens kontakter hamnar hon på den avdelningen istället för bland de fattigare patienterna(vilket till exempel innebär att hon får bättre mat och slipper tungt kroppsarbete). Elin blir fastbunden i sin säng på nätterna så hon inte ska ”ta på sig själv”, det vill säga onanera. Det ansågs vara sjukligt vid den här tiden. Hon har också ”fallandesjuka” (epilepsi) och svårt med koordinationen. Samhället har gett henne en stämpel som arbetsovillig och obildbar då hon varken lyckades lära sig läsa eller skriva när hon gick i skolan för prosten. Men av en av de andra kvinnorna på avdelningen, Magdalena, så lär hon sig både läsa och skriva. Räkna kunde hon redan då hennes nu avlidna lillasyster Ida lärt henne det.
Hospitalet använder metoder som isbad för att behandla sina patienter. En man blir matad då han är iförd tvångströja vid måltiderna. En del av patienterna hålls isolerade under kortare eller längre perioder. På nätterna genljuder hospitalet av skräckfyllda skrik. Elin upptäcker hur klassindelat även hospitalet är och vilken tur hon haft som trots allt har hamnat på en av dess bättre avdelningar.
Hon tror att hon snart ska bli botad och få åka hem, men tiden går. Hon lyckas övertala en av sjuksystrarna att få papper och penna. Så sitter hon på en bänk i hospitalets park och skriver till sin döda syster om vad som har hänt…

Jag har tidigare läst Malin K. Erikssons debutroman När minnen får liv som handlar om en kvinna som har blivit rullstolsbunden efter en olycka. Hon är bitter och arg på livet och tar ut sina frustrationer på sina personliga assistenter. När en hemlös hund kommer in i hennes liv tar hennes liv en ny riktning.
Jag tyckte mycket om den boken så jag blev givetvis intresserad av att läsa även hennes andra bok, Fisken i snön. Malin K. Eriksson är en författare som vågar ta sig an svåra ämnen och skapar människoöden som griper tag i läsaren, oavsett om romanen utspelar sig i modern tid eller är en historisk roman.
När jag pluggade idéhistoria var Karin Johannissons Den mörka kontinenten, en omskakande bok som handlar om den medicinska synen på kvinnokroppen och dess sexualitet kring sekelskiftet 1900 en del av den obligatoriska kurslitteraturen. Även om Erikssons roman utspelar sig lite tidigare så finns liknande tankegångar i den.
1860-talet blir levande i Malin K. Erikssons berättelse och karaktärerna man får möta känns trovärdiga och äkta. Det är säkert så här som det var på den tiden, i ett samhälle där preventivmedel var förbjudna; ingen sexualundervisning fanns; där många människor svalt och for till Amerikat med förhoppningen om ett bättre liv; ett samhälle som var präglat av lusta, skuld, skam och sociala hierarkier. Ett samhälle där en person som var udda på något sätt, till exempel hade en sjukdom som epilepsi, ofta for extra illa. Elin är van att människor pratar illa om henne, medan hon ännu är i rummet. Man är rädd för att hennes sjukdom ska smitta. Okunskapen är stor och fördomarna många.

Malin K. Erikssons roman påminner om en grekisk tragedi där vi bit för bit får ta del av Elins öde. Boken får oss att ställa frågor kring vad som är frisk och sjukt; gott och ont.

Mitt betyg blir:

YYYYY

IMG0004A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s