Förlösning

Det var i lördags natt, precis när jag hade gått och lagt mig för att sova efter att ha sett veckans avsnitt av Supernatural som det slog mig varför jag har haft såna problem att jobba med en novellserie som jag påbörjade för några år sedan.
Allt började med en novell, som var med och tävlade i Månadens novell på Kapitel 1 2014 och som till och med tog sig ända till finalen, även om den sedan inte kom med i antologin Tro, hopp&kärlek, extra allt – en helt oemotståndlig liten novellantologi. Ett förlag hörde av sig efteråt och ville ge ut den och jag berättade då att den var en del av en tänkt novellserie. Förlaget verkade bli än mer intresserat. Så långt var alltså allt väl.

Men sedan tornade problemen upp sig. Jag försökte få till några noveller till i serien, men blev inte nöjd med dem utan kasserade dem alla. Idéerna i det stora hela var det inget fel på, men jag fick ändå inte till det. Något var fel och jag kände mig helt värdelös på att skriva. Förmågan att kunna berätta en bra historia verkade att ha försvunnit helt.

Så vad var det då som jag kom på i lördags kväll?

För en av novellerna jag hade jobbat med var det fråga om att jag skulle behöva byta klockslag till att börja med. Det skulle förändra stämningen i hela historien. Huvudkaraktären i novellen skulle också få en, åtminstone delvis, annorlunda livssituation, samt (kanske) bli lite mindre sympatisk.

Nästa sak var rent -vad ska jag kalla det?- geografisk. Novellserien måste ha en plats, ett område som var själva kärnan i den större historien, en slags huvudscen kanske jag kan kalla det. Som idén hittills hade varit så hade olika novellers handlingar utspelats på flera olika platser, vilket gjorde det hela onödigt splittrat och rörigt. En av tankarna bakom serien är nämligen att några av karaktärerna ska återkomma i flera av novellerna. Inte alla karaktärer och inte heller i varje novell förstås, men då och då. Det viktigaste är att det ska finnas en röd tråd genom hela novellserien var det tänkt.

En annan sak jag kom på är också av geografisk art och det är att handlingen bör förläggas till Sverige. Det blir lättare med landskap och kulturella yttringar då. Man ska ju gräva där man står sägs det ju.
I en första version var delar av den förlagd till USA. Men det kändes aldrig äkta, för jag har aldrig varit i USA utom via media av olika slag. Jag behöver vara på en plats för att kunna känna av dess energier för att riktigt kunna beskriva den. Även en plats som är helt konstruerad i fantasin lånar delar från platser jag har varit på. Jag behöver andas in olika dofter, känna från vilket håll vindarna brukar blåsa, veta vilka växter som finns där och vilka djur som rör sig i landskapet.

Hm, har jag avslöjat för mycket av historien i det jag har skrivit här? Nej, jag tror inte det. Det är ganska löst beskrivet och fler författare än jag stöter nog på liknande problem.

Så nu ska jag bara komma igång med skrivandet på allvar igen. Sedan får jag hoppas på att förlaget fortfarande är intresserat, och om det inte är det att jag kan hitta ett annat förlag som vill ge ut min novellserie/novellsamling (för råd att ge ut den själv har jag inte för tillfället.)

Just nu känns det i alla fall rätt så bra! Kreativiteten stiger i kroppen likt saven i träden nu om våren! 🙂

Annonser

Tro, hopp & kärlek, extra allt -en helt oemotståndlig liten novellantologi

I förra veckan kom Tro, hopp & kärlek, extra allt -en helt oemotståndlig liten novellantologi ut.
Novellerna i antologin röstades fram av Kapitel 1:s medlemmarna i olika deltävlingar och därefter valde juryn ut tio bidrag som fick vara med i novellantologin.
Det är tio mycket bra noveller (jag har läst alla), inklusive min egen novell Affirmanation. (Om jag får skriva så utan att bryta alltför mycket mot jantelagen.) Det känns lite egendomligt för mig att läsa min novell igen för den känns nu både bekant och främmande eftersom det har gått över ett år sedan jag skrev den. Så jag har delvis läst den med främmande ögon, så att säga.
Den var den första novellen att vinna en av deltävlingarna förra året; den som gick i februari 2014. I Finalen kom den så på en fin femteplats. 🙂

Så om du ännu inte har läst Tro, hopp & kärlek, extra allt -en helt oemotståndlig liten novellantologi så har du mycket att se fram emot. Jag avundas dig faktiskt lite som får ta del av våra tio noveller för allra första gången.
Jag tror jag kan lova att det finns något för alla smaker i den!
I Tro, hopp & kärlek, extra allt -en helt oemotståndlig liten novellantologi samsas science fiction med socialrealism, humor med allvar och äventyret med vardagen. 🙂

Novellerna som ingår i antologin har skrivits av:
Elisabeth Mannerfeldt, Jens Stenman af Ekenstam, Marita Hallenberg Linkruus, Lotta Munkhammar, Ylwa Karlsson, Hanna Yinde, Kjell Åhsberg, Frida Nordvall, Mirjam Lindahl.

Novellantologin kan köpas hos alla större internetbokhandlare samt lånas på biblioteken.

Jag önskar er alla en trevlig läsning! 🙂

tro-hopp-karlek-extra-allt---en-helt-oemotstandlig-liten-novellantologi