Fantasi-Förlaget söker skräckmanus

Ahrvid Engholm på SKRIVA-listan tipsade idag om att Fantasi-Förlaget söker ett skräckmanus för utgivning 2016.

Läs mer på:

http://www.fantasiforlaget.se/?page_id=83

Annonser

Aj, det svider!

Nej, ingen av mina båda noveller kom med i antologin På denna grund vi bygga. Det blir ingen återkoppling så varför lär jag aldrig få veta.
Var mitt språk för dåligt? För krångligt? För enkelt? Var mina historier inte tillräckligt originella? Eller var de för originella(det har hänt i en annan novelltävling för några år sedan)? Hade jag missat något berättartekniskt? För luddigt någonstans kanske?
Historierna skulle också sättas ihop till en kronologisk ordning -var ‘mina’ tidsperioder redan fullbokade så att säga? Eller hade juryn en annan smak kring vad som är otäckt än vad jag har? Svårt att veta när jag inte har tillgång till de andras noveller.
En massa frågor, men inga svar.

Nu vet jag att det fanns mycket duktiga författare som inte heller kom med och duktiga som gjorde det.
Så nu ska jag slicka mina sår innan jag går igenom novellerna, eventuellt skriver om och sedan skickar dem till e-boksförlag istället. 🙂

Sedan tog jag ett beslut igår att jag inte ska vara med i Deckardottirs tävling, vilket nog är ett klokt beslut då jag varken är klar med research eller har färdiga idéer till allt. Jag känner inte för ett magplask till för tillfället…
Och jag vill skriva noveller, inte romaner. Jag har funderingar kring att sätta ihop novellsamlingar, med teman och ramberättelser. (Jag hade försökt göra någon form av ‘romvell’ till Deckardottirs tävling egentligen, men det kräver minst lika mycket planering som en roman, skulle jag tro…)
Det är det jag mer ska satsa på än novelltävlingar.

Men jag ska få iväg ett bidrag till Novelletterna till på tisdag i alla fall och jag har funderingar på ett bidrag till Catahyas novelltävling med temat ”Epilog”.
Läs mer här:
http://catahya.net/nyheter/skicka-in-noveller-till-nasta-antologi/

Sedan upptäckte jag att jag hade missat en kul grej på Catahya den här månaden. Som tur är den inte slut än! 🙂

http://catahya.net/nyheter/sagoseptember-dikttavling-konsttavling/

Hm, vad det inte jag som sa att jag inte ska tävla i år utan satsa på eget skrivande? 😉

Skrivtävling för ungdomar 15-25 år hos Mörkersdottir förlag

Mörkersdottir förlag och författaren Mariette Lindstein har startat en skrivtävling för ungdomar mellan 15-25 år.

Så här står det på Mörkersdottirs hemsida:

I samband med boksläppet av Sekten på Dimön anordnar författaren Mariette Lindstein och Mörkersdottir förlag en skrivtävling för ungdomar mellan 15-25 år. Vinstsumman är 20 000 kr.
Du ska skriva ett förord/introduktion till Sekten som Återuppstod, andra delen av trilogin om ViaTerra. Rubriken på ditt bidrag ska vara: ”Detta har hänt i första boken, Sekten på Dimön”. Texten ska vara max 500 ord lång, men kan vara kortare.

Detta är inte en tävling i vem som kan stava eller uttrycka sig bäst. Det handlar istället om att dra med sig läsaren till det karga kustlandskapet och olycksdrabbade herrgården på Västra Dimön, och beskriva Sofias resa in och ut ur sekten ViaTerra. Utmaningen är att skapa stämningar som drar in läsaren i denna värld av manipulation och maktmissbruk. Det är också viktigt att du introducerar huvudkaraktärerna (åtminstone Sofia Bauman, Franz Oswald, Benjamin, och Simon) så att läsarna vet vem de är när de börjar läsa den andra boken.

Den första boken, Sekten på Dimön, kan du köpa i bokhandeln eller på nätet, som e-bok, inbunden bok eller låna på biblioteket (både som hårdpärm och e-bok). Den kommer även ut som ljudbok inom kort.

Pris: Vinnaren får 20 000 kr och hens bidrag kommer att publiceras i boken ”Sekten som Återuppstod”.

Skicka bidrag till: sektenpadimon@gmail.com

Senaste inlämningsdag är 15 november.
Vinnarna kommer att annonseras 15 december.

Alla bidrag kommer att läsas, men kan tyvärr inte besvaras.

Lycka till!

Mariette Lindstein, författare

Frida Rosesund, förläggare

Läs mer på:
http://morkersdottir.com/2015/09/20/skrivtavling-for-ungdomar-vinn-20-000-kr/

Lite av min loppisskörd igår

Igår var det höstmarknad (halva priset på allt!) hos den lokala secondhandbutiken, Magasinet, och jag var förstås där för att fynda! 🙂

Jag hittade några kul tallrikar, ett lakan med spets, två böcker och en stor kruka. Jag hittade också en lila trasmatta, men räknade fel så den fick jag lämna tillbaka för pengarna räckte inte.

Naturligtvis så grämde jag mig över det och efter en liten skramling hemma så gick jag tillbaka dit, orolig att någon annan hade köpt ”min” matta.
Som tur var så hade en av tjejerna som stod i kassan hade lagt undan den åt sig, men sa att hon egentligen inte behövde den så jag fick köpa den i alla fall! För 10 kronor!
Stort tack Ylva! 🙂
Nu gäller bara att komma på hur jag ska få upp plantorna på den. Inte så enkelt som det kan verka.

Och på sätt och vis så var det tur att jag blev tvungen att gå hem för min brorsa berättade att de sålde böcker för 1 krona styck borta på lastkajen, vilket jag hade missat! Han hade köpt 17 stycken!

Så jag stoppade min matta i en plastkasse och begav mig till lastkajen för att gräva runt lite i lådorna jag också!

Här har ni mina bokfynd! 10 böcker=10 kronor! (Det får man väl inte en kola för ens idag!)

IMG0522A

Jag köpte också en liten erotiksamling inne på själva Magasinet för 5 kr!

IMG0523A

Och så här ser mattan ut (även om den inte är fullt utvikt här)! 🙂
IMG0524A

Tomatomania

Ibland är tomater roligare än vad man tror!

Här kommer några nya ”stilleben”! 🙂

En av mina oxhjärtatomater!
IMG0495A

Tre totemtomater i olika mognadsstadier!
IMG0500A

Vad döljer sig i mörkret?
En hungrig alien, eller …?
IMG0505A

Nej, det är en annan skrynklig oxhjärtatomat!
IMG0507A

De här ‘läpparna’ smakar tomat! 😀
IMG0510A

Och så lite från sidan … ! 😉
IMG0513A

Skördetid och gamla favoriter

Jag har fått jättefin kritik av Nora inne på Kapitel 1 vilket har gjort mig mycket glad! 😀
En av novellerna hade jag nästan glömt bort att jag har skrivit!
Så, nu i skördetider (tomater, björnbär med mera)som tar upp en hel del av min tid varje dag så tänkte jag tipsa om de här två novellerna som Nora har läst och kommenterat! 🙂

Ha en skön lill-lördag! 🙂

http://www.kapitel1.se/ylwa-karlsson/den-vilda-jakten

http://www.kapitel1.se/ylwa-karlsson/octie-puss-

IMG0496A

IMG0488A

50 nyanser av kritik

För några veckor sedan gjorde en skrivarvän till mig ett inlägg i en författargrupp på Facebook. Hon upplevde det som att en del av hennes skrivarvänner, efter att hon hade recenserat deras böcker, blev korthuggna i sina svar till henne osv. Hon kände ett förståeligt obehag inför situationen som hade uppstått och funderade på att sluta recensera vänners böcker på sin blogg/hemsida. Jag förstår henne och har liknande funderingar själv nuförtiden för det är lättare att komma med (konstruktiv) kritik om man inte känner författaren ifråga, och jag har vid det här laget många författare som vänner på Facebook jag med.
Jag lade in en kommentar i hennes inlägg att jag tycker att hon är konstruktiv i sin kritik och att hon har en bra förmåga att finna en texts svagheter, men också att lyfta fram dess styrkor. Jag har själv fått ta del av hennes kritik vid ett tillfälle och fann den mycket bra, även om det sved en del. (Och jag anser att hon hade fullkomligt rätt! Den texten har jag för tillfället lagt åt sidan efter det, men har funderingar på att arbeta med den nästa år.)
I min kommentar tog jag upp den ofta onyanserade kritik av böcker som jag tycker att vi dränks i numera. Mediokra böcker höjs till skyarna och det börjar tyvärr bli allt svårare att hitta guldkornen i bokfloden, även om jag har funnit många såna också förstås. 🙂
Okej, som författare vill man givetvis att kritiker öser lovord över ens verk. Det vill jag också och det är inget fel med det. Som en annan skrivarvän skrev i en kommentar till samma inlägg så blir hon hellre hyllad än sågad, och givetvis är det så.
För nya, tämligen okända författare och små förlag är det viktigt att synas i sociala medier då man inte har ekonomin att synas på reklampelare, i helsidesannonser i tidningar och så vidare.
Men som sagt, jag tycker att alltfler så kallade ‘recensioner’ idag är förklädd reklam och inget annat. Böcker höjs till skyarna utan några som helst nyanser. Alla böcker verkar numera vara mästerligt skrivna fempoängare! Och som sagt, många böcker är också mycket bra, men det finns en hel del bottennapp därute på bokmarknaden och tyvärr verkar de bara bli fler och fler … 😦
Många vågar inte att vara ärliga i sin kritik av andras böcker längre, särskilt inte om man har en någon form av relation till författaren (eller skulle kunna få det i framtiden).

En åsikt som jag har stött på flera gånger det senaste året är att om en bok redan är tryckt så är det ingen idé att kritisera den eftersom det inte går att ändra (däremot verkar det som om många av de här personerna tycker att det är helt okej att kritisera e-böcker eftersom det är möjligt att ändra i dem efter publicering).
Det stämmer förstås vad gäller den upplagan, men inför en eventuell ny skulle man kunna göra förändringar, vilket faktiskt sker ibland.
Sedan så har vi haft kritik i tidningar långt innan den digitala revolutionen bröt ut. Författare har nog alltid varit kluvna inför kritiken och kommer nog att fortsätta så vara. Ofta har det surt hetat att kritik är medelmåttans hämnd på geniet och att recensenter vet hur det ska göras, men inte kan inte göra det själva. Det är en sanning med modifikationer. Många recensenter genom åren har även varit framgångsrika författare (musiker, konstnärer osv).

Flera gånger i år har jag känt mig lurad att läsa böcker som jag sedan efter bara några kapitel har gett upp och lagt bort. Det har berott på flera orsaker. En del böcker har varit dåligt skrivna rent språkligt, andra tråkiga utan något intressant ämne, några har inte haft en tillräckligt unik berättarröst och en del vet inte hur man berättar en historia alls. De här böckerna har jag inte tipsat om här på bloggen för jag ser ingen poäng med att såga någon på det sättet.

Vad jag önskar är helt enkelt en mer nyanserad kritik än vad som ofta förekommer i sociala medier idag (även om det, som alltid, finns undantag förstås). Att någon påpekar en texts eventuella svagheter behöver inte alls avskräcka en potentiell läsare från boken. Tvärtom, kan sånt ibland väcka nyfikenhet! Om du redan har läst något av en författare och gillat det så kanske du inte alls bryr dig om att recensenten tar upp något som hen inte tycker var riktigt bra i nyaste boken. Kanske bryr du dig mer om vad dina vänner rekommenderar än vad en bokbloggare eller en recensent i en TV-soffa tycker om en bok. (Det bästa är att hitta en bokbloggare, bokrecensent eller vän som har ungefär samma smak som du själv för då ökar chansen att du får tips på böcker som du kommer att gilla!)
Men det viktigaste är att det kan vara till hjälp för författaren om kritiken är konstruktiv! De flesta författare vill ge ut mer än en bok under sin livstid och det kan då vara bra att få veta vad som har fungerat bra och vad som har fungerat mindre bra i textens möte med läsaren, oavsett om det är fråga om professionella bokrecensenter, bokbloggare, andra författare eller ‘vanliga’ läsare.

Poängen med recensioner är ju att de ska vara personligt skrivna! Jag ser helst att man är konstruktiv i sin kritik av andras texter, lyfter både det som är bra och det som kanske är mindre bra. Nu finns det böcker som är mästerligt skrivna på alla sätt och vis, men de är ytterst få.
Men för att våga skriva konstruktivt kritik så bör man inte riskera alltför många påhopp bara för att man har varit ärlig.
Risken för påhopp kommer inte enbart från författaren utan inte minst från författarens vänner idag. Jag har sett såna saker ske flera gånger det senaste året. Författaren lägger upp en recension som boken har fått ( i ett par fall ett brev som författaren har fått från läsare) och vännerna ‘sågar’ recensenten/brevskrivaren/bokbloggaren och kallar den för ”idiot” och liknande. Det känns kanske bra och trösterikt för författaren att ha så lojala vänner för stunden, men det kanske i längden kostar mer än det smakar.
Personligen hoppas jag få slippa såna vänner då det riskerar att slå tillbaka på mig själv för vem vågar skriva något om mina texter om man riskerar att hängas ut på det här sättet?
För personer som skriver vad de tycker om böcker (och försöker vara konstruktiva) börjar nu alltså dra öronen åt sig alltmer. Resultatet kan bli att en del författare kommer att fastna och inte utvecklas mer i sitt författarskap om de enbart omges av fans och ryggdunkande vänner…
Jag försöker alltid vara både ärlig och konstruktiv i min kritik av en bok med förhoppningen att nästa bok som författaren skriver ska bli bättre än den föregående! 🙂

En annan orsak till att jag vill ha en mer nyanserad kritik handlar om rättvisa! För som sagt, om alla böcker får högsta betyg så blir alla betyg helt värdelösa till slut!
Bra, kanske en del tycker. En vanlig åsikt som ofta är kopplad till det här är att det bara är en fråga smak i vilket fall som helst. Och visst kan det vara så (men det är ändå enbart deras egen åsikt som är den enda giltiga! Alla andra är idioter som inget begriper!).
En åsikt som förfäktas av en del är att det inte gör så mycket om det språkliga brister om man berättar en bra historia. Jag håller inte med! En bra författare behärskar både det språkliga och känner till åtminstone grundläggande berättarteknik.
Sedan kan man välja mellan olika nivåer vad gäller det språkliga. Lättlästa böcker som vänder sig till läsovana personer har ett enklare språk än böcker som vänder sig till mer läsvana personer. Vi har populärlitteratur och finlitteratur också, om jag så får kalla det. Populärlitteraturen har ofta en enklare ordval än finlitteraturen, men inte alltid.
Men att skriva lättförståeligt är inte detsamma som att skriva dåligt! När jag skriver att en del böcker är dåligt skrivna då menar jag verkligen att de är dåligt skrivna! Det finns böcker som ges ut där varken författaren eller förlaget verkar känna till att datorers skrivprogram brukar ha en rättstavningsfunktion! Korrekturläsare kostar pengar så idag är det ofta upp till författaren att fixa till texten, och författare blir ofta blinda inför sin egen text så onödiga fel slinker igenom. Men när jag menar att böcker är dåligt skrivna så menar jag inte heller att det råkar ha slunkit igenom något stavfel eller något mindre grammatiskt fel utan att de är ointressanta innehållsmässigt och slarvigt skrivna. Betänk att författare ligger högt upp på listan över drömyrken idag! Man räknar med att var tredje vuxen svensk drömmer om att ge ut en bok! Men att skriva en bok, även en novell för den delen, är en helt annan sak än att läsa den! Ett elakt citat går ungefär så här:

Alla har en bok inom sig, men de flesta bör förbli oskrivna.

Jag minns inte vem det var som sa det. Kanske var det citatmaskinen Dorothy Parker.
En del författare skulle med andra ord må bra av att vara lite mer självkritiska ibland och mer tänka sig för vad de ger ut!

Sedan har jag stött på författare som har ett bra språk och som kan göra de mest fantastiska beskrivningar av personer och miljöer, men som ändå inte kan berätta så historien så den blir intressant. Nu finns det många olika stilar även vad det gäller att berätta förstås, men en historia måste förmå att både fånga läsarens intresse och lyckas behålla det tills sista ordet är läst.
Det finns böcker där författaren använder så många svåra ord att man måste slå upp dem i en ordbok vilket totalt förstör allt vad läsupplevelse heter! (Jodå, såna böcker finns också!)

Det här var mina tankar om det här med kritik och recensioner, eller som jag brukar kalla det här på bloggen: boktips! 🙂