Filmtips! The Martian

Filmen är baserad på Andy Weirs bästsäljande roman Ensam på Mars (The Martian). Och nej, jag har inte läst den ifall att någon undrade så jag kan inte svara på frågan om den är bra.

Astronauten Mark Watney blir kvar på Mars när resten av hans team blir tvungna att evakuera på grund av en storm. Alla tror att han är död och minnesceremonier och begravning hålls hemma på jorden.
Men Mark är inte alls död, även om han blev skadad när han sveptes bort i stormen. Han lyckas förbinda sig själv och skadan läker. Vad som är betydligt värre är om matförråden ska räcka tills nästa Marsexpedition kommer dit. Om fyra år (har jag för mig det var) …
Mark sätter potatis och lyckas på så sätt öka sina chanser att överleva. Genom uppfinningsrikedom och en god portion med tålamod lyckas han kontakta jorden. Den stora frågan är om man ska lyckas rädda honom från den röda planeten innan det är för sent …

Trovärdig historia som berättas med en hel del humor och värme. Kanske lite väl många karaktärer som man aldrig riktigt lär känna (som det så ofta är fallet i den här typen av storfilmer), inte ens Mark lär vi känna riktigt på djupet. Kanske går boken längre i det här fallet, vad vet jag.

The Martian har mycket bra specialeffekter utan en massa högteknologiska ljussablar och andra häftiga vapen som annars är vanligt i science fiction. Inte finns här heller några mer eller människoliknande varelser eller rymdmonster. Det här en science fiction-film som står med bägge fötterna i den kosmiska verkligheten där karaktärerna möter ganska vardagliga problem, som att den enda musiken du har att lyssna på är din kollegas discomusik från 1970-talet eller att bilen ( i det här fallet ett fordon gjort för Marsturer) inte vill starta.

Filmen är gjord 2015 och för regin står Ridley Scott.

I rollerna kan vi bland annat se: Matt Damon, Sean Bean, Jessica Chastain, Kristen Wiig och Jeff Daniels.

Mitt betyg:

YYYYy

Annonser

Filmtips!

Dagens filmtips är Rock of ages. Genremässigt klassas den som musikfilm/musikal/komedi. Handlingen utspelar sig på Sunset strips rockklubbar under 1980-talet.
En ung kvinna, Sherrie, anländer från Oklahoma till Los Angeles där hon hoppas slå igenom som sångerska. Det första som händer i den nya staden är att hon blir rånad på sin skivsamling. En ung man, Drew, försöker ta fatt tjuven, men misslyckas. Istället hjälper han henne att få arbete som servitris på samma rockklubb, The Bourbon Room, som han själv jobbar på. Sherrie och Drew blir förstås kära i varandra. Rockklubben har problem med ekonomin, men ser ut att bli räddad då en rockstjärna, Stacey Jaxx, som fick sitt genombrott på just The Bourbon Room, lovar att hålla en gratiskonsert där.
När förbandet till Stacey Jaxx ställer in får Drews band sin chans att slå igenom …

Filmen innehåller mycket bra musik, och skådespelarna, särskilt Tom Cruise i rollen som Stacey Jaxx gör ett toppenbra jobb! 🙂
Det är en feel good-film som man som tittare mår bra efter att ha sett, även om jag personligen tycker att filmens story är i tunnaste laget. Jag tror att det skulle ha gått att göra en starkare och mer gripande (och galnare)historia, inte minst med tanke på musiken.

Mitt betyg blir:

YYYy

Filmtips!

Dagens filmtips är som nog många redan har gissat The Hobbit: Femhäraslaget eftersom den är den avslutande filmen i Peter Jacksons The Hobbit-trilogi och att jag har tipsat om de två föregående tidigare. Det är i den här filmen som vi får veta om dvärgarna kommer lyckas att ta tillbaka Ensamma Berget från draken Smaug; vad som kommer att ske med Sjöstaden, orcherna, Tauriel och Kilis kärlekshistoria och alla de andra som befolkar Midgård.

Flera gånger när jag såg Sagan om Ringen-filmerna så kände jag en stor tacksamhet att det inte var fråga om luktfilm, och det gäller även för The Hobbit-filmerna! 😀
Förutom en färden i vintunnor utför floden i The Hobbit: Smaugs ödemark så har det varken förekommit bad eller tvätt. Okej, skinnkläder är ganska lätta att underhålla, men om man står, går och sover i sådana under flera månader så måste det till sist kännas på långt håll när man kommer! (Kanske är det förklaringen till att det förekommer så få kvinnor i berättelserna, de flesta håller för näsorna och flyr när hjältarna kommer? 😉 )
Skämt åsido, vi ska nog vara glada för att film är ett medium för syn och hörsel för jag har ingen lust att veta vad orcher kan lukta som … 😛

En annan sak jag har tänkt på när jag har sett The Hobbit-filmerna är att det är knepigt att dölja att tiden har gått sedan Sagan om Ringen-filmerna kom.
I början av The Hobbit: En oväntad resa har man försökt få Gandalf att se yngre ut genom att ge honom mörkare hår och skägg. Effekten blev dock precis tvärtom och jag betvivlade för ett ögonblick till och med att det var Ian McKellen som spelade Gandalf igen! Som tur var verkar man ha insett hur galet det blev (särskilt med den mörka skuggningen kring ögonen som också hade gjorts och som fick honom att se äldre ut istället för yngre), så det verkar som om han fick bli gråare i hår och skägg i fortsättningen i alla fall.
Det verkar som om skådisarna som spelar alver (som inte ska åldras alls) har klarat sig bättre även om det märks att tiden har gett dem några fler rynkor. Så det är tur att det inte finns fler böcker att bygga nya filmer på för då skulle det nog gå åt en hel del botox! 😀
(Om inte någon ger sig på alla glömda sagor, förstås … )

Ännu en sak som förhöjer upplevelsen av filmerna är musiken. Temana påminner en hel om den tidigare trilogins musik, men har gjorts en del förändringar så även om det låter bekant så är det fråga om något helt eget. Låtarna som spelas medan eftertexterna går har i alla tre filmerna varit starka, men här i den avslutande delen får vi även njuta av vackra teckningar samtidigt som musiken spelas.

Mitt betyg blir:

YYYYY

För er som vill höra den sista sången så finns den här:

Filmtips!

Är en författares verk på något sätt heligt i den bemärkelsen att en filmskapare inte får göra alltför stora ändringar? (Eller får en annan författare skriva en fortsättning på älskade böcker? Kanske inte exakt samma sak, men en frågeställningen är ungefär densamma.)
Frågan är ständigt aktuell och några av de filmer som har varit mest omdiskuterade de senaste åren är Peter Jacksons filmatiseringar av Sagan om Ringen, Sagan om de två tornen, Sagan om konungens återkomst samt de tre The Hobbit-filmerna.
En del av mina vänner som har älskat böckerna är inte så förtjusta i filmerna: ”det är bra filmer, men det är inte Tolkien”, brukar det heta.
Andra älskar både böckerna och filmerna.
Jag, som aldrig har orkat ta mig igenom böckerna (som jag har nämnt tidigare) älskar filmerna!Filmiskt berättande, liksom det muntliga berättandet, är ofta mer rakt i sitt berättande än vad många litterära verk är som kan ha onödigt tillkrånglade intriger och översvämmas av detaljer.
Och det är det som har varit mitt stora problem med Tolkiens böcker, att han berättar i kringilikrokar. När Frodo och company möter Tom Bombadill och sedan hamnar hos kummelgastarna är just en sådan sak. Historien går runt i cirklar, på mer än ett sätt …
För trots att Tom Bombadill har föregångare inom mytologin så orkar jag inte med honom. Jag har försökt! Många gånger!

Vad har nu det här med dagens filmtips, The Hobbit: Smaugs ödemark, att göra? Jo, här finns en hel del förändringar. Till exempel dyker Legolas upp här som son till alvkungen Thranduil. Att Legolas skulle vara med ryktades det om väldigt tidigt i planeringen inför filmerna så den förändringen kände jag till. Men kärlekshistorien mellan älvan Tauriel och dvärgen Kili är ytterligare än av de förändringar som Jackson tycks ha gjort för jag har inget minne av att den fanns med i Bilbo (fast det är nog minst trettio år sedan jag läste den så jag är inte säker på så mycket vad gäller handlingen förutom att det fanns 1st hobbit, 1 st trollkarl, ett antal dvärgar samt 1st drake med i den) och jag har kollat i en serieroman som gjordes på Bilbo på 1990-talet och den verkar inte finnas med där heller så då är det nog Peter Jacksons påhitt. För bristen på kvinnor i böckerna är nästan skriande tom. (Ändringarna som gjordes i Sagan om Ringen-filmerna så kvinnofigurerna fick större roller än i böckerna är ytterligare en sak som retar många ‘rättrogna’ Tolkienläsare, även de som påstår sig vara för jämlikhet mellan könen i många andra fall.)
I alla fall, jag gillar kärlekshistorien! 🙂
Berättelsen blir lite mänskligare, lite mer levande tack vare den.

På DVD-omslaget har filmen klassificerats som komedi och det håller jag däremot inte med om(kanske skrevs baksidestext med mera av en ‘rättrogen’ Tolkienläsare som inte gillade filmen?). Det finns en och annan rolig scen i den, till exempel delar av deras färd utför en flod och vattenfall i tunnor, men mest av allt så är det fråga om action, men i betydelsen fantasyäventyr.
Trots vissa ovan nämnda ändringar så verkar det i alla fall som Peter Jackson följer boken ganska väl i övrigt, även om jag är lite osäker på hur det förhåller sig med Gandalfs äventyr i Dol Guldur.

Det här är en perfekt filmserie att se omkring jul, skulle i alla fall jag tro. Spännande handling, vackra vyer och duktiga skådespelare. En riktig familjefilm om man har lite äldre barn (rekommenderas från 11 år). 🙂

Mitt betyg blir:

YYYYy

PS. Filmen inleds med att Thorin Ekensköld kommer till Bri. I filmens inledning syns en man som kommer från vänster och passerar tät förbi kameran, ätandes på ett äpple (tror jag). Det ser ut att vara Peter Jackson! Jag är inte säker till hundra procent, men han brukar ibland, precis som Alfred Hitchcock, dyka upp som statist i sina egna filmer.

Filmtips!

Förr brukade jag köpa ganska mycket film, men på grund av min livssituation och på den en följande knaper ekonomi så har det inte blivit många filmer köpta de senaste åren. Inte heller ha det blivit några biobesök. Den senaste filmen jag såg på bio var dokumentären om Olof Palme. Jag hade vunnit en biobiljett till valfri film hos en tidigare arbetsgivare och den skulle snart vara ogiltig så jag hade bråttom att utnyttja den. Dokumentären var mycket bra i alla fall (se där! Jag fick med ett filmtips i filmtipset! 🙂 ).
Men det har gjort att jag har fått avstå att se de senaste filmerna när de är nya. Streamad film har jag varken pengar eller lämplig teknik till. Datorn fungerar bra till mejl, Facebook och skrivande, men är inte speciellt bra att se film eller TV på. Det blir ryckigt och den låser sig ofta. Inget njutbart att titta på således.
Så jag har varit hänvisad till TV. Förr eller senare visas de flesta filmer där, dock brukar det ta några år.
I somras sände någon av de svenska TV-kanalerna The Hobbit. En oväntad resa. På grund av all reklam som klämdes in i filmen så blev den åtskilligt längre och jag somnade till sist i någon reklampaus och vaknade inte förrän mot slutet av filmen. (Reklam har gjort att jag har missat åtskilliga slut på TV-serier och stora bitar av filmer. Personer som har svårt för att sova borde testa att ha en av reklamkanalerna på. Det slår alla kemiska sömnmedel med hästlängder!)
I våras upptäckte jag så att man kunde låna dvd-filmer på biblioteket. Det var i och för sig ingen nyhet för det hade jag känt till redan innan och nyttjat ett par gånger tidigare, men det var första gången jag blev varse att det faktiskt gick att få låna hyfsat nya filmer (dock är det ett mycket begränsat utbud som finns). Sedan i somras har jag lånat filmer som The Maze Runner, Catching Fire och Divergent. (Jag har ännu inte tagit upp en del av dem som Filmtips! på grund av att jag helt enkelt inte har hunnit. Men det kommer! Jag har skrivit anteckningar!)
I torsdags så slog det mig att det kanske gick att låna The Hobbit. En oväntad resa. Och redan i fredags kom ett meddelande om att filmen hade kommit till mitt närbibliotek! Jag kunde inte hålla mig utan gick och lånade den direkt, och strax efter nio på kvällen hade jag sett den klart! (Ska nog se den en gång till innan jag lämnar tillbaka den.)
Jag minns att den debatterades en hel del både innan den kom och även efteråt. Gick det att göra en trilogi av en barnbok? En del recensenter gav den till och med 1:or i betyg av fem möjliga! Den kallades händelselös, tråkig och alldeles för lång samt mycket annat. Många gillade den också, men det verkade som om de negativa rösterna övervägde.
Jag ska ärligt säga att jag inte mindes så mycket av när jag försökte se den på TV i somras, även om jag när jag såg filmen i fredags insåg att jag måste ha sett mer av den än jag trodde innan jag somnade. Dock visade det sig att jag hade sovit mig igenom deras möte med vättarna inne i berget och Bilbos möte med Gollum, inte helt ointressanta delar av filmen, om man säger så.

Så vad tycker då jag om The Hobbit. En oväntad resa?
Jag tycker att den var jättebra! 🙂 Jag gillade Peter Jacksons tolkning av Sagan om Ringen, Sagan om de två tornen och Sagan om konungens återkomst trots att jag aldrig har orkat ta mig igenom Tolkiens böcker (med undantag för Bilbo för den har jag faktiskt läst även om det är många år sedan och jag har glömt bort det mesta som hände i den) och då har jag gjort ett flertal försök. Troligtvis beror det på att Tolkien inte är speciellt rak i sitt berättande utan gör en hel del utvikningar med Tom Bombadill och Vårens fru(?), kummelgastar och en del annat. Någonstans där brukar jag tröttna på det hela och lägga bort boken. Jackson är betydligt mer rak i sitt berättande något som jag uppskattar. 🙂 (Även om jag givetvis är tacksam för att Tolkien kom på historien.)

Precis som i Sagan om Ringen och dess båda efterföljare så är det vackra vyer, härlig musik, fina specialeffekter och bra skådespelare!
Det som drog ner min upplevelse i fredags var att jag tvingades se den på datorn då TV:n ju gav upp för en dryg vecka sedan. Fördelen var att jag kunde ha hörlurar på mig så jag inte störde någon annan. 🙂

Jag ser fram emot att se fortsättningen på Bilbos äventyr! 🙂

Mitt betyg blir:

YYYYy

Filmtips!

I slutet av förra veckan lånade jag ytterligare en film på biblioteket. Den här gången var det fråga om en av vårens mest omtalade filmer, nämligen Cirkeln. Filmen är baserad på Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs populära trilogi om några tonåringar som upptäckter att de är födda till häxor.

Ungdomarna går på gymnasiet i den lilla bruksorten Engelsfors. Eller kanske ska man säga den före detta bruksorten Engelsfors för så mycket liv och framtidstro finns det inte längre i samhället. De som har fått möjligheten att dra därifrån har gjort det, precis som det förhåller sig verkligheten på många ställen runt om i landet när fabriker eller gruvor läggs ner.

Filmen börjar med att en ung kille, Elias, begår självmord på en av skolans toaletter strax efter att han har talat med skolans kvinnliga rektor, Adriana Lopez. Han hittas av två andra elever på skolan, Linnéa och Minoo. Snart börjar fler mystiska saker hända och sex tjejer får reda på att de är ”De utvalda” som ska besegra demonerna och rädda världen. Kommer de att lyckas?

Jag läste böckerna för några år sedan och tyckte att de var sådär. Visst var de spännande och bra skrivna, men om man som jag har erfarenhet av verkliga övernaturligheter (och det finns de som har varit med om betydligt mer saker än jag) så känns böcker av det här slaget ibland lite banala, rent ut sagt larviga, men samtidigt mycket farliga. För tonåren är en farlig tid. Det är då vi söker en identitet och testar olika saker som droger, sex och magi. Kanske inte alla testar allt eller i varje fall i den ordningen, men att många experimenterar med magi och liknande under de här åren är ett faktum. (Det baserar jag på egen erfarenhet, och jag var långt ifrån ensam om den erfarenheten heller.) Det är dock ett faktum som som många inte gärna talar om, kanske till och med har glömt bort eller förnekar när de har blivit vuxna. (Nästan samtliga fester och sammankomster när jag var i tonåren slutade med att folk kom in på övernaturligheter frampå småtimmarna så det är en stor del av befolkningen som har förträngt sina erfarenheter av det här slaget, skulle jag tro.) I vår sekulariserade tid så tas inte sådana här saker på allvar utan ses som fantasier eller tecken på psykisk ohälsa, något som kan ställa till det en hel del för människor som förnimmer mer av verkligheten än andra.
Nåväl. Jag lämnar nu det här ämnet, i varje fall för den här gången, även om det finns mycket mer att säga om det.

Min övriga kritik mot böckerna är att en grupp på sex ungdomar egentligen är alldeles för många huvudkaraktärer i en bok, särskilt med tanke på att det även vimlade av bikaraktärer i boktrilogin. Fördelen är förstås att man får med så många olika typer av personligheter som möjligt.
Nackdelen är att böckerna är (i mitt tycke) alldeles för tjocka och att det ibland är svårt att hålla reda på alla karaktärer.
Och sedan känns det här med Jordens Undergång igen från åtskilliga främst amerikanska filmer och TV-serier och det finns alltid någon eller några utvalda som ska rädda övriga (naturligtvis omedvetna) planetinvånare från att förintas. Tja, det är nog lättare att stoppa Jordens Undergång än att rädda Engelsfors från förgängelsen tycks det mig som i alla fall …

I filmen har man strukit några av bokens karaktärer dock. Om det är ett bra beslut eller ej kommer att visa sig i de följande filmerna (som jag antar är på gång). Men det gör i alla fall att filmen är mer rak i sitt berättande än boken.

Benny Andersson har gjort musiken och även varit med och producerat filmen. Det är snyggt och proffsigt gjort hela paketet med bra skådespelare.

Jag tycker ändå att filmen i det stora hela följer böckerna ganska väl, även om vi inte lär känna karaktärerna lika väl som i böckerna förstås. Jag tror att man bör ha läst böckerna för att få ut mesta möjliga av filmen för filmens dryga två timmar ger mest ett smakprov på ”det engelsforska universumet”. Det är även positivt att huvudkaraktärerna är unga tjejer som är mer komplicerade än vad de ofta får vara i film. De har både bra och dåliga sidor. Världen är inte bara svart eller vit; den har gråskalor och färger i den här filmen också.

På i det stora hela så gillar jag filmen (och böckerna är som sagt ganska hyfsade de också och jag skulle nog ge dem 4 Y). Även om det har gått några decennier sedan jag var i tonåren så kan jag känna igen mig i ungdomarnas olika livssituationer med mobbning, utanförskap, önskan att vara populär, olycklig kärlek och föräldrar som kanske menar väl men det blir fel ändå, fester som spårar ur och så vidare. Jag tror att igenkänningsfaktorn är hög hos de flesta som ser filmen (eller läser böckerna).

Mitt betyg till Cirkeln blir:

YYYYy

Ännu ett filmtips!

Som de som läste gårdagens filmtips vet så lånade jag två filmer på biblioteket i fredags. Igår skrev jag om Sommar i Mumindalen, idag blir det en mycket annorlunda film nämligen The Maze Runner som kategoriseras som action/thriller enligt utgivaren.

The Maze Runner ska vara baserad på författaren James Dashners succébok The Maze Runner. Den svenska utgåvan har fått titeln I dödens labyrint och ska vara den första delen i en trilogi. Jag har inte läst serien, men känner mig lite sugen faktiskt efter att ha sett filmen. 🙂 Filmen är gjord 2014.

Filmen börjar med att en ung kille vaknar upp på en plattform en bit nere i jorden. Runt omkring hålet står det andra unga killar och ser ner på honom. Han har ingen aning vem han är, han minns inte ens sitt eget namn. Alby, ledaren på platsen där han har hamnat försäkrar honom om att så har det varit för dem alla, och att han snart kommer att minnas sitt namn. Alby säger att det är det enda som de låter dem behålla. Platsen som killen, som snart kommer på att han heter Thomas, har hamnat på är omgiven av en gigantisk labyrint som ingen har lyckats att ta sig ut genom. När natten kommer stängs den också och om någon är därinne förvandlas den till ett monster, en ”griever” och är dömd till att hemsöka labyrinten. De snabbaste och starkaste i gruppen kan bli löpare; personer som dagtid försöker att hitta vägen ut ur labyrinten. Gruppen har flera regler som att man aldrig för skada varandra, att inte försöka gå in i labyrinten samt några till. Thomas bryter snart mot reglerna och kommer tidigt på kant med Gally som vill att alla ska följa alla regler hela tiden. Men han får också flera vänner och för med sig hoppet om att de alla kan ta sig ut därifrån …

The Maze Runner
verkar vara ett hopkok av Hungerspelen, gamla myter som den om Theseus, Ariadne och Minotaurus på Kreta, Flugornas herre samt flera andra filmer och böcker. (Divergent är en film/bok som nämns i reklamen, men som jag varken har sett eller läst än.)
Men det är ett välsmakande hopkok som i stort sett fungerar mycket väl! Det är både spännande och otäckt och mycket välgjort. De unga skådespelarna är mycket bra och deras karaktärer är trovärdiga. 🙂
Tyvärr går allt lite väl snabbt och blir lite väl koncentrerat när filmen bara har c:a 1 timme och 43 minuter på sig att berätta historien. Den är ganska hårt klippt på en del ställen visar det sig när jag kollar in extramaterialet. Jag tror att filmen kunde ha tjänat på att ha fått vara ytterligare några minuter, särskilt när det gäller bakgrunden till att de är där. Här känns filmen minst sagt rörig. Okej, det är en trilogi och fler filmer verkar vara på gång så förhoppningsvis kommer det att klarna med tiden. 🙂

Mitt betyg blir:

YYYY

Filmtips!

I fredags lämnade jag tillbaka det sista sommarlånet på mitt lokala bibliotek. En av de böcker som jag hade reserverat hade också kommit in, en bok som jag länge har sett fram emot att få läsa. När jag ändå var där så tog jag en extra sväng för att se om det fanns ytterligare något som jag kunde tänka mig att låna, och fick då syn på DVD-rondellen. Jag har lånat filmer förr på biblioteket, men det är inte något som sker jätteofta om jag uttrycker mig så. Men i fredags fick jag i alla fall syn på två stycken filmer jag kunde tänka mig att låna: Sommar i Mumindalen och The Maze Runner. Det är två mycket olika filmer kan man lugnt säga. Idag tänkte jag skriva lite om vad jag tyckte om Sommar i Mumindalen.

Som så många andra så tycker jag om berättelserna om mumintrollen. När jag var barn lästes det högt ur dem för mig och min yngre bror, och jag fick även någon seriealbumsvariant som barn. Jag har sett dem som TV-teater för barn och som adventskalender, så även om jag inte själv har fått några barn så behöver jag en dos mumintroll, Lilla My och Snusmumriken då och då. Filmomslaget visade Too-ticki, Lilla My och Mumintrollet och verkade vara ur en film som jag inte hade sett tidigare. Stilen på omslaget verkade vara gjort av det japanska bolag som gjorde TV-serien som SVT:s Barnkanalen visade för några år sedan och som jag gillade. Nu visade det sig att DVD:n inte alls innehöll någon film utan tre avsnitt av TV-serien samt ett extraavsnitt ur TV-serien så jag blev lite besviken, särskilt då extraavsnittet var mittenepisoden av när familjen sätter tropiska frön och Mumindalen förvandlas till en djungel. Genom att göra på det här sättet antar jag att man försäkrar sig om att få sälja fler DVD:er då barnen vill se även de andra avsnitten och kommer att tjata på föräldrarna tills de får sin vilja igenom. (Det är ett bra tag sedan Barnkanalen visade TV-serien senast nu. Kanske har de inte rättigheterna kvar längre.)

Avsnitten är som vanligt charmiga och jag känner att jag gärna skulle vilja bo i ett tornliknande muminhus i en vacker dal omgiven av goda vänner. Okej, där finns Stinky också, men han är egentligen en mycket oförarglig skurkfigur vars påhitt mest är komiska och som oftast slår tillbaka på honom själv.

Men bäst av allt är musiken i den här TV-serien! En låt innan avsnittet börjar, en slags vinjettmusik med temasång (så kallas det om jag har tolkat Wikipedia rätt), en annan efter det har slutat medan eftertexterna rullar. Det är den typen av musik som lätt fastnar och som man sedan går och nynnar på! 🙂

Mitt betyg blir:

YYYY

PS. Ett lite underligt sammanträffande var att jag bestämde mig för att se den till middagen på söndagen, omedveten om att den 9 augusti var Tove Janssons födelsedag. När uppgiften dök upp på fejan kändes det som en lite vänlig blinkning från ‘muminmamman’! Om hon hade levt idag skulle hon ha varit 101 år 🙂

Filmtips!

Filmen jag tänkte tipsa om idag är The Grand Budapest Hotel. Jag fick höra talas om den från någon av SVT:s recensenter inför Oscarsgalan då filmen var nominerad i flera kategorier. Den vann också fyra Academy Awards bland annat för bästa kostym och bästa filmmusik. Jag tyckte att den verkade vara rolig att se.

The Grand Budapest Hotel är en skröna som utspelar sig i mellankrigstiden det fiktiva republiken Zubrowka. Den är berättad i ett halsbrytande tempo och har många kända skådespelare i rollistan.
Den handlar om portiern Gustav H som är populär hos hotellets gäster, och särskilt då bland de äldre damerna. Han blir vän mentor och vän med den unge piccolon Zero Mustafa som han lär allt som är värt att veta om hotellet och livet. När en av de äldre damerna avlider ärver Gustav H en ovärderlig renässansmålning. Snart blir de indragna i kampen om en stor familjeförmögenhet som kommer att infatta det mesta som mord, fängelsevistelse, flykt från fängelset och därefter en därpå följande jakt på skidor, tåg, slädar etc. för att finna målningen igen. I filmen förekommer även en kärlekshistoria och ett mycket speciellt bakverk …

Tyvärr blev jag ganska besviken på filmen. Den verkade roligare än vad den var. Tempot var lite väl uppskruvat och jag tror den hade tjänat på ett långsammare berättande. Tonen påminner en del om Amelie från Montmartre och Vampyrernas natt, men filmen når inte upp till dessa två filmers höga klass och charm.
Det är många namnkunniga skådespelare i rollerna, men det är som vanligt mest män. Den enda kvinnan med stjärnstatus som är med är Tilda Swinton. Minst sagt dåligt i en film inspelad år 2014!

Gustave H spelas mycket bra av Ralph Fiennes. Zero är en ny skådespelartalang vid namn Tony Revolori. Andra stjärnor som är med är F. Murray Abraham, Adrien Brody, Willem Dafoe, Harvey Keitel, Jude Law , Bill Murray, Owen Wilson och Edward Norton. Zeros flickvän Agatha spelas av Saoirse Ronan.
Regin har Wes Anderson stått för.

Mitt betyg blir:
YYYy

http://www.imdb.com/title/tt2278388/?ref_=nv_sr_1

Bra fantasyfilm på TV6 igår

Jag planerar mitt TV-tittande så långt det går. För det mesta är det fråga om TV-serier som jag redan har följt i flera år (jag försöker vänja mig av med det beroende och inte börja se nya när gamla läggs ner), varvat med frågesporter, dokumentärer och en och annan långfilm (samt ibland sport, och då särskilt längdskidåkning). Tyvärr så har de flesta filmer som mina TV-kanaler sänder för det mesta har gått ett antal gånger redan och de som jag vill se har jag oftast sett mer än en gång, så när jag för några dagar sedan upptäckte att TV6 skulle sända Beautiful Creatures så blev jag glad. Äntligen en film som i alla fall inte jag hade sett tidigare! Jag har inte heller läst boken, men jag fick ett utdrag ur den när jag köpte en dvd-film för några år sedan. Nu har jag efter lite efterforskningar kommit fram till att det är fråga om en hel romanserie av Kami Garcia och Margaret Stohl, inte bara en roman alltså.
Berättelsen handlar om Ethan som bor i den lilla staden Gatlin i den amerikanska södern. De flesta som bor i staden kommer från familjer som har bott där i hundratals år. Staden är konservativ och urtråkig. Det stora eventet varje år är att stadens invånare dramatiserar ett slag som stod vid staden under inbördeskriget. Biblioteket har fler böcker som är förbjudna än som är tillåtna att läsa, säger han i början. Ethan drömmer om att få studera på college någon annanstans, gärna New York. Han läser böcker och vill bli författare. Ethans mamma är död sedan länge och han bor med sin pappa. Stadens bibliotekarie hjälper Ethan och hans pappa eftersom hon lovade Ethans mamma det innan hon dog.
De senaste månaderna har Ethan haft en återkommande dröm om en flicka med långt mörkt hår. Han har aldrig träffat henne i verkligheten och tror att han håller på att bli galen, men en dag så dyker det upp en ny flicka i klassen, Lena. Hon ser ut som flickan i hans dröm. Det visar sig att hon kommer från en släkt som det går många rykten kring. Några personer i staden försöker få henne avstängd från skolan efter att flera rutor i en skolsal blåste in under stor kalabalik.
Lena berättar för Ethan att hon är en Besvärjare, alltså en form av naturlig häxa. De dras till varandra och blir ett kärlekspar, något som visar sig kunna bli ödesdigert …

Filmen hade en bra specialeffekter, häftig scenografi och en viss mörk humor. Bra skådespelare som Jeremy Irons och Emma Thompson som spelade de mer vuxna rollerna.
Sevärd för de flesta som gillar fantasy, skulle jag tro.

Men det mest intressanta för mig personligen är Ethans dröm för jag har också drömt om någon som jag aldrig har träffat i verkligheten. Hans utstrålning är lika unik som ett fingeravtryck och jag skulle kunna känna igen honom var som helst om jag mötte honom. Jag har aldrig drömt om honom varje natt och nu är det ett tag sedan sist. Ibland har jag till och med sett hur han ser ut och vetat vad han heter, men när jag har vaknat upp på morgonen så har allt det varit borta. Det som har dröjt sig kvar, likt minnet av en melodi som har tystnat är hans utstrålning och hur han får mig att känna mig. Som om jag har kommit hem till en plats som jag inte ens visste fanns. Kanske är det det som många utmärker tvillingssjälar, själsfränder.
Och kanske är det en av orsakerna till att jag fortfarande är singel. Han känns så pass speciell att ingen man som jag hittills har mött riktigt kan matcha honom i längden.
Drömmarna skulle också kunna vara mer av det symboliska slaget; kanske är han det som inom psykologin brukar kallas för animus, alltså den manliga sidan av min personlighet. Det skulle kunna förklara varför han känns så bekant på något sätt, och varför vi passar så bra ihop.
Jag har drömt sanndrömmar och liknande genom åren, så vem vet, en dag kommer jag kanske att möta honom även i verkligheten. 🙂

© Ylwa Karlsson 2015