Boktips! Klara svar från andevärlden av Robert och Marie-Louise Hahn

I slutet av 1990-talet började läkaren Robert Hahn och hans fru Marie-Louise göra några kanaliseringar då hon gick på kurs för att bli medium. Under kanaliseringarna fick de i uppdrag av andevärlden att skriva ner det de fick veta och ge ut det som bok (vilket till sist skulle visa sig bli en hel bokserie på fyra böcker).

Seanserna gick till som så att Marie-Louise satte sig i förbindelse med andevärlden och sedan ställde Robert frågor och skrev ner svaren som de fick. De fick under seanserna kontakt med både Marie-Louise döda pappa, men även Jesus och den Helige Ande.

Det är inte första gången som jag läser den här typen av bok som sägs vara kanaliserad från andevärlden, även om majoriteten av tidigare lästa böcker inom genren ofta har haft sitt ursprung i USA eller Storbritannien (och katolska medier är av någon anledning överrepresenterade).
Robert Hahn har blivit en auktoritet inom det här området i Sverige och hänvisas ofta till när såna här saker diskuteras på olika sidor på nätet.

För mig, som har både egna erfarenheter av ‘paranormala’ fenomen samt som sagt har läst en del av andra medier så är det inte så många nyheter som presenteras på de här boksidorna. Andevärlden säger att många är kallade att föra ut budskapen över världen och uppenbarligen får vi som får kontakt ta del av lite olika saker ‘där uppifrån’. Lite elakt skulle jag säga att andevärlden verkar vara duktig på retorik för en hel del av det som står här är ganska tunt, men fyller ändå upp många sidor. Okej, på en del ställen står det verkligt intressanta saker förstås, men andevärlden borde definitivt lära sig att gå mer på rakt på sak och sluta svamla så f-bannat mycket! 😉

Men boken kan nog vara hyfsad introduktion för de som inte har haft några tidigare erfarenheter av ‘andra sidan’.
En sak som jag ändå skulle vilja ha haft mer av är kritiskt tänkande i den. Andevärlden verkar inte gilla det, kritiskt tänkande alltså (vilket blir tydligare i bok två som jag håller på och läser just nu), utan vi människor ska ha tilltro istället. Jag tycker att både och kan vara viktigt, särskilt om man lever på den här sidan av verkligheten. Personligen har jag haft mina bataljer med andevärlden många gånger om olika saker genom åren (antagligen därför det har varit lite tyst senaste tiden). Men det ska jag inte ta upp här idag, även om jag anser att det finns en hel del andra intressanta frågor som man kan fråga andevärlden om …

Det fina omslaget är gjort av Marie-Louise Hahn som förutom medium även är konstnär (och utbildad sjuksköterska).

Den här typen av böcker betygsätter jag inte, i varje fall inte än. 🙂

IMG0847A

Filmtips! The Martian

Filmen är baserad på Andy Weirs bästsäljande roman Ensam på Mars (The Martian). Och nej, jag har inte läst den ifall att någon undrade så jag kan inte svara på frågan om den är bra.

Astronauten Mark Watney blir kvar på Mars när resten av hans team blir tvungna att evakuera på grund av en storm. Alla tror att han är död och minnesceremonier och begravning hålls hemma på jorden.
Men Mark är inte alls död, även om han blev skadad när han sveptes bort i stormen. Han lyckas förbinda sig själv och skadan läker. Vad som är betydligt värre är om matförråden ska räcka tills nästa Marsexpedition kommer dit. Om fyra år (har jag för mig det var) …
Mark sätter potatis och lyckas på så sätt öka sina chanser att överleva. Genom uppfinningsrikedom och en god portion med tålamod lyckas han kontakta jorden. Den stora frågan är om man ska lyckas rädda honom från den röda planeten innan det är för sent …

Trovärdig historia som berättas med en hel del humor och värme. Kanske lite väl många karaktärer som man aldrig riktigt lär känna (som det så ofta är fallet i den här typen av storfilmer), inte ens Mark lär vi känna riktigt på djupet. Kanske går boken längre i det här fallet, vad vet jag.

The Martian har mycket bra specialeffekter utan en massa högteknologiska ljussablar och andra häftiga vapen som annars är vanligt i science fiction. Inte finns här heller några mer eller människoliknande varelser eller rymdmonster. Det här en science fiction-film som står med bägge fötterna i den kosmiska verkligheten där karaktärerna möter ganska vardagliga problem, som att den enda musiken du har att lyssna på är din kollegas discomusik från 1970-talet eller att bilen ( i det här fallet ett fordon gjort för Marsturer) inte vill starta.

Filmen är gjord 2015 och för regin står Ridley Scott.

I rollerna kan vi bland annat se: Matt Damon, Sean Bean, Jessica Chastain, Kristen Wiig och Jeff Daniels.

Mitt betyg:

YYYYy

Förlösning

Det var i lördags natt, precis när jag hade gått och lagt mig för att sova efter att ha sett veckans avsnitt av Supernatural som det slog mig varför jag har haft såna problem att jobba med en novellserie som jag påbörjade för några år sedan.
Allt började med en novell, som var med och tävlade i Månadens novell på Kapitel 1 2014 och som till och med tog sig ända till finalen, även om den sedan inte kom med i antologin Tro, hopp&kärlek, extra allt – en helt oemotståndlig liten novellantologi. Ett förlag hörde av sig efteråt och ville ge ut den och jag berättade då att den var en del av en tänkt novellserie. Förlaget verkade bli än mer intresserat. Så långt var alltså allt väl.

Men sedan tornade problemen upp sig. Jag försökte få till några noveller till i serien, men blev inte nöjd med dem utan kasserade dem alla. Idéerna i det stora hela var det inget fel på, men jag fick ändå inte till det. Något var fel och jag kände mig helt värdelös på att skriva. Förmågan att kunna berätta en bra historia verkade att ha försvunnit helt.

Så vad var det då som jag kom på i lördags kväll?

För en av novellerna jag hade jobbat med var det fråga om att jag skulle behöva byta klockslag till att börja med. Det skulle förändra stämningen i hela historien. Huvudkaraktären i novellen skulle också få en, åtminstone delvis, annorlunda livssituation, samt (kanske) bli lite mindre sympatisk.

Nästa sak var rent -vad ska jag kalla det?- geografisk. Novellserien måste ha en plats, ett område som var själva kärnan i den större historien, en slags huvudscen kanske jag kan kalla det. Som idén hittills hade varit så hade olika novellers handlingar utspelats på flera olika platser, vilket gjorde det hela onödigt splittrat och rörigt. En av tankarna bakom serien är nämligen att några av karaktärerna ska återkomma i flera av novellerna. Inte alla karaktärer och inte heller i varje novell förstås, men då och då. Det viktigaste är att det ska finnas en röd tråd genom hela novellserien var det tänkt.

En annan sak jag kom på är också av geografisk art och det är att handlingen bör förläggas till Sverige. Det blir lättare med landskap och kulturella yttringar då. Man ska ju gräva där man står sägs det ju.
I en första version var delar av den förlagd till USA. Men det kändes aldrig äkta, för jag har aldrig varit i USA utom via media av olika slag. Jag behöver vara på en plats för att kunna känna av dess energier för att riktigt kunna beskriva den. Även en plats som är helt konstruerad i fantasin lånar delar från platser jag har varit på. Jag behöver andas in olika dofter, känna från vilket håll vindarna brukar blåsa, veta vilka växter som finns där och vilka djur som rör sig i landskapet.

Hm, har jag avslöjat för mycket av historien i det jag har skrivit här? Nej, jag tror inte det. Det är ganska löst beskrivet och fler författare än jag stöter nog på liknande problem.

Så nu ska jag bara komma igång med skrivandet på allvar igen. Sedan får jag hoppas på att förlaget fortfarande är intresserat, och om det inte är det att jag kan hitta ett annat förlag som vill ge ut min novellserie/novellsamling (för råd att ge ut den själv har jag inte för tillfället.)

Just nu känns det i alla fall rätt så bra! Kreativiteten stiger i kroppen likt saven i träden nu om våren! 🙂

Boktips! Mystik på svenska slott av Ehrensvärd och Martinelle

Jag har börjat ta bort och flytta en del av materialet som ligger på min andra blogg The Wolfess’ Tale som jag har tagit beslutet att lägga ner. Dagens boktips Mystik på svenska slott. Nutida spökupplevelser av Amelie Ehrensvärd och Susanne Martinelle är flyttat därifrån hit istället.
Jag önskar alla en skön och vårlig söndag! 🙂

Boktips! Mystik på slott. Nutida spökupplevelser av Amelie Ehrensvärd och Susanne Martinelle
16 december 2015

Jag vill tipsa alla som är intresserade av paranormala fenomen om den här boken Mystik på svenska slott. Nutida spökupplevelser. Bokens texter är skrivna av Amelie Ehrensvärd och Susanne Martinelle har tagit de stämningsfulla bilderna.
I boken berättar ägare och personal på sjutton svenska slott om olika möten med det okända de har haft genom åren. Här finns gott om kalla kårar, men också trösterika historier om andar som vakar över slotten och dess invånare.
Läkaren Robert Hahn har skrivit förordet till boken. I den sista avdelningen av boken med rubriken Mystik får några andra kända personer från olika yrkesområden, bland andra Ebbe Schön (folklivsforskare) och Lennart Koskinen (biskop), ge sin syn på det paranormala.
Själv bor jag inte så långt från ett av slotten i boken, Ekenäs slott. Det ligger några mil bort bara. Jag minns att första gången vi åkte dit så var det inte ens öppet för visningar utan vi stod nedanför bron och bara tittade upp på det. (Det var någon gång när jag var barn på 1970-talet.)
En dag, kanske något år senare, hittade vi liten notis i dagstidningen om att man skulle ha några visningar på Ekenäs slott för allmänheten. Naturligtvis kunde vi inte motstå det hela utan åkte dit. Det visade sig att slottet var i det närmaste tomt på möblemang då de senaste ägarna hade sålt i princip allting. Några år senare hade slottet fyllts på mer med passande inredning. Vid ett av mina senare besök på slottet, någon gång i början av 1980-talet, så hade jag också en spökupplevelse där.
Vi gick på en guidad tur därinne och jag var inte så där jätteintresserad av vad guiden talade om, trots att jag normalt sett är historieintresserad. Det gjorde att jag befann mig ungefär ett rum framför alla andra. Jag gick in i ett hörnrum i ett av tornen och insåg då att det redan fanns några därinne! Jag såg dem inte med mina fysiska ögon, men jag visste att det i soffan därinne satt två kvinnor, en yngre och en äldre samt även en yngre man. De tillhörde inte våran tid (det poppade upp en bild inne i mitt huvud där jag anade en mer ålderdomlig klädsel) och jag kände hur de såg på mig för jag hade stört dem i deras samtal! Hastigt skyndade jag mig tillbaka till den övriga gruppen som nu nästan var ifatt mig. När gruppen gick in i rummet så bestämde jag mig för att stanna kvar utanför den här gången för jag hade ingen lust att bli utstirrad en gång till. Då kände jag hur spökena kom ut för det hade blivit för trångt och störigt inne i rummet tyckte de! (Det var nästan så jag kunde höra dem sucka!) Snabbt kilade jag efter gruppen igen in i det som guiden beskrev som det värsta spökrummet på slottet!
Det har också stått om Ekenäs slott flera gånger i lokaltidningarna genom åren, där upplevelser som människor har haft på slottet och i närheten tas upp, men som inte finns med i den här boken.
Boken tar som tidigare nämnts upp sammanlagt sjutton svenska slott, men det finns betydligt fler slott och herresäten än så i vårt land och de flesta av dem har åtminstone något spöke!
Sveriges kanske mest hemsökta slott av alla sägs vara Löfstad slott som också det ligger här i Östergötland. (Jag tror att det var författaren Johan Birath som sa det på en föreläsning i våras. Han har bland annat skrivit boken Spöken i Östergötland.)
Numera arrangerar man både tornerspel och julmarknad på Ekenäs slott varje år.
Läs mer på:
http://ekenasslott.se

IMG0736A

Ny mininovelltävling på Kapitel 1!

Meh Johansson har dragit igång en ny mininovelltävling inne på forumet!

Så här står det i ett utdrag från tråden:

Ni lägger in tävlingsbidragen i denna tråd.

Novellen/novellerna ska innehålla:
Minst 100 ord (Inte tecken!) och max 1000 ord (Inte tecken här heller utan ord).

Skrivtiden är en vecka. Därefter utses en ny vinnare av arrangören som med lottens hjälp avgör vem som vinner och får arrangera nästa tävlingsomgång.

Vinnaren presenteras i tråden och får sedan ÄRAN att arrangera nästa tävlingsomgång i en ny tråd som kallas ”Mininovelltävling.” (För enkelhetens skull kopieras reglerna.)

Fliten skall såklart belönas och ger med det en lott per novell, med det självklara kravet att novellerna måste vara olika.

Det inspirerande citatet får tolkas hursomhelst och behöver inte på något direkt sätt vara närvarande i tävlingsbidraget.

Bidragen får kommenteras fritt av andra. De som kommenterar behöver ej vara med i tävlingen, men bör namnge vems bidrag som kommenterats. Gäller alla!

Vi lär oss att kommentera och att bli kommenterad till texter som för många är rena hastverken då tidsramen är kort och pressad. Men det gör det hela mer intressant och sätter lite press på skribenten att skapa en historia som inte bara ska vara läsbar utan också ska kommenteras av andra.

Vi gör det såklart för att det är kul och för att vi vill lära oss, och det bästa av allt så är det helt valfritt!

Denna omgång är citatet:

”Jag undrade alltid varför inte någon gjorde något åt det; tills jag insåg att jag var någon.”

Skrivtiden är från fredag 8/4 till fredag 15/4. Kl. 20.30.

Lycka till!

Och här finner ni tråden:
http://www.kapitel1.se/forum/thread/44974

Boktips! Den viskande dödskallen av Jonathan Stroud

Dagens boktips är som synes av rubriken Den viskande dödskallen av Jonathan Stroud.
Bok nummer två i serien om Lockwood & Co, det vill säga, Anthony Lockwood, George Cubbins och böckernas berättarjag, Lucy Carlyle börjar med att de gräver på vad de tror är en galgplats i Wimbledon för att förinta ett spöke. Men spöket visar sig inte alls vara ensamt och gruppen flyr för sina liv -och räddas av ärkefienden Quill Kipps och hans team från den större och mer välrenommerade spökbyrån Fittes! Naturligtvis leder det i sin tur till att Lockwood och Kipps ingår ett vad för att komma fram till vem som är bäst på att lösa spökfall. Förloraren ska erkänna sitt nederlag i en tidningsannons.

Lockwood & Co får sedan i uppdrag av en entreprenör, som rensar kyrkogårdar från övernaturlig aktivitet, att undersöka en nyligen, och tidigare okänd grav där en doktor, ökänd för att ha experimenterat med det okända, ska ligga begravd. Snart har en förfärlig vålnad släppts lös och ett farligt föremål som man också har funnit i graven har stulits från kistan. Och Lucy får en ny, mer spöklik partner att samarbeta med under fallet …

När jag boktipsade om del 1 i serien om Lockwood & Co: Den skrikande trappan reflekterade jag över att när jag var barn skulle gärna spökhistorier ha så kallade ‘naturliga’ förklaringar. Så är inte fallet i de här böckerna då något har inträffat som gör att spökena har blivit ett verkligt hot mot människornas liv och ja, de hotar till och med hela civilisationen. Bara barn kan se, höra, känna av och bekämpa spökena. Vuxenvärlden är mer eller mindre helt hjälplös. Någon gång kring puberteten, eller strax efter, verkar förmågan försvinna och även barn som har varit spökagenter förlorar sina Talanger. Men så länge de har Talanger så det de här barnen som med livet som insats får slåss mot spökena. Det här är en mörk värld som för mina tankar till J.K. Rowlings, men även Charles Dickens. Strouds värld är mörk och farlig, människor dör, BARN dör, men många slåss också för att förändra och försöka lösa spökenas gåta.

Boken genomsyras av en mörk humor mitt i allt det otäcka. Författaren måste även ha pluggat på en hel del om verkliga paranormala fenomen och traditionell folklore.
Under varje kapitels titel finns en liten passande illustration i svart-vitt.

Mitt betyg blir:

YYYYy

IMG0832A

Nästan frestad!

Jag känner mig väldigt frestad att söka till SVT:s nya program ”Konstnärsdrömmen”, men jag har ritat och målat alldeles för lite de senaste åren.
Men visst skulle det vara kul att söka?
Fast deadline är redan den 10:e april 2016 så det gäller att ha saker som redan är klart eller jobba snabbt!

Om du, eller någon du känner skulle vara intresserad så är det här länken till anmälningsformuläret!

http://www.svt.se/konstnarsdrommen/sok-till-ett-nytt-konstprogram-i-svt

The Wolfess’ Tale går i graven!

Jag har bestämt mig för att lägga ner min övernaturliga blogg The Wolfess’ Tale.
Det finns flera skäl till det.
Det första är brist på tid och ork, helt enkelt. Tanken bakom bloggen var att den skulle kännas som en befrielse, inte som en belastning, vilket den känns som nu. Jag hinner knappt med eget skrivande och läsande nu så att hålla två bloggar uppdaterade med material är för mycket.
Det andra, och kanske ur vissa perspektiv viktigare skälet är att jag är trött på människor som snor idéer. Jag har varit med om det alltför många idéer har snotts från mig genom åren och att någon annan sedan har tagit åt sig äran. Så varför ska jag ge bort saker ur mitt liv gratis mer?
De saker som jag har lagt upp här, på en tidigare blogg samt inne på Kapitel 1 har faktiskt hänt mig och människor som står mig nära. Det är inte fiktion. Inte bara en historia som man kan använda för att ge sin egen berättelse någon form av autencitet. (Och alla nära-döden-upplevelser är inte lika heller utan väldigt individuella, vilket är orsaken till att jag har en stark misstanke varifrån en författare hade tagit sitt material. Om vederbörande hade gjort en mer noggrann research så hade hen upptäckt det!)
När det gäller paranormala fenomen kan det faktiskt även vara riskabelt att föra saker vidare om man inte fattar vad det handlar om också, om man tror att såna här saker inte finns utan bara är fantasier …

Jag vill tacka alla som har följt min övernaturliga blogg. Jag låter den ligga uppe i några dagar till, sedan kommer jag att flytta boktipsen till min författarblogg istället. (Jag måste få någon bättre ordning på boktipsen så att de blir lättare att hitta här.)

Ha det gott och tänk på att det finns mycket som rör sig mellan himmel och jord!

IMG0771A