Mitt bidrag till Skrivarsidans novelltävling

Idag fyller Skrivarsidan 16 år! Stort grattis! 🙂
Jag kunde också konstatera att mitt bidrag Övergångsstället inte hade vunnit något pris i novelltävlingen. Det var inte helt oväntat. Temat var ”utanförskap” och jag vet inte om mitt bidrag helt uppfyllde det kriteriet.
Jag läste Annika Wigös vinnande bidrag Nu eller aldrig medan jag var inne på sidan. Det är en mycket bra skriven novell och väl värd förstapriset.
För dem som känner för att läsa Annika Wigös novell eller något annat av de vinnande bidragen så hittas de på:
http://skrivarsidan.nu/

För de som känner för att läsa mitt bidrag så finns det här under:

Övergångsstället

Hans hjärta stod vidöppet, lät sig fyllas och svämmas över av kärlek. Det som han tidigare hade trott var kärlek hade bara varit köttets lust, inget annat. Det gick inte upp på långa vägar mot det som han nu upplevde när han höll sin dotter i sina armar för allra första gången. Liten och skrynklig, blå och röd, med små fingrar som slöt sig kring hans pekfinger. Den vackraste flickan i hela världen. Ett mirakel! Hans mirakel. Hans och Lindas mirakelflicka. Henne skulle han lära saker, skratta ihop med och beskydda. Hon skulle få allt, precis allt som hon ville ha. Hans lilla prinsessa!

Det var mörkt ute när han lämnade sjukhuset och satte sig i bilen för att köra hem. Vägbanorna var fuktiga av duggregnet, men tomma på bilar. Egentligen hade han inte velat åka hem, men han var så tvungen. Han borde ha tagit pappaledigt från jobbet kring förlossningen, men det hade inte riktigt blivit som planerat. Deras dotter hade anlänt några dagar för tidigt till världen så hans omsorgsfulla planering hade spruckit. Naturligtvis kunde han ringa till jobbet imorgon och lämna över till någon annan. Några arbetskamrater hade redan grattat honom då han redan hade hunnit lägga upp några bilder på Facebook och Instagram. Imorgon bitti senast skulle nog även chefen känna till det och vilja veta när, var och hur mycket föräldraledighet han hade tänkt sig den närmaste tiden. Han var ju inte på något sätt oumbärlig på företaget. Och det var det just den tanken som hade gjort att han inte ville släppa taget riktigt än. Genom åren hade han läst en del artiklar och hört rykten om vad som kunde hända med föräldralediga personer. När de kom tillbaka blev de omplacerade på arbetsplatsen, ofta till ett mindre kvalificerat jobb än vad de hade haft innan. Tidigare hände det mest kvinnor, men nu hände det visst nästan lika ofta män som hade tagit ut lite för mycket föräldraledighet i arbetsgivarens ögon. Om han fick sparken -vad skulle hända med hans dotter då? Lindas lön skulle inte kunna täcka allt. Tanken på den lilla fick hans hjärta att utöka sin plats i hans bröstkorg. Det var smärtsamt, om än en ljuv smärta att älska någon så mycket! Hon skulle säkert växa upp till en riktig skönhet! Varken han eller Linda såg illa ut, så det skulle nog bli så! Per skrattade till där han satt bakom ratten. Nu förstod han varför män talade om att ladda bössan för att hålla alla dotterns framtida friare borta! Omedvetet tryckte han till lite mer på gasen. Han ville hem, ingen polisbil syntes till och här fanns inga fartkameror som kunde registrera honom.
Han var så inne i sin värld att han fick panikbromsa när det gula ljus som han förväntade sig skulle bli grönt igen oväntat nog slog om till rött. Bilens strålkastare fick en vitklädd gestalt att lysa upp framför honom, han förväntade sig att känna smällen när fronten träffade kroppen. Ett långt mörkt hår fladdrade till i en vindpust. Han såg in i ett blekt ansikte med ett par stora mörka ögon som kom allt närmare. Tiden gick både fort och extremt långsamt på samma gång. Så stannade bilen med ett ryck och han kastades framåt. Han satt och höll andan. Väntade. Trafikljuset slog om till grönt, men han förmådde inte på flera sekunder att lägga i en ny växel och köra därifrån. En oro rörde sig inne i hans mage. Han kunde inte sätta fingret på vad det var. Förvirrad såg han sig omkring, försökte se ut genom rutorna. Men kvinnan var spårlöst borta.

När han kom hem gjorde han sig ett par mackor och drack mjölk direkt ur tetran. Varken hans morsa eller Linda skulle ha gillat tilltaget. Men nu var ingen av dem där och såg det. Han tog upp mobilen ur fickan och såg på fotona han hade tagit av dottern. De hade inte bestämt vad hon skulle heta än, men han tyckte hon log på bilden. Smila kanske? Fast då fick det nog bli Smilla. Smila kunde man nog inte få heta. Han log och kysste flickan på skärmen god natt. Sedan lade han sig utmattad för att sova utan att varken ta av sig kläderna eller borsta tänderna.

Men sömnen infann sig inte. Oroligt vände och vred han sig. Något gnagde inne i hans mage. Gång på gång såg han ett blekt, upplyst ansikte med stora, mörka ögon framför sig. Det hade verkat bekant, men han kunde inte placera det. En värk började trumma mot skallbenet allt intensivare. Hans hjärna jobbade för högtryck. Ögonen hade sett direkt på honom. Utan en skymt av rädsla. Snarare hade de … skrattat? Oron i magen tilltog och så plötsligt mindes han. Skräcken tryckte ner honom i sängen när han insåg vem han ikväll hade varit nära att köra över. Men … det var omöjligt! Hon var ju … död!

”Fy fan vad du är ful och äcklig! Kan du inte vara så snäll och ta livet av dig så vi slipper se dig någon mer gång?” De hade stått runt Anja, knuffat henne mellan sig. Hon var blekare i ansiktet än vanligt och hennes mörka ögon hade haft en hinna av tillbakahållna tårar. Han hade sparkat henne hårt i baken och hans vänner hade skrattat högt och rått. Klasse hade sträckt fram sina händer och hårt gripit tag om hennes bröst. Anja hade desperat försökt freda sig för alla tafsande händer. Han hade också kört in handen i hennes byxskrev och känt värmen på tyget där. Det hade ryckt till innanför hans egna jeans.
”Sluta!”, skrek Anja och slog runt omkring sig samtidigt som hon försökte skydda sina bröst. Men ingen brydde sig utan de fortsatte bara. Han kunde se hur Frille gav henne en muskeldödare på vänster arm. Precis då hade klockan ringt in.
”Saved by the bell!” hade han väst i hennes öra när han gick förbi och tacklade till henne med ena axeln. Anja hade stått kvar ute i korridoren, hållit om sig själv. Snyftat. Ett litet dåligt samvete hade rört sig inom honom, men han hade sagt åt det att hålla käften. Hon fick väl för fan skylla sig själv som hon såg ut! Några kilo kunde hon allt gå ner. Och klä och sminka sig bättre! Tvätta sig oftare så att finnarna i pannan försvann. Vara mer som de andra tjejerna. Hon var tvungen att lära sig läxan.

Nästa dag hade de alla kallats till en extra samling. Lärarna hade berättat att Anja hade tagit sitt liv föregående dag. Han mindes förvirringen han hade känt. Hur samvetet körde en kniv rakt in i hans mage. Längst ner i klassrummet hörde han Klasse skratta till. Och sedan hörde han sig själv säga att hans respekt för henne hade ökat för han hade aldrig trott att hon skulle våga.
Läraren hade sagt: Pelle, så säger man inte! Men han hade inte brytt sig. Några snyftade, men ingen verkade sörja henne, på riktigt. Anja hade aldrig varit en av dem trots att de hade gått i samma klass ända sedan ettan. Han hade inte aldrig känt henne. Och han hade inte brytt sig heller att försöka lära känna henne.
Ingen i klassen hade gått på begravningen.

Per svalde där han låg på sängen. Han tänkte på Anjas far, hur han måste ha känt sig den dag han hade hållit sin nyfödda dotter i famnen, och sedan, fjorton år senare, ha hållit om hennes döda kropp. Nej, han skulle aldrig mer få en lugn stund i sitt liv. Han antog att det var det här som kallades för karma …

© Ylwa Karlsson 2015

Annonser

Inled mig icke i frestelse

Så var jag där igen, vara med eller ej i en novelltävling. Nej, två. Jag försökte skriva till Baen Fantasy Awards. Hela helgen har jag gått omkring med en historia, försökt finna de rätta engelska orden. Det lät inte så illa och idag fick jag fram en rent ut sagt skitbra titel på engelska!
Men jag har inte orken för utöver att deadline är bara om några dagar så har jag drabbats av ett ont öra som tydligen var förridaren till en rejäl förkylning. Om novelltävlingen hade varit på svenska så hade jag nog trots allt gjort ett försök, men när den är på engelska behöver jag mer tid att kontrollera det språkliga.
Jag önskar att inspirationen hade kommit för en månad sedan, minst!
Okej, själva novellen behöver inte skrivas på engelska som sådant. Det går säkert lika bra på svenska (fast då behöver jag en ny titel för jag har upptäckt att det inte är så lyckat med engelska titlar på svenska texter, även om jag antar att det motsatta vore värre). Jag får hoppas på att det dyker upp någon svensk fantasy-eller fantastiktävling under året där den skulle kunna passa in.
Det blir till att bita i det sura äpplet och avstå ytterligare en tävling i år. Suck.

Men det finns en frestelse till nämligen den steampunkantologi som ska släppas och som jag nämnde här på bloggen i slutet av förra veckan. I helgen fick jag en idé till den.
Problemet är att jag saknar pengarna att lägga ut. Det går minst på 1000 kronor plus moms tydligen (fast jag har för mig att det första budet låg på 2000 kronor vilket var en helt otänkbar summa). Nu får man en hel del för sin insats om novellen blir antagen, men för mig är över tusen spänn väldigt mycket pengar.

Så jag går igenom vilka alternativ jag har (om jag vill vara med):

1. Jag skulle kunna försöka med crowd funding. Jag skulle kunna lägga upp en förfrågan om det är någon som är intresserad av att investera i min novell. För en hundring får de ett signerat exemplar av boken. Det skulle då behövas tio investerare. (Om fler skulle vilja vara med, desto bättre förstås!) Eftersom jag måste sälja mina egna exemplar själv skulle det kunna vara en bra lösning, och jag skulle slippa en massa osålda exemplar som låg i en kartong och samlade damm. Problemet är bara var jag skulle lägga upp en förfrågan någonstans. De flesta av mina vänner har en lika skral ekonomi som jag själv.
2. Jag skulle kunna gå med i gruppen, skriva ner min novell, skicka in den och sedan backa ur om den blir antagen. Då vet jag i alla fall att den är tillräckligt bra och jag skulle kunna skicka den till ett förlag istället. Fast, det känns inte schysst att göra så. Då kan jag lika gärna skriva den för förlag direkt.

Jag vet i alla fall att ingen jag känner kan låna mig hela summan, och jag har inga säljbara grejer. Det jag äger är saker med affektionsvärde samt saker med dåligt andrahandsvärde. Sånt är livet. Jag får se vad som händer med andra ord.

Det är svårt att skippa att vara med i novelltävlingar, men ibland är det nödvändigt. Jag hoppas att Baen Fantasy Awards dyker upp nästa år också. Om jag inte har hunnit skriva ner min idé på svenska redan så kanske jag gör ett nytt försök igen att få ihop något. Men i vilket fall, idag vinner mitt värkande öra och tilltagande förkylning över min kreativitet! Det kommer inte att bli något skrivet idag, men förhoppningsvis imorgon. 🙂

Novelltävling för ungdomar 10-15 år

Bokförlaget Langenskiöld har startat årets novelltävling för barn och ungdomar mellan 10-15 år.
Årets tema: vatten
Novellen får vara på max 10 sidor.
Skicka in bidraget till: info[at]langenskiold.se
På förstasidan ska man skriva en kort presentation av sig själv, namn, adress, telefonnummer, e-post, hemort, intressen och favoritbok.
Deadline: 1 november 2015
Läs mer information på:
http://www.langenskiolds.se/nyheter/ar-du-nasta-stjarnforfattare-/
Lycka till! 🙂

Två antologier

Jag brukar vara lite restriktiv vad gäller antologier med mera som dyker upp på Facebook ibland, särskilt om det skrivs om dem i grupper som man måste vara medlem i. Är de då offentliga? Eller enbart för gruppens medlemmar? (Jämför med gymnasieskolor som har novelltävlingar för enbart sina egna studenter.)
Men då andra bloggare har skrivit om dessa två antologier tidigare på sina sidor så verkar det vara officiellt och då kan jag också ta upp dem också här på min blogg.

Den första är en steampunkantologi som jag har hört talas om i månader som har fått titeln ”Steampunk Stories”.
Novellen ska på olika sätt beröra steampunkkulturen.
Den får vara max 15.000 tecken lång.
Deadline: 1 maj 2015.
OBS! Om din novell blir antagen måste du investera pengar i utgåvan!
Läs mera på:
http://whipmedia.se/steampunk-stories/

Den andra antologin har titeln ”Stapplande steg” och jag fick höra talas om den genom Eva Ullerud. http://skrivarlyan.ullerud.nu/novelltavlingar-och-skrivartavlingar/
Även den här antologin ska ges ut av Whip Media och kräver att du, om ditt bidrag blir antaget, investerar i projektet.
Novellen ska handla om de första skolåren och vara riktad mot barn i åldern 6-9 år.
Novellen får vara max 8000 tecken lång.
Deadline: 15 maj 2015.
Läs mer på:
https://www.facebook.com/login.php?next=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fgroups%2F781544868589762%2F%3Ffref%3Dts

Detox

Detox. Avgiftning. Rening. Ordet brukar väl mest förknippas med fasta och mystiska örtmediciner som sägs rena kroppen från diverse avfall och gifter. Och det är på sätt och vis vad jag gör för tillfället. Hittills i år har jag bara skickat in bidrag till två novelltävlingar. Men jag hade planer på betydligt fler. Men då blir jag alltför uppsplittrad och vet inte riktigt var jag ska börja, vilket ibland leder till en form av handlingsförlamning inte olik den som drabbade åsnan som sägs ha svultit ihjäl mellan två hötappar eftersom den inte kunde bestämma sig för vilken hötapp som den skulle börja äta på.

Så därför försöker jag nu vara mer selektiv vad gäller tävlingar som jag tänker delta i. För varje novelltävling eller liknande jag hittar måste jag nu fråga mig om jag faktiskt har tid (för jag har ett mer omfattande skrivprojekt på gång samt eventuellt en annan sak) att skriva ett bidrag. Det kommer att bli svårt, mycket svårare än att sluta röka (vilket jag gjorde för drygt 3,5 år sedan) eller att bli vegetarian(som jag blev för snart 27 år sedan). Men jag ska klara det! Det finns en begränsning för hur mycket jag klarar av att skriva under min livstid, och även författare kan bli utbrända (och det skulle vara trist att bli det). Författande ska vara roligt och utmanande -inte ske som på löpande band.

Det finns dock ingen anledning till oro för de av er som går in här för att leta efter tips på olika aktuella skrivtävlingar av olika slag. Jag ska försöka hålla mig à jour vad gäller det ändå. Jag tänker bara vara mer restriktiv vad gäller mitt eget deltagande framöver.

Att killa sina älsklingar

Jag tillhör en av de personer som ibland får ”killa mina älsklingar”, eller som det mer korrekta engelska uttrycket lyder: ”kill your darlings”. Med det uttrycket menas att man ska ta bort sina favoritformuleringar etc då de ofta inte tillför något till verket, snarare tvärtom. (Man kan jämföra det med de interna skämt som ofta förekommer i en grupp där alla känner varandra väl, men som utomstående inte fattar något av.)
Jag ogillar att behöva göra det då jag ofta tycker att det passar in. Nu i helgen har jag skrivit en novell till en tävling och överskridit utrymmet med ungefär en tredjedels sida. Det innebär strykningar och jag har några små älsklingar i texten som jag tycker är roliga och passande, och som jag förväntar mig ska locka fram ett leende eller två på läsarnas läppar. Jag försöker intala mig själv att jag kanske kan stryka någon annanstans i texten.
Faktum kvarstår dock att texten måste bantas med några hundra tecken. Men det kanske är bättre att ha för mycket text än för lite?

Jag väntar dock till imorgon med att börja ta bort text och skriva om, sova lite på saken alltså. 🙂

Alla är vi olika

Idag är det ”Rocka sockorna” en hyllning till att vi alla är olika!
För mig ligger det nära då min farbror hade Downs syndrom. Han är nu död sedan några år tillbaka. Vi hade inte så mycket kontakt efter att min pappa hade dött,tyvärr, fast vi försökte. Han tillbringade större delen av sitt liv på institutioner då personer med olika funktionshinder på den tiden inte fick någon plats i ‘det normala’ samhället. Som tur är har det förändrats, även om mycket finns kvar att göra.

Så, ”Rocka sockorna” nu som en hyllning till människors olikhet!

IMG0158A

Kobra igår

Ett TV-program på SVT som jag gillar är Kobra. Trettio minuter i veckan med kring intressanta ämnen utan några moraliska pekpinnar.
I förra veckan handlade det om skräck och igår om onani. Snabba kast alltså! 🙂
Om ni inte har kollat in något program någon gång så hittar ni dem här:
http://www.svt.se/kobra/

Jag kan även meddela att jag har slutat att titta på True detective. Jag gjorde ett halvhjärtat försök igår, men korsordet jag höll på med innan var intressantare.
Så är det ibland.

Seriealbumstips

IMG0081A
Första gången jag stötte på Pierre Christins och Jean-Claude Mézières Linda och Valentins äventyr var någon gång på 1970-talet. Mina föräldrar köpte seriealbumet Kampen om Teknorog i köpcentrumets kiosk. Jag minns historien som ganska fascinerande även om det aldrig blev några fler seriealbum köpte i serien och den inte gick så lätt att få tag i på biblioteket vad jag kan minnas. Enligt min bror ska Linda och Valentins äventyr ha gått som följetong i serietidningen Fantomen senare, även om jag inte minns om jag läste några av avsnitten då. Kampen om Teknorog ska finnas med i samlingsvolym 2 som jag inte har hunnit läsa ännu.
Utgivningen av serien har pågått under drygt fyrtio år -från 1967 fram till 2013.
Stan Barets har skrivit ett intressant förord med mycket fakta kring författarna till Linda och Valentins äventyr.
För oss som idag är vana att möta science fiction i mängd i TV-rutan och på biograferna är det kanske svårt att tänka sig att det för fyrtioåtta år sedan var ganska dåligt utbud vad gällde genren och att den på sin tid ansågs vara avantgardistisk.
De stod ändå för något nytt och i samlingsvolyms 1:s visar man upp parallellerna till Star Wars som mycket väl kan ha fått, åtminstone en viss inspiration vad gäller scenografi, från Linda och Valentins äventyr.

Nu planerar Kobolt förlag att ge ut samtliga seriealbum i flera samlingsvolymer. De två första har redan givits ut.
Jag läste Linda och Valentins samlade äventyr 1 för några veckor sedan: .

De tre äventyr som ingår i den är:

0. De onda drömmarna.
1. Det stigande vattnets stad.
2. De tusen planeternas rike.

De onda drömmarna är det allra första avsnittet där rumstidsagenten Valentin för första gången möter Linda. Han får i uppdrag att spåra upp den före detta direktören för drömtjänsten, Xombul, som har åkt tillbaka till medeltiden för att försöka förändra framtiden.

Även i Det stigande vattnets stad är Linda och Valentins uppdrag att försöka stoppa Xombuls planer att förändra framtiden. Den här gången utspelar sig handlingen år 1986 i ett översvämmat New York efter att en vätebomb har fått Nordpolens istäcke att smälta. Jakten på Xombul för dem genom ett postapokalyptiskt USA.

I De tusen planeternas rike har Linda och Valentin skickats till planeten Syrten som är huvudvärld för ”de tusen planeternas rike”. Uppdraget är att undersöka om detta imperium kan komma att utgöra ett hot mot Jorden i framtiden. När Valentin köper en klocka åt Linda på en marknad leder det plötsligt till att de blir kidnappade …

Serien har fantasifulla teckningar och mycket svart humor. Det enda negativa är att det är lite väl mycket text i pratbubblorna ibland. Men det är spännande historier med en hel del social medvetenhet och filosofi i.
På det stora hela en både underhållande och intelligent serie! 🙂

Mitt betyg:

YYYYY