Skriva, eller inte skriva, det är frågan …
Är jag en medioker författare? Har jag inte vad som krävs för att bli läst och få rosor? Tystnaden känns massiv. Tvivlet ligger där och gnager i magen. Har jag haft fel när jag trodde mig kunna bli författare? Hade lärare och andra personer fel när de tyckte att jag skrev bra?
Frågorna hoppar sig i mitt sinne.
För faktum är att jag, trots att jag har vunnit två novelltävlingar och kommit på bra plats i några andra, inte har fått några speciella omnämnanden eller positiva recensioner på noveller jag har skrivit. Förutom ett par gånger på Kapitel 1 http://www.kapitel1.se/ylwa-karlsson (på noveller som ligger under min profil där) och några få kommentarer från vänner på Facebook så har det varit tyst vad gäller uppmuntrande tillrop. Inga okända läsare som har lånat någon novell eller antologi på biblioteket.
Ja, jag vet. Man ska inte läsa recensioner av egna böcker brukar det sägas, men det är helt omöjligt att undgå att göra det, särskilt när olika Facebook-grupper hela tiden är fyllda av positiva recensioner andra författare har fått på sina böcker.
Så det är självklart att jag läser de få som jag har lyckats finna om något som jag har skrivit, även om det är fråga om antologier där även andra författare är med.
Och läsarkommentarer! En del författare har till och med fått brev -riktiga brev! – från läsare som tackar dem för en fin, gripande, rolig och så vidare läsupplevelse.
Avundsjuk? Kanske är det inte så mycket fråga om det som det kanske kan låta som för jag har läst en del av dessa böcker själv så jag vet om att författarna skriver mycket bra. Det är snarare frågan om en önskan att själv få känna sig uppskattad som författare. Att bli sedd och läst. Bekräftad.
Kanske ska jag känna mig glad över att jag (inte ännu i alla fall) inte har blivit sågad längs med fotsulorna.
I alla fall finns funderingarna att sluta skriva sedan en tid. Idéer finns, men jag kan sällan bestämma mig för vilken/ vilka jag ska satsa på att utveckla vidare. I varje fall är det så för tillfället. Jag är ganska handlingsförlamad vad gäller mitt skrivande just nu.
Jag är också en obotlig tidsoptimist som hela tiden tror att jag kan hinna skriva till flera novelltävlingar än jag kan. Jag känner mig splittrad, dränerad på energi och det känns inte kul längre att skriva.
Jag hade tänkt skicka in till Viljas tävling för lättlästa böcker, men kan inte få till en endaste bra idé. Inte en enda. Det stora problemet är troligen den att man skulle skriva en historia som skulle lämna läsaren med en underbar känsla i kroppen som fick vederbörande att vilja läsa fler böcker!
Och det är svårt, särskilt då jag inte riktigt vet inom vilken genre jag ska skriva. Skräck torde kanske gå bort med de kraven. Humor är alltid svårt att få till. Jag gillar ordlekar och det kanske inte riktigt går att få till med kraven på att texten ska vara lättillgänglig på alla sätt och vis.
Efter att jag hade kollat in deras olika kategorier och vad de skrev om dem började jag ge upp tanken på att vara med i den manustävlingen. Det verkar vara som så att för de böcker som har ett omfång på 20.000 -40.000 tecken (alltså den efterfrågade längden på tävlingshistorierna) så är det främst vardagsnära historier som läsaren kan känna igen sig i som efterfrågas. Att skriva om en rosa drake kanske inte passar in då direkt …
Nu står det inte uttryckligen att det är realistiska historier de söker, men jag tycker mig ändå kunde ana det mellan raderna. Att få till en vardagsdramatisk historia är nog något av det svåraste som finns.
Om jag ska försöka finna något positivt att ta fasta på för tillfället så är det:
1. Det finns fler tävlingar på gång. Väldigt många fram till i slutet av augusti, faktiskt.
2. Jag är inte färdig som författare. Det kan man aldrig bli och jag utvecklas förhoppningsvis vidare. Men allt som jag har skrivit hittills är inte strålande bra. Å andra sidan är det väl så för alla författare? En del författare (och en del regissörer) gör samma historia, om och om igen. Jag försöker i alla fall komma på nytt hela tiden, även om en del teman säkerligen återkommer då och då.
Så, med risk för att släppa upp något ohanterligt så kommer här en uppmaning:
Om någon har läst någon/några av mina noveller och gillat den/dem: skriv gärna det!
Lite uppmuntran skulle vara trevligt ibland! 🙂
Du/ni får gärna komma med konstruktiv kritik, om ni så önskar.
Ni kan mejla mig det om ni vill! 🙂
Jag avslutar det här inlägget med att meddela att jag har hittat en av de försvunna ent-kvinnorna (Sagan om Ringen).
