Martin Glännhag har skaffat blogg!

Mitt inlägg idag ska ta upp två nyheter, en tråkig och en rolig.

Den första är att i början av december blev skrivarsajten Kapitel 1 hackad. Det gick att logga in, men alla ens alster var borta. Jag hade inte varit inne på ett tag så jag upptäckte det inte förrän den 16:e december.
Några dagar senare var sidan tillbaka igen och texterna var också tillbaka igen, men när jag gick in på julafton med avsikten att önska alla medlemmar en God Jul så gick det inte. Sidan gick inte att hitta. Om det är tillfälligt; att Kapitel 1:s ledning har stängt ner den tillfälligt för att sedan låta den återuppstå igen, bättre, snyggare och säkrare, återstår att se.
Det var den tråkiga nyheten.
Nu över till den roliga nyheten!

Martin Glännhag har äntligen skaffat sig en blogg! 🙂
Jag träffade honom över en bit mat den 17:e och vi talade om skrivande och läsande.
I ett mejl några dagar senare peppade jag honom att skaffa en blogg och äntligen har han gjort det!
Så tjat kan löna sig ibland! 😉

Jag tycker att hans blogg blev riktigt fin! 🙂

Så kolla in den NU!

https://martinglannhag.wordpress.com/

Annonser

Lite av min loppisskörd igår

Igår var det höstmarknad (halva priset på allt!) hos den lokala secondhandbutiken, Magasinet, och jag var förstås där för att fynda! 🙂

Jag hittade några kul tallrikar, ett lakan med spets, två böcker och en stor kruka. Jag hittade också en lila trasmatta, men räknade fel så den fick jag lämna tillbaka för pengarna räckte inte.

Naturligtvis så grämde jag mig över det och efter en liten skramling hemma så gick jag tillbaka dit, orolig att någon annan hade köpt ”min” matta.
Som tur var så hade en av tjejerna som stod i kassan hade lagt undan den åt sig, men sa att hon egentligen inte behövde den så jag fick köpa den i alla fall! För 10 kronor!
Stort tack Ylva! 🙂
Nu gäller bara att komma på hur jag ska få upp plantorna på den. Inte så enkelt som det kan verka.

Och på sätt och vis så var det tur att jag blev tvungen att gå hem för min brorsa berättade att de sålde böcker för 1 krona styck borta på lastkajen, vilket jag hade missat! Han hade köpt 17 stycken!

Så jag stoppade min matta i en plastkasse och begav mig till lastkajen för att gräva runt lite i lådorna jag också!

Här har ni mina bokfynd! 10 böcker=10 kronor! (Det får man väl inte en kola för ens idag!)

IMG0522A

Jag köpte också en liten erotiksamling inne på själva Magasinet för 5 kr!

IMG0523A

Och så här ser mattan ut (även om den inte är fullt utvikt här)! 🙂
IMG0524A

50 nyanser av kritik

För några veckor sedan gjorde en skrivarvän till mig ett inlägg i en författargrupp på Facebook. Hon upplevde det som att en del av hennes skrivarvänner, efter att hon hade recenserat deras böcker, blev korthuggna i sina svar till henne osv. Hon kände ett förståeligt obehag inför situationen som hade uppstått och funderade på att sluta recensera vänners böcker på sin blogg/hemsida. Jag förstår henne och har liknande funderingar själv nuförtiden för det är lättare att komma med (konstruktiv) kritik om man inte känner författaren ifråga, och jag har vid det här laget många författare som vänner på Facebook jag med.
Jag lade in en kommentar i hennes inlägg att jag tycker att hon är konstruktiv i sin kritik och att hon har en bra förmåga att finna en texts svagheter, men också att lyfta fram dess styrkor. Jag har själv fått ta del av hennes kritik vid ett tillfälle och fann den mycket bra, även om det sved en del. (Och jag anser att hon hade fullkomligt rätt! Den texten har jag för tillfället lagt åt sidan efter det, men har funderingar på att arbeta med den nästa år.)
I min kommentar tog jag upp den ofta onyanserade kritik av böcker som jag tycker att vi dränks i numera. Mediokra böcker höjs till skyarna och det börjar tyvärr bli allt svårare att hitta guldkornen i bokfloden, även om jag har funnit många såna också förstås. 🙂
Okej, som författare vill man givetvis att kritiker öser lovord över ens verk. Det vill jag också och det är inget fel med det. Som en annan skrivarvän skrev i en kommentar till samma inlägg så blir hon hellre hyllad än sågad, och givetvis är det så.
För nya, tämligen okända författare och små förlag är det viktigt att synas i sociala medier då man inte har ekonomin att synas på reklampelare, i helsidesannonser i tidningar och så vidare.
Men som sagt, jag tycker att alltfler så kallade ‘recensioner’ idag är förklädd reklam och inget annat. Böcker höjs till skyarna utan några som helst nyanser. Alla böcker verkar numera vara mästerligt skrivna fempoängare! Och som sagt, många böcker är också mycket bra, men det finns en hel del bottennapp därute på bokmarknaden och tyvärr verkar de bara bli fler och fler … 😦
Många vågar inte att vara ärliga i sin kritik av andras böcker längre, särskilt inte om man har en någon form av relation till författaren (eller skulle kunna få det i framtiden).

En åsikt som jag har stött på flera gånger det senaste året är att om en bok redan är tryckt så är det ingen idé att kritisera den eftersom det inte går att ändra (däremot verkar det som om många av de här personerna tycker att det är helt okej att kritisera e-böcker eftersom det är möjligt att ändra i dem efter publicering).
Det stämmer förstås vad gäller den upplagan, men inför en eventuell ny skulle man kunna göra förändringar, vilket faktiskt sker ibland.
Sedan så har vi haft kritik i tidningar långt innan den digitala revolutionen bröt ut. Författare har nog alltid varit kluvna inför kritiken och kommer nog att fortsätta så vara. Ofta har det surt hetat att kritik är medelmåttans hämnd på geniet och att recensenter vet hur det ska göras, men inte kan inte göra det själva. Det är en sanning med modifikationer. Många recensenter genom åren har även varit framgångsrika författare (musiker, konstnärer osv).

Flera gånger i år har jag känt mig lurad att läsa böcker som jag sedan efter bara några kapitel har gett upp och lagt bort. Det har berott på flera orsaker. En del böcker har varit dåligt skrivna rent språkligt, andra tråkiga utan något intressant ämne, några har inte haft en tillräckligt unik berättarröst och en del vet inte hur man berättar en historia alls. De här böckerna har jag inte tipsat om här på bloggen för jag ser ingen poäng med att såga någon på det sättet.

Vad jag önskar är helt enkelt en mer nyanserad kritik än vad som ofta förekommer i sociala medier idag (även om det, som alltid, finns undantag förstås). Att någon påpekar en texts eventuella svagheter behöver inte alls avskräcka en potentiell läsare från boken. Tvärtom, kan sånt ibland väcka nyfikenhet! Om du redan har läst något av en författare och gillat det så kanske du inte alls bryr dig om att recensenten tar upp något som hen inte tycker var riktigt bra i nyaste boken. Kanske bryr du dig mer om vad dina vänner rekommenderar än vad en bokbloggare eller en recensent i en TV-soffa tycker om en bok. (Det bästa är att hitta en bokbloggare, bokrecensent eller vän som har ungefär samma smak som du själv för då ökar chansen att du får tips på böcker som du kommer att gilla!)
Men det viktigaste är att det kan vara till hjälp för författaren om kritiken är konstruktiv! De flesta författare vill ge ut mer än en bok under sin livstid och det kan då vara bra att få veta vad som har fungerat bra och vad som har fungerat mindre bra i textens möte med läsaren, oavsett om det är fråga om professionella bokrecensenter, bokbloggare, andra författare eller ‘vanliga’ läsare.

Poängen med recensioner är ju att de ska vara personligt skrivna! Jag ser helst att man är konstruktiv i sin kritik av andras texter, lyfter både det som är bra och det som kanske är mindre bra. Nu finns det böcker som är mästerligt skrivna på alla sätt och vis, men de är ytterst få.
Men för att våga skriva konstruktivt kritik så bör man inte riskera alltför många påhopp bara för att man har varit ärlig.
Risken för påhopp kommer inte enbart från författaren utan inte minst från författarens vänner idag. Jag har sett såna saker ske flera gånger det senaste året. Författaren lägger upp en recension som boken har fått ( i ett par fall ett brev som författaren har fått från läsare) och vännerna ‘sågar’ recensenten/brevskrivaren/bokbloggaren och kallar den för ”idiot” och liknande. Det känns kanske bra och trösterikt för författaren att ha så lojala vänner för stunden, men det kanske i längden kostar mer än det smakar.
Personligen hoppas jag få slippa såna vänner då det riskerar att slå tillbaka på mig själv för vem vågar skriva något om mina texter om man riskerar att hängas ut på det här sättet?
För personer som skriver vad de tycker om böcker (och försöker vara konstruktiva) börjar nu alltså dra öronen åt sig alltmer. Resultatet kan bli att en del författare kommer att fastna och inte utvecklas mer i sitt författarskap om de enbart omges av fans och ryggdunkande vänner…
Jag försöker alltid vara både ärlig och konstruktiv i min kritik av en bok med förhoppningen att nästa bok som författaren skriver ska bli bättre än den föregående! 🙂

En annan orsak till att jag vill ha en mer nyanserad kritik handlar om rättvisa! För som sagt, om alla böcker får högsta betyg så blir alla betyg helt värdelösa till slut!
Bra, kanske en del tycker. En vanlig åsikt som ofta är kopplad till det här är att det bara är en fråga smak i vilket fall som helst. Och visst kan det vara så (men det är ändå enbart deras egen åsikt som är den enda giltiga! Alla andra är idioter som inget begriper!).
En åsikt som förfäktas av en del är att det inte gör så mycket om det språkliga brister om man berättar en bra historia. Jag håller inte med! En bra författare behärskar både det språkliga och känner till åtminstone grundläggande berättarteknik.
Sedan kan man välja mellan olika nivåer vad gäller det språkliga. Lättlästa böcker som vänder sig till läsovana personer har ett enklare språk än böcker som vänder sig till mer läsvana personer. Vi har populärlitteratur och finlitteratur också, om jag så får kalla det. Populärlitteraturen har ofta en enklare ordval än finlitteraturen, men inte alltid.
Men att skriva lättförståeligt är inte detsamma som att skriva dåligt! När jag skriver att en del böcker är dåligt skrivna då menar jag verkligen att de är dåligt skrivna! Det finns böcker som ges ut där varken författaren eller förlaget verkar känna till att datorers skrivprogram brukar ha en rättstavningsfunktion! Korrekturläsare kostar pengar så idag är det ofta upp till författaren att fixa till texten, och författare blir ofta blinda inför sin egen text så onödiga fel slinker igenom. Men när jag menar att böcker är dåligt skrivna så menar jag inte heller att det råkar ha slunkit igenom något stavfel eller något mindre grammatiskt fel utan att de är ointressanta innehållsmässigt och slarvigt skrivna. Betänk att författare ligger högt upp på listan över drömyrken idag! Man räknar med att var tredje vuxen svensk drömmer om att ge ut en bok! Men att skriva en bok, även en novell för den delen, är en helt annan sak än att läsa den! Ett elakt citat går ungefär så här:

Alla har en bok inom sig, men de flesta bör förbli oskrivna.

Jag minns inte vem det var som sa det. Kanske var det citatmaskinen Dorothy Parker.
En del författare skulle med andra ord må bra av att vara lite mer självkritiska ibland och mer tänka sig för vad de ger ut!

Sedan har jag stött på författare som har ett bra språk och som kan göra de mest fantastiska beskrivningar av personer och miljöer, men som ändå inte kan berätta så historien så den blir intressant. Nu finns det många olika stilar även vad det gäller att berätta förstås, men en historia måste förmå att både fånga läsarens intresse och lyckas behålla det tills sista ordet är läst.
Det finns böcker där författaren använder så många svåra ord att man måste slå upp dem i en ordbok vilket totalt förstör allt vad läsupplevelse heter! (Jodå, såna böcker finns också!)

Det här var mina tankar om det här med kritik och recensioner, eller som jag brukar kalla det här på bloggen: boktips! 🙂

Tre år av skrivande

För tre år sedan deltog jag för första gången i Månadens novell på Kapitel 1. Placeringen missade jag att kolla upp, men det var inte topp tio i alla fall skulle jag tro. Jag minns i alla fall att min novell faktiskt fick ett par röster vilket givetvis kändes väldigt roligt. 😀
Nu i efterhand misstänker jag att den nog var ‘för smal’ och därför inte föll alla läsare i smaken.

Det har varit tre år av nya bekantskaper, både IRL, på nätet och inte minst på boksidor. Jag kan ärligt säga att jag har kommit att läsa böcker under de senaste tre åren som jag med största sannolikhet aldrig ens skulle ha hört talas om alls då jag tidigare främst var hänvisad till vad recensenter i media rekommenderade. Eller vad jag hittade i bibliotekets hyllor, något som också i stor utsträckning påverkas av vilka böcker som är aktuella och som recenseras-i media.

Tre år av glädje och sorg, frustration och kreativitet. Jag är en obotlig tidsoptimist som alltid tror att jag ska kunna hinna skriva till så många novelltävlingar som möjligt, och visst kan det gå att få till en bra novell snabbt ibland, även sådana som vinner! 🙂
Men vid det här laget har jag insett att det inte alltid är så enkelt att skriva noveller som många tror, och idag slog det mig att det kan kosta mer energi att hålla på med flera små skrivprojekt än med ett stort. Energin splittras åt olika håll och det är svårt att behålla fokus på ett av dem. Det fungerar inte heller speciellt bra att försöka tvinga fram en historia har jag märkt. Någon form av inspiration eller idé måste det finnas annars går det ju inte att skriva alls.

Under de här tre åren har jag haft framgångar och vunnit några novelltävlingar, men jag har också floppat totalt ett par gånger. Orsaken har ofta varit tidsoptimism. Jag har börjat skriva alltför nära inpå deadline, och även om det ibland kan fungera att göra så, så gör det det inte för det mesta (särskilt inte med tanke på att olika novelltävlingar ofta kan ha samma deadline). Det gör också att ”brainstormprocessen” då inte heller hinner bli riktigt avslutad innan jag börjar skriva på berättelsen . Det är inte heller nödvändigt alltid, men risken finns att historien blir lösare i konturerna än önskat, något som gör den väldigt svår att visualisera den och gå in i för mig som författare och sedan förmedla vidare till en läsare. Att skriva är ett hantverk där många komponenter ingår. Det gäller att fortsätta jobba på träget hela tiden och inte ge upp.

I tre år har jag sagt till mig själv att jag ska arbeta med mina ‘egna projekt’, men så sitter jag där i alla fall och skriver för en tävling, splittrar upp min energi och får dåligt självförtroende. Kanske ska jag inte bestämma mig för att göra på det ena eller andra sättet utan låta lusten styra mer vad jag skriver? För utan skrivlust så blir det inte det minsta roligt att skriva. Kanske borde jag hela tiden fråga mig vilket projekt som känns mest kul? Eller kanske mest angeläget i en del fall?

En sak är i alla fall säker: när jag började skriva för tre år sedan så trodde jag att vägen mot författarskapet skulle vara rakare än vad den har varit, på alla sätt och vis. Ibland är tvivlet där om det är någon idé att fortsätta försöka kämpa, men så kommer det en period av ‘flow’ och allt är bara ‘wow’! 🙂

Så nu sitter jag har och undrar var jag kommer att vara om tre år vad gäller mitt skrivande. Kommer jag att ha fått klar någon av alla de böcker som jag har i huvudet? Kommer jag att ha fått någon form av genombrott? Eller kommer skrivk(r)ampen att ha lett till ett sammanbrott? Kanske beror det mest av allt på om jag har lärt mig något av mina misstag, eller om jag kommer att fortsätta göra om samma misstag år efter år? För tre år är ju egentligen ingen tid alls vad gäller att lära sig ett yrke, eller hur?

Väldigt många ”kanske” och ”eller” i den här texten idag. Men så är det en del dagar. Mycket funderingar och tankar fram och tillbaka i ett försök att se mönstren hos mig som författare klarare. Vilka är mina styrkor? Vilka är mina svagheter?

En sak är i alla fall säker: under de här tre åren har jag tagit, och tar, mitt författande på största allvar. Det är ingen lek längre, ingen hobby som jag utövar för att roa mig då och då. Det är det här jag vill syssla med i framtiden: att berätta historier. Men att förlösa en text är inte det lättaste alltid. Det är i alla fall en sak som jag har lärt mig de senaste tre åren! 🙂

Bokhamster

Huset är fullt av böcker; gamla, nya, fakta och fiktion. En del av dem är lästa, men de flesta är nog olästa och en del kanske kommer att förbli det för resten av mitt liv.
Utöver alla dessa inköpta och fådda böcker så har jag också en liten hög med låneböcker från biblioteket och eftersom de har en ‘deadline’ så prioriteras läsning av dem först. Jag läser sällan en bok i taget utan har flera på gång. När bokmärkena tar slut så skaffar jag nya!
Men jag tror att jag ska dra ner på låneböcker ett tag framöver och försöka läsa alla de böcker som jag har vunnit det senaste dryga året. För presentkortet jag vann i vampyrnovelltävlingen köpte jag bland annat Joyce Carol Oates De fördömda som jag bara har hunnit läsa inledningen av. Det känns som om det är dags att läsa den snart nu.
Jag har inte heller hunnit läsa Ronnie G. Lundins Hamarsmans dotter än trots att det är över ett halvår sedan jag vann den i en utlottning och hans tredje bok om Hamarsmans släkt har kommit ut i dagarna. I vinsthögen ligger också Erin Morgensterns Nattens cirkus, Camilla Davidssons Under Vintergatans alla stjärnor, Anna Jakobsson Lunds Tredje principen samt det senaste tillskottet Nils Håkansons Järnskallen.
Vidare så har jag ju fyndat böcker på både den lokala secondhandens bokavdelning och det lokala bibliotekets gallring i våras. På secondhanden har jag bland annat fyndat två böcker av Haruki Murakami och en del Harlequin-erotik. På biblioteket hittade jag Birgitta Anderssons Blondie och John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna. Någon gång kring julen 2014 köpte jag Anders de la Mottes [geim] på Myrorna. Den har jag inte heller hunnit läsa.

Och böckerna hamstras numera inte bara i pappersformat av mig utan även digitalt. Jag har inte haft tid att läsa varken Ylva Lee Lindells Eldbunden eller Åsa Bökers Nordland trots att det nästan har gått ett år sedan jag laddade ner dem. På hårddisken ligger också Mikael Sundqvists Skuggsamlaren, en Agatha Christie, Jens Stenmans Shiver och några e-böcker till. Frågan är bara när jag ska hinna läsa dem då jag helst ska författa själv också, något som jag har hunnit med dåligt den senaste tiden.

Jag har också läst en del böcker under det första halvåret som jag hade tänkt mig att recensera här på bloggen, men som jag inte har hunnit med än, men som jag tänker ta itu med i helgen och nästa vecka så var beredda på flera nya boktips den närmaste tiden! 🙂

De böcker som jag tänker avsluta innan jag påbörjar någon ny är Håkan Lindgrens debutroman Att raka en zebra och Kate Mosses Vintervålnader. Egentligen hade jag tänkt köra en sommarspecial vad gäller boktipsen i form av olika pilgrimsvandringar, men det får vänta en tid till, kanske till och med till nästa sommar. Det är ett alltför stort projekt för att ge sig på just nu, särskilt när flera skrivprojekt pockar på och deadline kommer allt närmare för varje dag som går.

När jag är klar med ”zebran” och ”vålnaderna” så bör jag nog läsa klart en novellsamling av Selma Lagerlöf (biblioteksbok). Därefter det så blir det nog lottning vad jag ska läsa! 🙂

Skön sommarläsning önskar jag alla! 🙂