Så utomordentligt fånigt

”Så utomordentligt fånigt.” Just exakt de orden tänkte jag i fredagskväll när jag tittade på Pacific Rim.
”Jösses!” tänkte jag nästa kväll när jag såg på Noah.
Båda filmerna gjorde mig minst sagt besviken. Jag hade sett fram emot att se filmer som jag inte hade sett tidigare för annars brukar TV mest visa gamla och halvgamla filmer, igen och igen …

Besvikelsen vad gäller Pacific Rim gjorde att jag utan någon sorg bytte över till veckans avsnitt av Game of thrones. Om filmen hade varit riktigt bra så hade jag kanske sett avsnittet på någon av repristiderna istället. Eller hyrt filmen vid ett annat tillfälle. Nu var den inte ens bra så det är inget jag behöver fundera mer på. Okej, sämre filmer har jag sett genom åren, men den var definitivt inte bra.
Och jag som brukade gilla science fiction tidigare, och filmmonster som Godzilla. (De gamla japanska filmerna är bäst.)
Jag brukar inte heller något emot filmatiserade bibliska historier. När jag var barn visades det en riktigt bra TV-serie med bibliska motiv som så gott som alla såg, oavsett om de var troende eller icke-troende för att serien var så bra och spännande gjord. (Och nej, jag minns inte vad den hette längre. Jag har inte lyckats spåra den på nätet ännu.) Bästa avsnittet var nog det med Joshua och striden om Jeriko.
Ja, för att inte tala om filmer som Jesus Christ Superstar eller TV-serier som Jesus från Nasaret!
Tyvärr når inte Noah ens upp till ‘knäna’ på någon av de här filmerna och TV-seriernas storhet. Efter att jag hade somnat någon dryg timme in i filmen så gav jag upp och stängde av TV:n. Jag visste ju hur det skulle gå på ett ungefär, om nu inte filmskaparna hade tagit sig oerhörda friheter vad gäller slutet på historien om Noah och hans ark.

När jag på måndagen kom att tänka på filmhelgen så slog det mig att Pacific Rim och Noah hade en hel del gemensamt med varandra trots att en film skulle utspela sig i det förgångna och den andra i framtiden.

*Båda filmerna har en voice-over i början som berättar en bakgrundshistoria. Flera år berättas i en serie snabba klipp.
*I Pacific Rim hotas mänskligheten av monster som ser ut som en blandning mellan besättningen på Den flygande holländaren i Pirates of the Carribean-filmerna och stenjättarna i The Hobbit: En oväntad resa. Stenjättarna/de fallna änglarna i Noah påminner också en hel del om dessa stenjättar.
*Filmerna är fulla av dataanimeringar av olika slag. Det tar bort en hel del av känslan. Jag önskar att de hade lagt mer pengar på manusen istället.
*Skådisarna är inte så kända i Pacific Rim som de som är med i Noah. Men frågan är om inte filmerna kunde ha räddats av andra skådisar i huvudrollerna. Visserligen är Russel Crowe en duktig skådis, men jag tycker inte att han passar i rollen som Noah. Jag skulle ha föredragit någon som var äldre.
* Båda filmerna saknar humor (även om det finns några ganska lama försök i Pacific Rim)och tar sig själva på alldeles för stort allvar.

Nu så jag ju inte någon av filmerna till slut så jag kan inte säga om det fanns fler likheter än det ovan.

Ett annat problem med Pacific Rim är att jag har sett liknande historier så många gånger tidigare så historien blir förutsägbar. Efter att avsnittet av Game of thrones var slut slog jag faktiskt tillbaka en kort stund, och upptäckte att det som jag gissade skulle ha hänt vid den tidpunkten verkade att ha hänt! Förutsägbart minst sagt. Jag stängde av där.

Vad gällde Noah så fick delar av den mig att associera till Stanley Kubricks 2001: A Space Odyssey. Jag får en känsla av att man har velat skapa en klassiker av samma mått, men inte på långa vägar har lyckats.

Imorgon är det dags för en ny TV-tidning. Förra veckan blev jag glad när jag såg vad som låg i tablåerna. Den här veckan kommer jag att vara betydligt mindre förväntansfull. Tur att det finns böcker och DVD! 🙂

Annonser