Ylwa Karlsson på Novelletten

Jag är med i Novelletterna, en grupp som skriver korta texter på max 1950 tecken.

Våra texter hittar du här:
https://www.instagram.com/novelletten/

Här kan du läsa de av mina bidrag som hittills har varit publicerade! 🙂

View this post on Instagram

Tema Blindbotten Under våra fötter ➖ Allt började med ett krafsande ljud under golvet i vardagsrummet. ”Möss”, sa vi och tog beslutet att skaffa fällor för ibland måste man ta obekväma beslut, även om man normalt sett är djurvänner. Fällan gillrades med en god och ganska dyr bit ost för alla dödsdömda har rätt till en sista måltid, tyckte vi. Någon gång på natten hörde jag att fällan slog igen ute i vardagsrummet, men jag orkade inte att gå upp och kolla utan hoppades på att den lilla gnagaren hade fått en snabb och smärtfri död. På morgonen kunde vi konstatera att den goda ostbiten hade försvunnit, men att ingen mus satt i fällan. Typiskt att vi hade fått en klurig mus i vårt hus, tänkte vi. När kvällen kom började det krafsa nere under våra fötter igen. Och inne i väggen! För att inte tala om uppe på vinden och i taket över köket! En hel musfamilj med smak för exklusiva ostar verkade ha flyttat in hos oss! Nu kallades det till hastigt familjemöte. Några röstade för fler fällor betade med ost eller prickig korv, andra för gift. Gift röstades ner efter en livlig diskussion. En alltför grym död eftersom man dör av inre blödningar, ansåg de flesta av oss. Anticimex eller dylikt föreslogs men det skulle kosta lite väl mycket, tyckte jag. Det grubblades fram och tillbaka utan beslut så vi betade fällorna med ost och spred ut dem i närheten av de platser varifrån vi hade hört de krafsande ljuden. Den här natten satt jag uppe, med sopborste och skyffel i hand, och väntade. En skugga dök upp borta vid fällan, sniffade i luften och kilade sedan snabbt tillbaka ner i mörkret under golvet. Jag tog av strumporna och la dem i tvättkorgen. Men musen återvände ändå inte mer den natten. Nästa dag köpte jag en katt. De andra jublade. Tyvärr vägrar katten äta möss. Den vill bara ha kattmat, gärna med viltsmak. Huset har fyllts av ett nytt ljud. Det kommer från kattlådan flera gånger om dagen (och natten). Nåväl, det överröstar i alla fall mössen! Text: Ylwa Karlsson Bild: KK+TF #novellett #novell #svensktext #blindbotten #novelletten

A post shared by Novelletten (@novelletten) on

View this post on Instagram

#105 Tema: Dagen efter Världen väcker mig till en morgon av huvudvärk och törst. Svullna ögon som solen brutalt försöker tvinga upp. Ligger kvar ändå. Bryr mig inte om den nya dagen för den kommer att vara den första morgonen utan dig. För resten av mitt liv. Försöker andas. Glömma. Minnas. Den lätta tyngden av värme och kärlek som saknas bredvid mig. Andningen tyngre, svårare. Saknaden hotar få min kropp att falla ihop, samman, falla inåt tills den blir ett slukhål som sväljer mig helt och hållet. Kämpar emot. Klamrar mig fast. Ännu har jag inte glömt doften av din kropp. Ljudet av ditt hjärta som slår. Dina små ljud av belåtenhet som fick sängen, rummet, ja, hela mig att vibrera. Men du är borta och kommer aldrig mer komma tillbaka. Min hand stryker på din plats bredvid mig. Små mjuka, hårstrån kittlar min hand. I ett fåfängt hopp att allt bara varit en dröm öppnar jag mina ögon. För ett kort, kort ögonblick tycker jag mig se dina konturer ligga där, bredvid mig. Trots allt. Sedan är de borta. Jag ligger så, med handen på minnet av dina andetag och blundar. Till sist tränger sig världen på inifrån och jag måste gå upp. Kallt golv mot mina bara fotsulor tills jag finner tofflorna som fortfarande bär märken av dina tänder. Jag stryker med handen över de små hålen. Vad arg jag var den dagen! Nu får minnet mig att le och näsan fylls av tårar. Fragment av minnen från vårt liv tillsammans passerar revy för mitt inre, får mig ömsom skratta, ömsom gråta. I köket står din lilla vattenskål med ditt namn som jag gjorde på en keramikkurs för tjugo år sedan. Det finns fortfarande mat kvar i din matskål. Du orkade inte äta något igår. Du var mätt på livet. Jag lindade in dig i din blå älsklingsfilt. Din tass kramade mitt pekfinger, som om du ville trösta mig, säga att allt var okej, att det var dags att ta farväl. En spruta och du var borta. Jag kommer aldrig att glömma dig. Du var tre och ett halvt kilo äkta kärlek. Ylwa Karlsson. 2015-11-02. #dagenefter #novellett #novell

A post shared by Novelletten (@novelletten) on

View this post on Instagram

#85 //Trångt i byttan// Allt elände började med att min mamma sa, titta, jag hittade fyra stora pinnar i morse, ifall du tänker sätta tomater i år. Eh, tack, mumlade jag mellan frukosttuggorna. Jag hade faktiskt funderat på att sätta tomater, men sedan kommit fram till att det var alldeles för stor möda för en så pass liten skörd. Efter att mördarsniglar och andra småkryp har ätit sig mätta och belåtna brukar det inte bli mycket över till mig. Det enda jag hade haft vissa planer på att plantera var solrosor. Och luktärtor. I höstas hittade vi några ärtor som jag tänker försöka påta ner vid förrådsväggen i slutet av maj. Om jag lyckas ta mig förbi björnbärsbuskarna som har invaderat det före detta trädgårdslandet samt större delen av gräsmattan … I alla fall, någon gång den där morgonen började en längtan växa inom mig. Jag tog fram alla burkar och påsar med frön som jag kunde hitta. De som var äldst hade haft bäst-före datum för femton år sedan, de yngsta för tre år sedan. Jag letade upp krukor och byttor att plantera i. Jag la alla tomatfrön från en burk och hälften av de som fanns i en påse i blöt. Jag hällde samtliga frön från en så kallad ”Sommarblandning” i en kruka. Jag sa till mig själv att det skulle vara roligt om något alls kom upp, men hade inget större hopp. Fyra dagar senare var de där, en hel legion av små gröna späda plantor! De trängs med varandra i krukan. Där finns inga ordnade led. De ser nästan likadana ut allihop. Jag har ingen aning om vem som ska bli en lobelia eller vem som ska bli en aster eller kanske något helt annat. Nästan lika illa ställt är det med tomaterna. Så nu försöker jag att med kirurgisk precision sära på dem och plantera dem i andra kärl. Men dessa kommer inte att räcka till så för att ge dem livsrum kommer jag att få smyga mig ut om nätterna och plantera dem i andras trädgårdar. Kanske kommer just DU att bli en av de lyckliga ägarna till ett litet lejongap eller en tomatplanta … Ylwa Karlsson. 150504. #novell #planta #livsrum #lebensraum

A post shared by Novelletten (@novelletten) on