Omskrivningens ljuva helvete

Det har inte blivit alltför mycket skrivet för min del hittills i år. En lång period av en form av skrivkramp drabbade mig i våras och fortsatte över sommaren. Idéer fanns, men jag hade alltför många och fick svårt att välja vilken jag skulle koncentrera mig på att skriva först.
Efter vinsten i Mina Hanssons WB100-tävlingen har jag äntligen kommit igång att skriva igen, även om problemet med för mycket inspiration fortfarande finns kvar. Jag försöker anteckna alla idéer jag får för senare tillfällen.

Just nu håller jag på att jobba med bidrag till På denna grund vi bygga http://popuppublishing.se/novelltavling/. Jag känner på sätt och vis ett visst obehag att gå ut med det för det skulle vara pinsamt om mitt bidrag/mina bidrag inte kom med. Det är en anledning att jag faktiskt ganska sällan genom åren har skrivit om vilka tävlingar jag skickar in till här på bloggen. (Det blir nämligen extra pinsamt med tanke på att jag har vunnit tävlingar och även haft noveller publicerade utöver det.)
Den första versionen av en av novellerna har blivit testläst och kommenterad så jag funderar nu på om jag ska satsa på omskrivningen av den idag, eller om jag ska satsa på att få till ytterligare en novell och vänta med omskrivningarna till början av nästa vecka (sista minuten, som vanligt). Problemet är då att jag fick en ny idé nyss som skulle kunna bli riktigt intressant att utveckla vidare. Men den är jäkligt läskig så jag vet inte riktigt om jag vågar … och så har jag ju min första idé till den här novelltävlingen som jag har gjort research till osv. Att få klart tre noveller innan midnatt den 1 september är tyvärr inte helt realistiskt, särskilt om jag betänker hur kroppen har varit den senaste veckan. Så den stora frågan är vilken av de här två idéerna jag ska arbeta vidare på.

Att skriva om en text är ett ljuvt helvete, har jag märkt. Det är mycket få texter som är färdiga från början, i varje fall är det så för mig. De flesta texter behöver åtminstone trimmas lite grann; en del behöver extrema makeovers. (Jo, jag har skrivit några sådana texter också som befinner sig i en skamvrå på hårddisken.) Det är jobbigt att vända och vrida på meningar, skriva om, läsa om, göra sig nya bilder inne i huvudet och att ibland inse att det bakom det där uttrycket ”kill your darlings” finns en grym verklighet för författaren. För den där skojiga meningen kanske inte alls har i texten att göra och ibland kan man till och med upptäcka att en hel karaktär är överflödig. Vid andra tillfällen kommer man in ‘fel’ i berättelsen. Jag har tidigare gjort liknelsen mellan att skriva och hoppa rep – man måste hoppa in vid precis rätt tillfälle i historien. Ett problem som jag ofta har, särskilt med tanke på att jag ju helst vill skriva noveller är att en del av mina berättelser får en (alltför?)lång startsträcka då jag vill få med så mycket bakgrundsinformation som möjligt innan historien rullar igång. Det kan nog fungera att göra så ibland vad gäller en längre text (även om man bör undvika alltför stora sjok även där), men det fungerar dåligt när det gäller noveller. Här gäller det att vara betydligt mer stram vad man kan ta med och vad som får stå tillbaka, eventuellt bara hastigt antydas för läsaren. Så då är det bara att stryka och sedan skriva om. Jag beundrar alla som vågar ge sig på ett romanprojekt för de flesta har många timmar av redigering framför sig. Jag tycker noveller kan vara tillräckligt jävliga att få ordning på ibland och även om slutresultatet kan vara mycket tillfredsställande så är man ofta så trött på historien efter ett tag att man bara vill kräkas på den. 😀

Jag tillhör även en av dom som gärna skriver långa noveller. Står det att max antal tecken är till exempel 40.000 tecken så ser jag det som en uppmaning att skriva just 40.000 tecken. Ofta drar jag över i den första versionen och måste korta ner den. En nedre teckengräns är inte alls svårt att komma över däremot.
Så jag behöver öva mig i att skriva kort, riktigt kort ibland också. Då är det än viktigare att komma in direkt i ett skeende. Kanske är det just det som jag ska öva mig på idag; att skriva en kort och obehaglig historia som får håren att resa sig på läsarens armar. 🙂

En reaktion på ”Omskrivningens ljuva helvete

  1. Jag känner igen mig i det du skriver här. Omskrivningar, omskrivningar och åter igen omskrivningar. Har också fler projekt på gång samtidigt. Hoppar mellan dem om jag råkar köra fast på den ena. Fast du har en mer målmedvetenhet. Du skickar in till tävlingar. Jag kommer aldrig dit. Fast nog vore det bra och satsa på att skicka in då måste man hantera den där deadline. Gå på den där mörka historien lassi. Ge dem nåt som får håren att resa sig.
    /xseb

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s