Vinn en bok!

I min inkorg hittade jag också ett mejl om en bokutlottning där man kan vinna ett exemplar av författarens kriminalroman ”Skam”.

Läs mer här:

http://skrivrobert.blogspot.se/2017/06/fodelsedagstavling.html

Annonser

Martin Glännhag har skaffat blogg!

Mitt inlägg idag ska ta upp två nyheter, en tråkig och en rolig.

Den första är att i början av december blev skrivarsajten Kapitel 1 hackad. Det gick att logga in, men alla ens alster var borta. Jag hade inte varit inne på ett tag så jag upptäckte det inte förrän den 16:e december.
Några dagar senare var sidan tillbaka igen och texterna var också tillbaka igen, men när jag gick in på julafton med avsikten att önska alla medlemmar en God Jul så gick det inte. Sidan gick inte att hitta. Om det är tillfälligt; att Kapitel 1:s ledning har stängt ner den tillfälligt för att sedan låta den återuppstå igen, bättre, snyggare och säkrare, återstår att se.
Det var den tråkiga nyheten.
Nu över till den roliga nyheten!

Martin Glännhag har äntligen skaffat sig en blogg! 🙂
Jag träffade honom över en bit mat den 17:e och vi talade om skrivande och läsande.
I ett mejl några dagar senare peppade jag honom att skaffa en blogg och äntligen har han gjort det!
Så tjat kan löna sig ibland! 😉

Jag tycker att hans blogg blev riktigt fin! 🙂

Så kolla in den NU!

https://martinglannhag.wordpress.com/

Bloggtips Hobbithus

Nej, inget mirakel har skett. Min mamma är fortfarande dödssjuk, om än att hon har en ganska hyfsad dag idag.
Saken är den att förutom den sorg som jag och min bror kommer att få erfara snart så väntar också hemlöshet för ingen av oss har råd att ha kvar radhuset. Så det har lett till ett visst sökande (i alla fall från min sida) efter alternativ. Ingen fast anställning så hyreskontrakt är nog inte att tänka på. Soss? Nej tack! Deras typ av ”hjälp” är oftare stjälp och det orkar jag inte med.
När den dagen kommer (och det kan ju tyvärr bli ganska snart) så måste huset säljas så jag/vi får tak över huvudet över vintern.
Ett gammalt torp, kanske. Eller en husbil. Men det verkar svårt att hitta något i beräknad prisklass (helst ska det bli pengar över så jag/vi kan leva på något tills återhämtning har skett och jag har kommit igång med skrivandet på allvar igen).
Husbil verkar dock kräva att man helst har C1-behörighet på körkortet, i alla fall om man vill ha hyfsat med utrymme. Man måste också finna en trevlig året-runt-camping. Bilen saknar dragkrok så husvagn är inte att tänka på, för då krävs även en ”ny” bil.

Jag har i många år drömt om endera ett Muminhus eller ett Hobbithus. Muminhus, som är tornlika, kommer dock att bli alltför jobbiga att underhålla. Till det krävs en stege, en lång stege för att ta hand om det och jag har en fruktansvärd höjdskräck! Och huset lär nog behöva en åskledare också. Är nog inte så bra ur brandsynpunkt när jag tänker efter…

Så ett hobbithus torde vara det bästa alltså. Jag skulle kunna skapa en sommaräng uppe på taket! Och en trädgård runtomkring:)
Tomter finns att köpa för en billig peng ibland, men frågan är hur mycket det skulle gå på att bygga ett hus? Träslöjd var inte mitt favoritämne i skolan, precis. El och vatten måste jag ha, avlopp och sophämtning antar jag är obligatoriskt också. Sedan tillkommer bygglov förstås och en del annat. Tyvärr hinner det inte bli klart innan den här vintern så en lösning måste hittas. Å andra sidan är det ingen idé att ta ut något i förskott, varken glädje eller sorger.
Men ett ekologiskt hobbithus vore drömmen i alla fall!

Eller vad säger ni? Kolla in den här sidan! https://hobbithus.wordpress.com/

The Wolfess’ Tale går i graven!

Jag har bestämt mig för att lägga ner min övernaturliga blogg The Wolfess’ Tale.
Det finns flera skäl till det.
Det första är brist på tid och ork, helt enkelt. Tanken bakom bloggen var att den skulle kännas som en befrielse, inte som en belastning, vilket den känns som nu. Jag hinner knappt med eget skrivande och läsande nu så att hålla två bloggar uppdaterade med material är för mycket.
Det andra, och kanske ur vissa perspektiv viktigare skälet är att jag är trött på människor som snor idéer. Jag har varit med om det alltför många idéer har snotts från mig genom åren och att någon annan sedan har tagit åt sig äran. Så varför ska jag ge bort saker ur mitt liv gratis mer?
De saker som jag har lagt upp här, på en tidigare blogg samt inne på Kapitel 1 har faktiskt hänt mig och människor som står mig nära. Det är inte fiktion. Inte bara en historia som man kan använda för att ge sin egen berättelse någon form av autencitet. (Och alla nära-döden-upplevelser är inte lika heller utan väldigt individuella, vilket är orsaken till att jag har en stark misstanke varifrån en författare hade tagit sitt material. Om vederbörande hade gjort en mer noggrann research så hade hen upptäckt det!)
När det gäller paranormala fenomen kan det faktiskt även vara riskabelt att föra saker vidare om man inte fattar vad det handlar om också, om man tror att såna här saker inte finns utan bara är fantasier …

Jag vill tacka alla som har följt min övernaturliga blogg. Jag låter den ligga uppe i några dagar till, sedan kommer jag att flytta boktipsen till min författarblogg istället. (Jag måste få någon bättre ordning på boktipsen så att de blir lättare att hitta här.)

Ha det gott och tänk på att det finns mycket som rör sig mellan himmel och jord!

IMG0771A

Boktips!

För någon dryg månad sedan hittade jag en bokrecension hos bokbloggen Bokhuset som jag fann extra mycket intressant. Omslaget på boken var verkligen coolt och den kombination av spökhistoria och humor som beskrevs på sidan verkade oemotståndlig för mig, (särskilt om man betänker att livet har varit kämpigt de senaste månaderna på många sätt och vis och jag inte orkar med ‘tyngre saker’ för tillfället). Och till min stora glädje visade det sig att boken fanns att låna på biblioteket så jag reserverade den direkt! 🙂

Vilken bok är det då som mitt boktips ska handla om? Jo, det är en bok som har skrivits av Jonathan Stroud och som har den fantasieggande titeln Den skrikande trappan! Boken är den första i serien om Lockwood & Co.
Bokens handling utspelar sig i Storbritannien femtio år efter att det som numera benämns ”Problemet” har drabbat världen. ”Problemet” består i att världen hemsöks av farliga spöken som i boken kallas för ”besökarna”. Barn som äger ”Talanger” inom det parapsykologiska området anställs för att kämpa mot spökena (vuxna saknar Talanger då dessa förmågor försvinner med åldern, om man alls har haft dem). Lucy Carlyles talang är att hon är en Lyssnerska, det vill säga att hon kan höra olika parapsykiska fenomen. Hon är också bra på Beröring, förmågan att vid fysisk kontakt kunna läsa olika föremål och platsers parapsykiska energier. Efter att ett uppdrag har gått snett på hennes hemort (där alla hennes kollegor dödades av ett spöke) beger hon sig till London för att börja om på nytt. Efter många jobbansökningar till de stora agenturerna med negativt resultat blir hon till sist anställd hos Lockwood & Co, Londons minsta agentur för parapsykiska undersökningar. Agenturen leds av Anthony Lockwood som vill vara fri, på alla sätt och vis. Där jobbar även George Cubbins som älskar att söka information om de hemsökelser som de får i uppdrag att utreda. George stora passion är att lösa mysterier på arkiv och bibliotek och han vill ta reda varför spökena hemsöker världen, något som inte alltid möts av förståelse från Anthony och Lucy som har fullt upp med att kämpa för livet mot olika former av spöken. Tillsammans bildar trion ett oslagbart team!

Boken inleds med att agenterna på Lockwood & Co får i uppdrag att utreda ett spökeri där en man har avlidit efter att ha fallit utför en trappa och nu går igen. Men fallet visar sig vara mer komplicerat än vad de först har trott, det mesta går sedan snett under uppdraget och snart står Lockwood & Co på ruinens brant. Som en skänk från ovan dyker då en av rikets mäktigaste och rikaste män upp på deras tröskel och ger dem i uppdrag att lösa gåtan på hans gods Combe Carey Hall, en plats som ingen har lyckats spendera en natt på med livet i behåll …

Den skrikande trappan får mig att tänka på de ‘mysterieböcker’ som fanns när jag var barn och i tonåren och där det mesta alltid skulle ha så kallade ‘naturliga förklaringar’. Där var det nästan alltid fråga om någon form av skurkar som gömde sig bakom vad som från början tycktes vara paranormala fenomen, men som senare avslöjades som bluff mot slutet av boken. Det verkar att ha varit mer eller mindre förbjudet på den tiden att skriva barn- och ungdomslitteratur (eller i vart fall göra den tillgänglig på ett sånt sätt att barn kunde få tag i den) som kunde verka skrämmande. (En annan trend under min uppväxt var ‘diskbänksrealism’ som jag nog, i ärlighetens namn, tyckte kunde vara betydligt otäckare än spökhistorier eftersom det handlade om skilsmässor, alkoholiserade föräldrar och andra sociala problem som man kände sig i det närmaste maktlös inför.)
Jonathan Strouds bok är dock precis tvärtemot mot alla dessa ‘mysterieböcker’! Här finns det förstås också skurkar, men de mystika händelserna i boken har alla någon form av paranormal förklaring.
Författaren verkar också vara väl inläst på parapsykiska fenomen av olika slag och den kunskapen har han sedan har gjort något alldeles eget av. Boken är riktigt otäck emellanåt och utan den svarta humorn skulle det nästan bli för mycket av den varan.
Sedan går det inte att komma ifrån att jag vid flera tillfällen, både i Den skrikande trappan och i nästa bok i serien Den viskande dödskallen, kommer att tänka på böckerna om Harry Potter där också en trio bestående av två killar och en tjej stod i centrum, och som ju också rörde sig i en värld befolkad av spöken, mytologiska varelser och en hel del annat.

En sak irriterar mig dock med boken och det är att jag aldrig får riktigt klart för mig under vilken tidsperiod handlingen är tänkt att utspela sig. Klädseln verkar vara modern med leggings, korta kjolar och täckjackor, men det förekommer varken mobiltelefoner eller datorer vad jag kan minnas. Visst är det fråga om fiktion, men eftersom det ska utspela sig i vår värld så tycker jag att det vore på sin plats med en förklaring till varför dessa saker saknas.

Jag tycker att Den skrikande trappan är en riktigt bra bok för alla som gillar bra spökhistorier, dock är det här inget för yngre barn eller känsliga vuxna.

Mitt betyg blir:

YYYYy

IMG0807A