Tre år av skrivande

För tre år sedan deltog jag för första gången i Månadens novell på Kapitel 1. Placeringen missade jag att kolla upp, men det var inte topp tio i alla fall skulle jag tro. Jag minns i alla fall att min novell faktiskt fick ett par röster vilket givetvis kändes väldigt roligt. 😀
Nu i efterhand misstänker jag att den nog var ‘för smal’ och därför inte föll alla läsare i smaken.

Det har varit tre år av nya bekantskaper, både IRL, på nätet och inte minst på boksidor. Jag kan ärligt säga att jag har kommit att läsa böcker under de senaste tre åren som jag med största sannolikhet aldrig ens skulle ha hört talas om alls då jag tidigare främst var hänvisad till vad recensenter i media rekommenderade. Eller vad jag hittade i bibliotekets hyllor, något som också i stor utsträckning påverkas av vilka böcker som är aktuella och som recenseras-i media.

Tre år av glädje och sorg, frustration och kreativitet. Jag är en obotlig tidsoptimist som alltid tror att jag ska kunna hinna skriva till så många novelltävlingar som möjligt, och visst kan det gå att få till en bra novell snabbt ibland, även sådana som vinner! 🙂
Men vid det här laget har jag insett att det inte alltid är så enkelt att skriva noveller som många tror, och idag slog det mig att det kan kosta mer energi att hålla på med flera små skrivprojekt än med ett stort. Energin splittras åt olika håll och det är svårt att behålla fokus på ett av dem. Det fungerar inte heller speciellt bra att försöka tvinga fram en historia har jag märkt. Någon form av inspiration eller idé måste det finnas annars går det ju inte att skriva alls.

Under de här tre åren har jag haft framgångar och vunnit några novelltävlingar, men jag har också floppat totalt ett par gånger. Orsaken har ofta varit tidsoptimism. Jag har börjat skriva alltför nära inpå deadline, och även om det ibland kan fungera att göra så, så gör det det inte för det mesta (särskilt inte med tanke på att olika novelltävlingar ofta kan ha samma deadline). Det gör också att ”brainstormprocessen” då inte heller hinner bli riktigt avslutad innan jag börjar skriva på berättelsen . Det är inte heller nödvändigt alltid, men risken finns att historien blir lösare i konturerna än önskat, något som gör den väldigt svår att visualisera den och gå in i för mig som författare och sedan förmedla vidare till en läsare. Att skriva är ett hantverk där många komponenter ingår. Det gäller att fortsätta jobba på träget hela tiden och inte ge upp.

I tre år har jag sagt till mig själv att jag ska arbeta med mina ‘egna projekt’, men så sitter jag där i alla fall och skriver för en tävling, splittrar upp min energi och får dåligt självförtroende. Kanske ska jag inte bestämma mig för att göra på det ena eller andra sättet utan låta lusten styra mer vad jag skriver? För utan skrivlust så blir det inte det minsta roligt att skriva. Kanske borde jag hela tiden fråga mig vilket projekt som känns mest kul? Eller kanske mest angeläget i en del fall?

En sak är i alla fall säker: när jag började skriva för tre år sedan så trodde jag att vägen mot författarskapet skulle vara rakare än vad den har varit, på alla sätt och vis. Ibland är tvivlet där om det är någon idé att fortsätta försöka kämpa, men så kommer det en period av ‘flow’ och allt är bara ‘wow’! 🙂

Så nu sitter jag har och undrar var jag kommer att vara om tre år vad gäller mitt skrivande. Kommer jag att ha fått klar någon av alla de böcker som jag har i huvudet? Kommer jag att ha fått någon form av genombrott? Eller kommer skrivk(r)ampen att ha lett till ett sammanbrott? Kanske beror det mest av allt på om jag har lärt mig något av mina misstag, eller om jag kommer att fortsätta göra om samma misstag år efter år? För tre år är ju egentligen ingen tid alls vad gäller att lära sig ett yrke, eller hur?

Väldigt många ”kanske” och ”eller” i den här texten idag. Men så är det en del dagar. Mycket funderingar och tankar fram och tillbaka i ett försök att se mönstren hos mig som författare klarare. Vilka är mina styrkor? Vilka är mina svagheter?

En sak är i alla fall säker: under de här tre åren har jag tagit, och tar, mitt författande på största allvar. Det är ingen lek längre, ingen hobby som jag utövar för att roa mig då och då. Det är det här jag vill syssla med i framtiden: att berätta historier. Men att förlösa en text är inte det lättaste alltid. Det är i alla fall en sak som jag har lärt mig de senaste tre åren! 🙂

Annonser

En reaktion på ”Tre år av skrivande

  1. Jag kan känna igen mig i mycket av det du skriver när det gäller att man känner sig splittrad. Vilka projekt ska man lägga sin energi på? Vart ska man börja och hur mycket orkar man?
    Visuallisera vart du vill vare om tre år. Kanske välja ut ett projekt och jobba bara med det stenhårt med målbilden i huvudet.
    Jag gjorde så när jag var i bott. Vart ville jag vara om 5 år? Vad ville jag ha upnått då? (inte med mitt skrivande men med mitt leverne) Det är inte lätt. Många gånger blir den där målbilden jäkligt suddig och främmande men ger man inte upp och tror på sin förmåga så är du där om tre år. Du skriver väldigt bra. Jag blir inte förvånad om du om tre år eller kortare är där du vill vare med ditt skrivande.
    Take care lassi
    /xxseb

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s