Ny kortnovelltävling

Tidningen Skriva har en ny kortnovelltävling med temat ”Vilse”.
Max 4000 tecken inklusive mellanslag.
Deadline 26 mars 2015.
Lägg in bidrag via deras sida.
Läs mer på:
http://tidningenskriva.se/novelltavling/2015/02/ny-novelltavling-pa-temat-vilse/

Annonser

Filmtips!

I förra veckan såg jag en film på DVD: Austenland. Det är en romantisk komedi om en ung kvinna, Jane Hayes, som har förläst sig på Jane Austens böcker. Hon får veta att det finns en möjlighet att i England få bo i en Jane Austen-inspirerad miljö och uppvaktas av gentlemen i tidsenliga kläder. Trots protester från närmaste väninnan så tar Jane sina besparingar och åker till England. Då hon har köpt det billigaste alternativet får hon inte vara med på alla aktiviteter som anordnas på godset och hon får bo i ett av tjänstefolkets rum. Jane går dock sina egna vägar och har snart en flirt på gång med killen som är godsets alltiallo. Men en Mr Henry Nobley verkar vara intresserad av Jane. Är det på riktigt eller är allt bara skådespeleri?

Austenland ska vara baserad på en roman av Shannon Hale. Filmen är producerad av bland andra Stephenie Meyer, mest känd som författare till Twilight-sagan.
Regin har Jennifer Hess stått för.
Den kom ut 2014 så det är en ganska ny film.
Längden är 1 timme, 33 minuter plus extramaterial bland annat ett intervjutillfälle med huvudskådespelarna på en scen. Jag rekommenderar alla att se den biten! (Bland annat kommer en del fakta om Jane Austen fram som jag inte kände till sedan tidigare.)
Filmen är ganska rolig även om det inte når riktigt upp till Jane Austen förstås! 😉
Den lyckas överraska mig på ett par ställen faktiskt vilket är kul. 🙂

Skådespelare:
Jane Hayes – Keri Russel
Mr Henry Novel – JJ. Feild
Martin – Brett McKenzie (en av killarna i komiker/musikerduon Flight of the Conchords)
Miss Elisabeth Charming -Jennifer Coolidge
Colonel Andrews -James Callis
Lady Amelia Heartwright – Georgia King
Mr Wattlesbrook -Rupert Vansittart
Captain East – Ricky Whittle
Mrs Wattlesbrook -Jane Seymour

Betyg:

YYYY

En fråga om smak bara?

Jag har alltid haft en ganska bred smak när det gäller böcker, film, TV med mera. Jag har till exempel inga favoritgenrer utan är mer eller mindre än allätare. (Jag har inte heller någon speciell favoritgenre som jag helst skriver inom. På gott och ont.)

Jag minns att de flesta recensioner jag läste om filmen Pretty woman var ganska negativa till sin natur. Även de flesta vänner och bekanta som sett filmen var negativa och sågade den. När jag väl såg filmen så upptäckte jag att jag tyckte om den, nästan med en viss förvåning. Var jag korkad som inte hade förstått hur dålig den egentligen var? Jag analyserade och kom fram till följande: Pretty woman är en askunge-saga där huvudpersonen får en andra chans i livet och revansch på alla de som sett ner på henne. Ett vanligt tema i både gamla sagor, men även i moderna berättelser. Inget konstigt med det. Det skrevs att det var den filmens fel att prostitutionen i Hollywood ökade. Men en saga ska väl aldrig tas bokstavligt? Dess budskap ligger på en annan nivå. Snarare var det väl drömmen om att lyckas i Hollywood som drog dit unga människor som sedan fick sina drömmar krossade av verkligheten. Och en del av dem hamnade tyvärr i prostitution och/eller inom porrindustrin. Men det var nog knappast Pretty Womans fel. Det var bara en film, en berättelse. (Någon diskussion kring om man blir påverkad av våld i film, dataspel etc. tänker jag inte gå in på idag.) Kanske fanns det fler än jag som tyckte om filmen, men de flesta vågade inte säga det för att det inte var riktigt korrekt att tycka så?

Men jag har också varit med om det motsatta: något höjs så till skyarna i recensioner och andras rekommendationer att mina förväntningar sällan infrias när jag väl får se filmen/TV-serien eller läsa boken.
Så är fallet för mig med TV-serien True detective. Överallt har jag stött på hyllningar, men redan när jag såg första avsnittet förra veckan så hade jag svårt för den. Vinjetten är snygg, skådespelarna mycket bra och sceneriet storslaget. Några av replikerna i gårdagens andra avsnitt var helt enkelt strålande och mitt i prick! Ändå tappar jag fokus på serien hela tiden, upptäcker gång på gång att mina tankar har drivit iväg och att även om mina ögon är fästa vid TV-rutan så befinner sig min tanke någon helt annanstans. TV-serien känns helt enkelt seg, fruktansvärt seg. Jag försöker engagera mig i karaktärerna, men finner gång på gång att de inte intresserar mig. Mordet är spektakulärt som så ofta numera i media med en mördad prostituerad med hjorthorn på huvudet. Trots professigheten i utförandet så saknar jag något, även om det är svårt att sätta fingret på vad. Men jag tror att det har att göra med upplägget att göra, alla dessa hopp i tiden(och då har jag ändå sett en del science fiction genom åren!). Huvudkaraktärerna intervjuas av kriminalare som håller på med ett liknande fall i nutid. Jag tror att det är där som problemet, i alla fall för mig ligger. Jag tror att det här upplägget skulle fungera bättre i en roman, mer tveksam till om det egentligen fungerar så bra i TV-mediet. Eller så skulle man ha strukit intervjuscenerna helt och istället bara kört det första mordet. Jag trodde att intervjun bara skulle vara i det första avsnittet för att sedan gå in i nutid. Men icke sa Nicke!
Sedan är det något med kameraarbetet. Kameran är ofta en bra bit bort. Även om det finns närbilder på karaktärerna är många av bilderna alltså hel-och halvbilder. Många helbilder på karaktären med mycket bakgrund. Det blir snyggt, men skapar en distans till karaktärer och händelseförlopp. Det är som om det är delstaten Louisianas natur var det som spelade huvudrollen och karaktärerna inte betydde ett dugg egentligen.

Men kanske är det bara jag som inte riktigt har fattat True detectives storhet. Jag har, efter att ha varit utsatt för stark stress, ett sämre minne än vad jag hade innan, samt att jag kan ha svårt att koncentrera mig ibland. Den här TV-serien har jag som sagt svårt för att hålla kvar fokuset på. Ibland är det tyst långa stunder … och så helt plötsligt är det en massa babbel!

Med det inte sagt att jag vill ha action hela tiden, från första till sista rutan. Det är utmattande på ett annat sätt. Jag har inget emot långsamt berättande, inte att man berättar i återblickar heller. Jag har inget emot det mer udda heller. Six feet undertyckte jag till exempel mycket om! 🙂

Sedan är det ju så att man faktiskt inte behöver gilla samma saker som alla andra. Jag behöver inte fortsätta att se på True detective om jag inte vill. Visserligen kommer jag att känna mig lite utanför med tanke på hur många andra som ser/sett TV-serien, men jag har ju sett saker som säkerligen inte alla av mina vänner har sett.

Jag tänker ge serien en sista chans nästa vecka. Om jag tappar fokus lika mycket igen så är det ett slöseri med min tid att fortsätta försöka. För det påminner en hel del om när man läser om meningar igen och igen i en bok utan att riktigt läsa och förstå vad som står där eftersom man inte kan fokusera. Då brukar jag lägga bort boken till en annan dag. Lite svårare med en TV-serie (och nej, jag har varken råd eller lust att försöka köpa den för att spela upp den i min takt.)

Förresten, så består inte livet av att se en massa TV-serier. Jag följer nog redan för många som det är i nuläget! 😉

Ett tips på en konstnär vars bilder är sevärda!

Igår hittade jag en gammal ICA-Kuriren och när jag bläddrade igenom den fann jag en intressant bild. Bilden föreställde blommor, men blommor som såg ut att ha tänder och mörka ögon. Bilden var intressant så jag läste vidare vad som skrivits under. Bilden hade målats av en svensk konstnär som hette Karl Axel Pehrson. Namnet sa mig inget måste jag erkänna, men det stod att han var mannen som hade designat Guldbaggen, det finaste pris någon kan få inom svensk film. Och det vet jag ju vad det är för något! 🙂
Men det var inte ”baggen” som jag var intresserad av utan hans bilder. En googling på bilder förde mig in i fantasieggande världar!

Läs mer om konstnären här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Axel_Pehrson

Och som sagt, googla hans namn! Du blir inte besviken! 🙂

Boktips!

Boktips!

Jag kommer inte ihåg om jag tidigare har lagt upp det här boktipset tidigare här (eller på någon av mina numera nedlagda hemsidor) eller om jag bara har nämnt det på Facebook någon gång.
I vart fall så är mitt boktips idag två böcker av samma författare nämligen Gatukatten Bob och Mitt liv med Bob av James Bowen.

James Bowen är en före detta missbrukare i London. Han försörjer sig som gatumusiker samtidigt som han försöker bli drogfri. En dag sitter det en skadad röd kattunge på mattan utanför dörren till en av de andra lägenheterna. James tycker synd om kattungen, men hoppas att ägaren snart ska ta hand om den. Men den sitter fortfarande kvar nästa gång han går ut och när det har gått några dagar ringer James på och undrar när han som bor i lägenheten ska ta hand om sin katt. Mannen svarar att det inte är hans katt och slår igen dörren. James, som lever ur hand i mun på de få ören som han kan få ihop som gatumusiker förbarmar sig ändå över kattungen och ser till att den får vård. Eftersökningarna ger inget resultat: kattungen tycks inte ha någon ägare. Han bestämmer sig till sist för att ta hand om den tills den blir frisk, sedan ska han släppa den fri igen. Men Bob har bestämt sig: han och James hör ihop och snart följer Bob James till jobbet som gatumusikant varje dag. Tillvaron på Londons gator är tuff för både katter och människor och de går igenom många svårigheter tillsammans, men de ger inte upp. Och de har alltid varandra! 🙂

Det här är en sann feel-goodhistoria! En riktig Askungesaga om en man och hans mycket speciella katt!
Den första boken om Bob och James, Gatukatten Bob, finns med på årets bokrea och om man har missat den så har man nu chansen att köpa den till ett extra bra pris!

För den som vill följa Bob och James så har de konton på både Twitter och Facebook.

http://www.twitter.com/streetcatbob
http://www.facebook.com/streetcatbob

Ytterligare två novelltävlingar

Det första kanske inte direkt är en novelltävling, men i alla fall, Swedish zombie söker bidrag till
antologi.
Så här står det på deras hemsida:

Swedish Zombie tar nu emot novellmanus för utgivning i e-format (e-noveller). Vi söker texter som är något utöver det vanliga. Rysare, skräck eller mörk science fiction som står på egna ben och som kommer lämna läsaren med en känsla av att ha fått en kall kyss i mörkret eller ett överraskande slag i solar plexus.

Vi tar helst emot manus i formatet .pdf
Längd: Lagom
Intresserad? Mejla din novell/noveller till novell@swedishzombie.se
Ersättning utgår i form av royalty

De har inte skrivit något om deadline så jag antar att det är så fort som möjligt som gäller!

Läs mer på:
http://www.swedishzombie.se/nyheter/
https://www.facebook.com/SvenskZombie

Det andra är en skrivtävling för elever i årskurs 9 och gymnasiet.
Deadline: 31 mars 2015.

Läs mer på:
http://www.drugsmart.com/skrivartavling/

Mininovelltävling på Kapitel 1

Förra veckans vinnare av Mininovelltävlingen, Johanna L., har startat en ny mininovelltävling på Kapitel 1:

Regler: Skriv en kortnovell på minst 100 ord (OBS! Inte tecken!)och max 1000 ord(Inte tecken här heller utan ORD) utifrån ett givet ämne.
Skrivtiden är en vecka från torsdagen den 19:e februari 20.30 till torsdagen den 26:e februari kl. 20:30.
Klistra in ditt bidrag i den här tråden!
http://www.kapitel1.se/forum/thread/42709
Det är lotten som avgör vem som vinner och får arrangera nästa Mininovelltävling!
Tanken är att vi ska låta oss inspireras till stordåd i det lilla formatet och ha kul!

Ämne: Karma

Novelltävling på Nynäshamns bibliotek

Det här är en årligen återkommande tävling verkar det som. Förra året tror jag dock att den bara var öppen för barn, men i år har man fyra olika ålderskategorier:
* förskoleklass/lågstadiet (årskurs 0-3)
* mellanstadiet (årskurs 4-6)
* högstadiet (årskurs 7-9)
* gymnasiet och vuxna

Årets tema är serier.
Max 3 A4-sidor.
Man ska hämta seriemallar på nätet. Du kan också göra egna.
Det nämns visserligen inte explicit i texten, men förra året var man tvungen att bo i Nynäshamns kommun för att delta och med tanke på att man ska lämna in sitt bidrag till något av biblioteken eller Kulturbussen senast den 8:e maj 2015 så tror jag att det är likadant i år.

Läs mer på:

http://bibliotek.nynashamn.se/web/arena/detail?p_p_state=normal&p_p_lifecycle=1&p_p_action=1&p_p_id=articleDetail_WAR_arenaportlets&p_p_col_count=3&p_p_col_id=column-2&p_p_col_pos=1&p_p_mode=view&back_url=http%3A%2F%2Fbibliotek.nynashamn.se%2Fweb%2Farena%2Fwelcome%3Fp_p_id%3DlistArticleView_WAR_arenaportlets_INSTANCE_v4Tb%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_pos%3D1%26p_p_col_count%3D3%26facet_queries%3D%26search_item_no%3D6%26sort_advice%3Dfield%253DModifiedDate%2526direction%253DDescending%26search_type%3Dsolr%26search_query%3Dstatus%253AReady%2Bsubject%253Anyhet&facet_queries=&search_item_no=6&sort_advice=field%3DModifiedDate%26direction%3DDescending&search_item_id=8a0ca104-4497ee6b-0146-3965f7e2-7585%3AArticle%3A0&search_type=solr&search_query=status%3AReady+subject%3Anyhet

Två novelltips!

Jag har redan tidigare nämnt förlaget Novellix här på bloggen. Förlaget ger ut noveller i pocketformat. Det är en trevlig form att ge ut noveller i idag, särskilt när antalet tidningar och tidskrifter som publicerar noveller verkar att ha minskat globalt. Nu finns ju också e-noveller givetvis, men jag gillar att kunna hålla en pappersbok i min hand (det skriver jag trots att jag har fått flera e-noveller publicerade) ibland. Men allt som gör att noveller får en möjlighet att nå ut till läsare är bra, oavsett om det är digitalt eller tryckt på papper. 🙂

Jag tänkte tipsa om två noveller som jag har läst ganska nyligen: Herr Kadar av Håkan Nesser och Speciella omständigheter av John Ajvide Lindqvist.

I Herr Kadar möter läsaren ett berättar-vi som aldrig närmare presenteras. Berättar-viet är på semester på en liten ö vid Tanzanias kust. Det är kring juletid och bland gästerna finns även Herr Kadar, en ungersk dykare. En dag dyker även Fru Kadar upp …

Håkan Nesser har sinne för detaljer och är både rolig och träffande i sina beskrivningar av människorna på den lilla ön.

Betyg:
YYYYy
IMG0044A

Den andra är en novell av skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist och har specialskrivits för Novellix. Novellen heter Speciella omständigheter.
Bokens berättarjag och hans fru väntar barn. Som de innerstadsbarn de är har de aldrig önskat att bo på landet, men när barnet har kommit riskerar lägenheten att bli för trång. Av en ren tillfällighet hittar han ett hus i DN:s bostadsbilaga som familjen skulle kunna ha råd att köpa. Redan i bostadsannonsen står det, inom parentes: OBS! speciella omständigheter. Under visningen läser mäklaren upp ett brev från den tidigare ägaren som genom det friskriver sig från ansvar eftersom han har varnat presumtiva köpare. I brevet står det att det finns något som är nattaktivt i källaren och att han därför alltid har hållit dörren dit ner låst nattetid.
Familjen vinner budgivningen och flyttar in i huset. Inget händer förrän det en natt börjar komma ljud från undervåningen, och när han undersöker saker närmare visar det sig komma från källardörren …

Det här var en riktigt bra skräckis! John Ajvide Lindqvist bygger skickligt upp stämningen i historien. Novellen visade sig vara mer skrämmande än vad jag först tyckte när jag läste den dagtid, för när jag skulle sova började jag att tänka på novellen och fann den då riktigt obehaglig!

Så betyget kan inte bli något annat än:
YYYYY
IMG0055A