Boktips! Hans askungebrud av Annie Burrows

En del läser deckare när de vill koppla av. Jag läser Harlequin, har jag upptäckt. (Eller böcker av Margit Sandemo.) Så tydligen föredrar jag romantik, gärna med lite erotisk kryddning! 😉
Romanen som jag tänkte tipsa om idag är en av de böcker som jag räddade ur en pappersinsamlingscontainer i våras.
Boken ifråga är Annie Burrows Hans askungebrud.

Bokens huvudpersoner är Jasper Challinor, markis av Lensborough och Hester Cuerden. Det står ingen tidsepok angiven, men jag skulle tro att det är sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal(boken igår i serien Harleqiun Historisk).
Berättelsen börjar med att Jasper och hans vän Stephen Farrar har kappkörning och närapå kör över Hester som är på väg till ett romläger med mat och kritor till barnen. Hon kastar sig i diket i sista sekunden och hamnar därefter i gräl med Jasper som tar henne för en tiggerska utifrån hennes klädsel, något som han senare upptäcker inte stämmer då hon bor hos familjen Gregory vars gods Jasper har anlänt till för att finna en passande brud.
Trots den ömsesidiga avsky som de känner inför varandra dras de ändå till varandra …

Den här boken saknar den rafflande passion som förekommer i en del andra romaner som jag har läst det senaste året, och är ganska kysk även om det förekommer lite erotik mot slutet.
Dock så irriterar jag mig lite på att så mycket av den här romanen bygger på att de hela tiden missförstår varandra och TROR sig veta vad den andra/den andre tycker och tänker.
En annan ganska irriterande sak är att Hester är tuff och självständig först, men ju mer förälskad hon blir desto mesigare blir hon, detta trots att det står på framsidan: ”Hon bryter mot alla regler …” Och visst gör hon det. I början. Sedan börjar hon att försöka göra alla andra till viljes plötsligt. Å andra sidan skulle man förstås kunna hävda att det är så vi människor ofta fungerar så författaren är inte ute och cyklar direkt där, skulle jag tro.

Betyget blir:
YYY

IMG0951A

Annonser

Boktips! Ladyns hemliga brev av Nicola Cornick

I lördags var jag på den lokala secondhandbutiken. Det var egentligen fler lite större blomkrukor som jag var ute efter, men det fanns inga såna så istället blev det en korg som jag satte en plastpåse i. Tomatplantan ser nöjd ut så här långt i alla fall! 🙂
De av er som har följt den här bloggen ett tag vet att jag förra sommaren handlade en del Harlequinböcker där, särskilt böcker från deras Lust-serie. De var förvånansvärt fräcka, särskilt om man jämför dem med de böcker som Harlequin gav ut när jag var i tonåren. Alla erotiska delar var på den tiden utelämnade, i alla fall vad jag kan minnas. Men så inte idag! ”Tantsnusket” lever och mår gott! 😉
Boken som jag fyndade i lördags har titeln Ladyns hemliga brev och är skriven av Nicola Cornick. Den ingår i Harlequin Silk (vilket jag tror är deras nya benämning på historiska romaner, även om jag inte är helt säker på det), och även i undergruppen ”Skotska hjärtan”.

Lady Lucy MacMorlan träffar en natt en natt Robert Methven, en ung markis från en klan som hennes klan sedan urminnes tider har legat i fejd med, eller har gjort tidigare för Lucys far försöker försona klanerna med varandra. Robert ger Lucy hennes första kyss, men inget mer händer på den fronten på flera år.
Lucy förlorar sin tvillingsyster Alice i barnsäng, och några år efter det även sin fästman. Hon har bestämt sig för att aldrig gifta sig och skaffa barn efter dessa tragiska händelser, men så dyker Robert upp igen. Han måste uppfylla vissa krav i sin farfars testamente för att få behålla arvet. Han måste gifta sig med en kvinna från rätt släkt inom ett år och få en arvinge inom två år.
Och han har också lyckats hitta en passande kvinna, men tack vare ett brev som Lucy har författat för sin brors räkning blir han övergiven av sin tilltänkta brud vid altaret. Robert måste hitta en ny brud snabbt och det visar sig att den enda tänkbara är … Lucy.

Jag minns att vi hade en del diskussioner när jag var med i Kapitel 1:s Fångad av lust-tävling vad som var skillnaden mellan erotik och pornografi, och vi kom väl i stort fram till att den gränsen var ganska personlig.
Min personliga åtskillnad har att göra med känslan och ordval. Erotik handlar om passion mellan individer och är respektfull i sin skildring av både individerna och erotiken, även om själva sexet kan vara ganska detaljerat skildrat. Författarna använder inte heller de grövsta uttrycken för könsorgan och samlag heller inom erotiken.
Ladyns hemliga brev är full av erotiska scener. Den erotiska spänningen mellan Lucy och Robert byggs upp och får sin förlösning mot slutet. Det finns även en hel del humor i boken och naturligtvis även en del skurkar som försöker lägga hinder i vägen för huvudkaraktärerna.
Men korrektturläsningen kunde ha varit noggrannare genomförd på ett par ställen. Jag fick mig ett gott skratt på ett ställe när det stod om en man som mindes ett slag 1845, när bokens handling utspelar sig 1803, 1812 och antagligen 1814!

Mitt betyg blir:

YYYY

IMG0948A

Boktips! Tomten har ordet av Barbro Löwenberg

I vintras läste jag Barbro Löwenbergs bok Tomten har ordet. Hon säger sig kunna kanalisera (det vill säga få kontakt med andar eller andra väsen andligen) tomtar och få budskap från dem som hon sedan förmedlar.

En text i boken heter till exempel Lev i takt med naturen och går så här:

Lyssna till ditt hjärtas slag
Som tickar enligt kosmisk lag
Lev i takt med naturen
Med alla blommorna och djuren

( Tomten har ordet sid 10 och sid 31)

Boken har mycket fina illustrationer av Birgitta Olsson.
http://www.yonova.se

Var och en får avgöra om man tror på att man kan kanalisera andar och andra väsen.
Personligen blev jag en liten aning besviken på boken då jag trodde att tomtarna hade lite mer att berätta om än så …
Det verkar inte vara några klippanischer i dagens tomtar, särskilt om man jämför med folktrons tomte som det gällde att hålla sig väl med om man inte ville drabbas av diverse olyckor på gården.

Mitt betyg blir:

YYY

IMG0735A

Boktips! Klara svar från andevärlden av Robert och Marie-Louise Hahn

I slutet av 1990-talet började läkaren Robert Hahn och hans fru Marie-Louise göra några kanaliseringar då hon gick på kurs för att bli medium. Under kanaliseringarna fick de i uppdrag av andevärlden att skriva ner det de fick veta och ge ut det som bok (vilket till sist skulle visa sig bli en hel bokserie på fyra böcker).

Seanserna gick till som så att Marie-Louise satte sig i förbindelse med andevärlden och sedan ställde Robert frågor och skrev ner svaren som de fick. De fick under seanserna kontakt med både Marie-Louise döda pappa, men även Jesus och den Helige Ande.

Det är inte första gången som jag läser den här typen av bok som sägs vara kanaliserad från andevärlden, även om majoriteten av tidigare lästa böcker inom genren ofta har haft sitt ursprung i USA eller Storbritannien (och katolska medier är av någon anledning överrepresenterade).
Robert Hahn har blivit en auktoritet inom det här området i Sverige och hänvisas ofta till när såna här saker diskuteras på olika sidor på nätet.

För mig, som har både egna erfarenheter av ‘paranormala’ fenomen samt som sagt har läst en del av andra medier så är det inte så många nyheter som presenteras på de här boksidorna. Andevärlden säger att många är kallade att föra ut budskapen över världen och uppenbarligen får vi som får kontakt ta del av lite olika saker ‘där uppifrån’. Lite elakt skulle jag säga att andevärlden verkar vara duktig på retorik för en hel del av det som står här är ganska tunt, men fyller ändå upp många sidor. Okej, på en del ställen står det verkligt intressanta saker förstås, men andevärlden borde definitivt lära sig att gå mer på rakt på sak och sluta svamla så f-bannat mycket! 😉

Men boken kan nog vara hyfsad introduktion för de som inte har haft några tidigare erfarenheter av ‘andra sidan’.
En sak som jag ändå skulle vilja ha haft mer av är kritiskt tänkande i den. Andevärlden verkar inte gilla det, kritiskt tänkande alltså (vilket blir tydligare i bok två som jag håller på och läser just nu), utan vi människor ska ha tilltro istället. Jag tycker att både och kan vara viktigt, särskilt om man lever på den här sidan av verkligheten. Personligen har jag haft mina bataljer med andevärlden många gånger om olika saker genom åren (antagligen därför det har varit lite tyst senaste tiden). Men det ska jag inte ta upp här idag, även om jag anser att det finns en hel del andra intressanta frågor som man kan fråga andevärlden om …

Det fina omslaget är gjort av Marie-Louise Hahn som förutom medium även är konstnär (och utbildad sjuksköterska).

Den här typen av böcker betygsätter jag inte, i varje fall inte än. 🙂

IMG0847A

Boktips! Mystik på svenska slott av Ehrensvärd och Martinelle

Jag har börjat ta bort och flytta en del av materialet som ligger på min andra blogg The Wolfess’ Tale som jag har tagit beslutet att lägga ner. Dagens boktips Mystik på svenska slott. Nutida spökupplevelser av Amelie Ehrensvärd och Susanne Martinelle är flyttat därifrån hit istället.
Jag önskar alla en skön och vårlig söndag! 🙂

Boktips! Mystik på slott. Nutida spökupplevelser av Amelie Ehrensvärd och Susanne Martinelle
16 december 2015

Jag vill tipsa alla som är intresserade av paranormala fenomen om den här boken Mystik på svenska slott. Nutida spökupplevelser. Bokens texter är skrivna av Amelie Ehrensvärd och Susanne Martinelle har tagit de stämningsfulla bilderna.
I boken berättar ägare och personal på sjutton svenska slott om olika möten med det okända de har haft genom åren. Här finns gott om kalla kårar, men också trösterika historier om andar som vakar över slotten och dess invånare.
Läkaren Robert Hahn har skrivit förordet till boken. I den sista avdelningen av boken med rubriken Mystik får några andra kända personer från olika yrkesområden, bland andra Ebbe Schön (folklivsforskare) och Lennart Koskinen (biskop), ge sin syn på det paranormala.
Själv bor jag inte så långt från ett av slotten i boken, Ekenäs slott. Det ligger några mil bort bara. Jag minns att första gången vi åkte dit så var det inte ens öppet för visningar utan vi stod nedanför bron och bara tittade upp på det. (Det var någon gång när jag var barn på 1970-talet.)
En dag, kanske något år senare, hittade vi liten notis i dagstidningen om att man skulle ha några visningar på Ekenäs slott för allmänheten. Naturligtvis kunde vi inte motstå det hela utan åkte dit. Det visade sig att slottet var i det närmaste tomt på möblemang då de senaste ägarna hade sålt i princip allting. Några år senare hade slottet fyllts på mer med passande inredning. Vid ett av mina senare besök på slottet, någon gång i början av 1980-talet, så hade jag också en spökupplevelse där.
Vi gick på en guidad tur därinne och jag var inte så där jätteintresserad av vad guiden talade om, trots att jag normalt sett är historieintresserad. Det gjorde att jag befann mig ungefär ett rum framför alla andra. Jag gick in i ett hörnrum i ett av tornen och insåg då att det redan fanns några därinne! Jag såg dem inte med mina fysiska ögon, men jag visste att det i soffan därinne satt två kvinnor, en yngre och en äldre samt även en yngre man. De tillhörde inte våran tid (det poppade upp en bild inne i mitt huvud där jag anade en mer ålderdomlig klädsel) och jag kände hur de såg på mig för jag hade stört dem i deras samtal! Hastigt skyndade jag mig tillbaka till den övriga gruppen som nu nästan var ifatt mig. När gruppen gick in i rummet så bestämde jag mig för att stanna kvar utanför den här gången för jag hade ingen lust att bli utstirrad en gång till. Då kände jag hur spökena kom ut för det hade blivit för trångt och störigt inne i rummet tyckte de! (Det var nästan så jag kunde höra dem sucka!) Snabbt kilade jag efter gruppen igen in i det som guiden beskrev som det värsta spökrummet på slottet!
Det har också stått om Ekenäs slott flera gånger i lokaltidningarna genom åren, där upplevelser som människor har haft på slottet och i närheten tas upp, men som inte finns med i den här boken.
Boken tar som tidigare nämnts upp sammanlagt sjutton svenska slott, men det finns betydligt fler slott och herresäten än så i vårt land och de flesta av dem har åtminstone något spöke!
Sveriges kanske mest hemsökta slott av alla sägs vara Löfstad slott som också det ligger här i Östergötland. (Jag tror att det var författaren Johan Birath som sa det på en föreläsning i våras. Han har bland annat skrivit boken Spöken i Östergötland.)
Numera arrangerar man både tornerspel och julmarknad på Ekenäs slott varje år.
Läs mer på:
http://ekenasslott.se

IMG0736A

Boktips! Den viskande dödskallen av Jonathan Stroud

Dagens boktips är som synes av rubriken Den viskande dödskallen av Jonathan Stroud.
Bok nummer två i serien om Lockwood & Co, det vill säga, Anthony Lockwood, George Cubbins och böckernas berättarjag, Lucy Carlyle börjar med att de gräver på vad de tror är en galgplats i Wimbledon för att förinta ett spöke. Men spöket visar sig inte alls vara ensamt och gruppen flyr för sina liv -och räddas av ärkefienden Quill Kipps och hans team från den större och mer välrenommerade spökbyrån Fittes! Naturligtvis leder det i sin tur till att Lockwood och Kipps ingår ett vad för att komma fram till vem som är bäst på att lösa spökfall. Förloraren ska erkänna sitt nederlag i en tidningsannons.

Lockwood & Co får sedan i uppdrag av en entreprenör, som rensar kyrkogårdar från övernaturlig aktivitet, att undersöka en nyligen, och tidigare okänd grav där en doktor, ökänd för att ha experimenterat med det okända, ska ligga begravd. Snart har en förfärlig vålnad släppts lös och ett farligt föremål som man också har funnit i graven har stulits från kistan. Och Lucy får en ny, mer spöklik partner att samarbeta med under fallet …

När jag boktipsade om del 1 i serien om Lockwood & Co: Den skrikande trappan reflekterade jag över att när jag var barn skulle gärna spökhistorier ha så kallade ‘naturliga’ förklaringar. Så är inte fallet i de här böckerna då något har inträffat som gör att spökena har blivit ett verkligt hot mot människornas liv och ja, de hotar till och med hela civilisationen. Bara barn kan se, höra, känna av och bekämpa spökena. Vuxenvärlden är mer eller mindre helt hjälplös. Någon gång kring puberteten, eller strax efter, verkar förmågan försvinna och även barn som har varit spökagenter förlorar sina Talanger. Men så länge de har Talanger så det de här barnen som med livet som insats får slåss mot spökena. Det här är en mörk värld som för mina tankar till J.K. Rowlings, men även Charles Dickens. Strouds värld är mörk och farlig, människor dör, BARN dör, men många slåss också för att förändra och försöka lösa spökenas gåta.

Boken genomsyras av en mörk humor mitt i allt det otäcka. Författaren måste även ha pluggat på en hel del om verkliga paranormala fenomen och traditionell folklore.
Under varje kapitels titel finns en liten passande illustration i svart-vitt.

Mitt betyg blir:

YYYYy

IMG0832A

Boktips!

För någon dryg månad sedan hittade jag en bokrecension hos bokbloggen Bokhuset som jag fann extra mycket intressant. Omslaget på boken var verkligen coolt och den kombination av spökhistoria och humor som beskrevs på sidan verkade oemotståndlig för mig, (särskilt om man betänker att livet har varit kämpigt de senaste månaderna på många sätt och vis och jag inte orkar med ‘tyngre saker’ för tillfället). Och till min stora glädje visade det sig att boken fanns att låna på biblioteket så jag reserverade den direkt! 🙂

Vilken bok är det då som mitt boktips ska handla om? Jo, det är en bok som har skrivits av Jonathan Stroud och som har den fantasieggande titeln Den skrikande trappan! Boken är den första i serien om Lockwood & Co.
Bokens handling utspelar sig i Storbritannien femtio år efter att det som numera benämns ”Problemet” har drabbat världen. ”Problemet” består i att världen hemsöks av farliga spöken som i boken kallas för ”besökarna”. Barn som äger ”Talanger” inom det parapsykologiska området anställs för att kämpa mot spökena (vuxna saknar Talanger då dessa förmågor försvinner med åldern, om man alls har haft dem). Lucy Carlyles talang är att hon är en Lyssnerska, det vill säga att hon kan höra olika parapsykiska fenomen. Hon är också bra på Beröring, förmågan att vid fysisk kontakt kunna läsa olika föremål och platsers parapsykiska energier. Efter att ett uppdrag har gått snett på hennes hemort (där alla hennes kollegor dödades av ett spöke) beger hon sig till London för att börja om på nytt. Efter många jobbansökningar till de stora agenturerna med negativt resultat blir hon till sist anställd hos Lockwood & Co, Londons minsta agentur för parapsykiska undersökningar. Agenturen leds av Anthony Lockwood som vill vara fri, på alla sätt och vis. Där jobbar även George Cubbins som älskar att söka information om de hemsökelser som de får i uppdrag att utreda. George stora passion är att lösa mysterier på arkiv och bibliotek och han vill ta reda varför spökena hemsöker världen, något som inte alltid möts av förståelse från Anthony och Lucy som har fullt upp med att kämpa för livet mot olika former av spöken. Tillsammans bildar trion ett oslagbart team!

Boken inleds med att agenterna på Lockwood & Co får i uppdrag att utreda ett spökeri där en man har avlidit efter att ha fallit utför en trappa och nu går igen. Men fallet visar sig vara mer komplicerat än vad de först har trott, det mesta går sedan snett under uppdraget och snart står Lockwood & Co på ruinens brant. Som en skänk från ovan dyker då en av rikets mäktigaste och rikaste män upp på deras tröskel och ger dem i uppdrag att lösa gåtan på hans gods Combe Carey Hall, en plats som ingen har lyckats spendera en natt på med livet i behåll …

Den skrikande trappan får mig att tänka på de ‘mysterieböcker’ som fanns när jag var barn och i tonåren och där det mesta alltid skulle ha så kallade ‘naturliga förklaringar’. Där var det nästan alltid fråga om någon form av skurkar som gömde sig bakom vad som från början tycktes vara paranormala fenomen, men som senare avslöjades som bluff mot slutet av boken. Det verkar att ha varit mer eller mindre förbjudet på den tiden att skriva barn- och ungdomslitteratur (eller i vart fall göra den tillgänglig på ett sånt sätt att barn kunde få tag i den) som kunde verka skrämmande. (En annan trend under min uppväxt var ‘diskbänksrealism’ som jag nog, i ärlighetens namn, tyckte kunde vara betydligt otäckare än spökhistorier eftersom det handlade om skilsmässor, alkoholiserade föräldrar och andra sociala problem som man kände sig i det närmaste maktlös inför.)
Jonathan Strouds bok är dock precis tvärtemot mot alla dessa ‘mysterieböcker’! Här finns det förstås också skurkar, men de mystika händelserna i boken har alla någon form av paranormal förklaring.
Författaren verkar också vara väl inläst på parapsykiska fenomen av olika slag och den kunskapen har han sedan har gjort något alldeles eget av. Boken är riktigt otäck emellanåt och utan den svarta humorn skulle det nästan bli för mycket av den varan.
Sedan går det inte att komma ifrån att jag vid flera tillfällen, både i Den skrikande trappan och i nästa bok i serien Den viskande dödskallen, kommer att tänka på böckerna om Harry Potter där också en trio bestående av två killar och en tjej stod i centrum, och som ju också rörde sig i en värld befolkad av spöken, mytologiska varelser och en hel del annat.

En sak irriterar mig dock med boken och det är att jag aldrig får riktigt klart för mig under vilken tidsperiod handlingen är tänkt att utspela sig. Klädseln verkar vara modern med leggings, korta kjolar och täckjackor, men det förekommer varken mobiltelefoner eller datorer vad jag kan minnas. Visst är det fråga om fiktion, men eftersom det ska utspela sig i vår värld så tycker jag att det vore på sin plats med en förklaring till varför dessa saker saknas.

Jag tycker att Den skrikande trappan är en riktigt bra bok för alla som gillar bra spökhistorier, dock är det här inget för yngre barn eller känsliga vuxna.

Mitt betyg blir:

YYYYy

IMG0807A

Boktips!

Imorgon börjar årets bokrea, men liksom förra året har jag inte råd att handla några böcker, så det var med viss fasa som jag har bläddrat igenom några kataloger. Som tur var fanns där inget som jag kände att jag måste ha så det känns ganska lugnt. Jag får hålla mig till secondhandbutiker även i fortsättningen.

Men förra veckan plockade jag gratis böcker i en tidningsinsamling. Böcker, särskilt inbundna såna, ska INTE kastas där! Det har informerats om både här och där vad gäller återvinning. En kan ju också tycka att de kan lämna in böckerna på någon secondhand istället för att bara slänga dem. För en bokälskare som mig är det närapå ett helgerån att kasta böcker!
Å andra sidan gör det inte mig något eftersom andra människors slarv har gett mig lite gratis lektyr ibland samt att vi har lämnat en del vidare till secondhandbutiker.

Ungefär hälften av böckerna som jag hittade var Harlequin-böcker den här gången, och det är en av dem som jag tänkte tipsa om lite grann även om den har några år på nacken (2011).
Boken heter En ärans man och är skriven av Deborah Simmons. Den ingår i Harlequin Historisk.
Boken går att köpa som e-bok även om jag hittade en pocket. Kan beställas här:

Huvudpersonerna i En ärans man heter Hero och Kit (Christopher). Hero kommer till Kits gård i jakt på en udda bok till sin farbror Raven. Kit hävdar att boken mer eller mindre är förbannad då hans gård nästan blev nedbränd av mordiska druider som nästan dödade hans syster Sydony i jakten på boken. Han berättar för Hero att hans exemplar brann upp så hon har kommit dit förgäves. Men Hero ger sig inte så lätt och snart verkar hon ha fått upp spåret på ett annat exemplar. Kit, som den gentleman han är, bestämmer sig för att beskydda Hero, något som verkar bli svårare än vad han någonsin kunnat ana …

Den här boken var ruskigt spännande emellanåt! Och lite småkul här och där. Dock led den av en viss brist på erotik. Sedan retade jag mig en del på hur inledningen var skriven. Lite väl berättande och övergripande även om det blev bättre mot slutet.

Mitt betyg blir:
YYY

IMG0826A

Boktips!

Dagens boktips är Oskar Källners novellsamling Munins skärvor. Novellsamlingen innehåller nio noveller som binds samman av en ramberättelse som utspelar i en framtida dystopisk värld. Flera av novellerna är en mix av fantasy, science fiction och skräck.
Några av Källners noveller har varit publicerade tidigare, andra publiceras för första gången här.
Längden varierar från kortisar på några sidor till långnoveller på uppemot trettiotalet sidor. Oskar Källners karaktärer känns trovärdiga och fakta vävs skickligt in i flera av historierna. Det är mycket tänk om … här. Han är också mycket bra på att få till en slutknorr som överraskar mig som läsare.

Personligen tyckte jag bäst om hans science fiction-noveller, som Pancasila och Hon som dömer. Pancasila utspelar sig på en planet som nyligen har koloniserats av mänskligheten. Till en början verkar allt bra, men sedan går något snett och människor börjar dö …
Hon som dömer handlar om en kvinnlig lönnmördare som återuppväcks för ännu ett uppdrag …
Källner har flera kvinnliga huvudkaraktärer i sina noveller, men tyvärr blir det lite väl mycket våld i några av historierna, vilket faktiskt är ganska tröttsamt i längden.
Ramberättelsen fungerar inte riktigt heller och borde nog ha utvecklats till en novell med egen handling istället.
Men i det stora hela är det en mycket läsvärd novellsamling med personlig stil.

Mitt betyg:

YYYY

IMG0544A